North Shore City Council mot Auckland Regional Council
| North Shore City Council v Auckland Regional Council' | |
|---|---|
 | |
| Domstol | Miljödomstolen i Nya Zeeland |
| Fullständigt ärendenamn | North Shore City Council mot Auckland Regional Council |
| Bestämt | 1 oktober 1996 |
| Citat(er) | [1997] NZRMA 59 |
| Avskrift(er) | Dom |
| Fallhistorik | |
| Tidigare åtgärd(er) | [1995] NZRMA 424 (PT) |
| Efterföljande åtgärd(er) | [1995] 3 NZLR 18 (CA) |
| Domstolsmedlemskap | |
| Domare sitter | Sheppard J, PA Catchpole och IGC Kerr |
| Nyckelord | |
| Resource Management, Regional Policy Statement, Metropolitan Urban Limit | |
North Shore City Council mot Auckland Regional Council var ett mål i miljödomstolen i Nya Zeeland angående den korrekta tolkningen av avsnitt fem i Resource Management Act 1991 av planeringsorgan.
Bakgrund
Auckland Regional Council hade offentligt meddelat sitt föreslagna regionalpolitiska uttalande i början av 1994, vilket skulle ha begränsat stadsutvecklingen med en rad storstadsgränser.
Klagandena, North Shore City Council och ägarna av mark i området kring Long Bay och Okura River försökte ändra stadsgränserna så att ett område på cirka 700 hektar i området skulle indelas inom stadsgränsen
Dom
Miljödomstolen biföll överklagandena delvis, "i den mån regionfullmäktige åläggs att ändra linjen för storstadsgränser i det föreslagna regionalpolitiska uttalandet så att linjen istället för att följa Glenvar Road följer vattendelaren eller avrinningsgränsen mellan upptagningsområdena Long Bay och Okura."
När domstolen kom fram till detta beslut hade domstolen beslutat att,
"Vi har dragit slutsatsen att urbanisering av den del av den aktuella marken i Okura-avrinningsområdet med nödvändighet skulle ha betydande negativa effekter på miljön i Okura-mynningen, och att mynningen, dess vatten och ekosystem av hög kvalitet, har livsuppehållande kapacitet som förtjänar att Vi har dock inte accepterat att det nödvändigtvis skulle bli betydande negativa effekter av urbanisering på miljön vid Long Bay-kusten eller på det marina livet i de marina reservaten."
När domstolen fattade sitt avgörande beaktade 5 § resurshushållningslagen som anger lagens syfte att främja hållbar förvaltning. Domstolen ansåg:
"Sättet att tillämpa s 5 innebär sedan en övergripande bred bedömning av huruvida ett förslag skulle främja en hållbar förvaltning av naturresurser och fysiska resurser. Detta erkänner att [RMA] har ett enda syfte. En sådan bedömning möjliggör jämförelse av motstridiga överväganden och omfattningen eller graden av dem, och deras relativa betydelse eller andel i det slutliga resultatet."
Betydelse
Målet fastställde den "övergripande styrelsens bedömning"-synssätt vid tolkning av 5 § i resurshushållningslagen.
I beslutet från 2014, Environmental Defense Society v New Zealand King Salmon, avböjde Högsta domstolen att följa den "övergripande breda bedömningen".