Ngan mot R
| Ngan mot R | |
|---|---|
 | |
| Domstol | Nya Zeelands högsta domstol |
| Bestämt | 14 augusti 2007 |
| Citat(er) | [2007] NZSC 105; [2008] 2 NZLR 48; (2007) 23 CRNZ 754; (2007) 8 HRNZ 447 |
| Avskrift(er) | http://www.nzlii.org/cgi-bin/sinodisp/nz/cases/NZSC/2007/105.html |
| Domstolsmedlemskap | |
| Domare sitter | Elias CJ, Blanchard, Tipping, McGrath och Anderson JJ |
Kevin Jack Ngan v The Queen är ett beslut av Nya Zeelands högsta domstol, som avkunnades den 13 december 2007. Beslutet ansåg att bevis för ett brott som upptäckts i samband med en inventariesökning av en bil som var inblandad i en olycka var tillåtliga i domstol. Domstolen övervägde omfattningen och tillämpningen av avsnitt 21 i New Zealand Bill of Rights Act 1990 (BORA), angående rätten att vara fri från orimlig husrannsakan och beslag.
Domstolens sammansättning
På bänken satt överdomare Sian Elias och domarna Peter Blanchard, Andrew Tipping, John McGrath och Noel Anderson. Domen var enhällig med skälen från justitieråden Elias, Blanchard och Anderson som gavs av justitierådet Blanchard. Justice Tipping gav sin egen samstämmiga bedömning och justice Mcgrath höll med om resultatet men använde ett annat resonemang.
Bakgrund
Kevin Ngan kraschade när han körde fort nära Marton sent på Waitangi-dagen 2005. Herr Ngan räddades och fördes till sjukhus. Polisen som var ansvarig för platsen inledde processen med att säkra fordonet. Det fanns en stor mängd kontanter utspridda i och runt fordonet samt ett öppet fodral innehållande en dator och ett mjukt solglasögonfodral. När solglasögonfodralet öppnades visade det sig innehålla, förutom mer kontanter, en mängd metamfetamin och LSD . Under rättegången förklarade polisen att påsen inte hade öppnats eftersom han misstänkte förekomsten av narkotika, även om den stora mängden kontanter kan ha fått honom att misstänka att dess källa var från narkotikaförsäljning, utan snarare för att göra en inventering söka efter säker förvaring av Mr Ngans egendom.
Lägre domstolar
Vid Högsta domstolen fann rättegångsdomaren för tillåtlighet på grundval av att även om husrannsakan inte var sanktionerad och därför olaglig, var den inte orimlig och inte ett brott mot s21 BORA. Om det hade skett ett brott skulle han dessutom ha erkänt bevisen på grundval av oundviklig upptäckt.
Hovrätten fattade inget beslut om lagligheten eller på annat sätt av husrannsakan, eftersom den var överens om att bevisen oundvikligen skulle ha upptäckts av polisen som agerat i enlighet med sina sedvanerättsliga skyldigheter att ta besittning av egendomen från ett olycksoffer där han är inte i något tillstånd att göra det.
Resonemang
Common law befogenheter
Polisen har både absoluta uppgifter och skönsmässiga uppgifter. Skyldigheten att samla in och skydda egendom vid en olycksplats och att redovisa värdeföremål är en diskretionär skyldighet. Huruvida denna inblandning är laglig eller inte avgörs av parametrarna som anges i R v Waterfield – man måste överväga om åtgärden faller inom en lagstadgad skyldighet eller sedvanlig lag, och om åtgärden var en omotiverad användning av den befogenheten. Polisen var skyldig Ngan som borgenärer . Främst fanns det en skyldighet att minimera risken för skada på eller förlust av egendomen. Att vidta lämpliga åtgärder för att identifiera och redogöra för egendomen tjänade till att skydda både ägaren och borgensmannen.
Här om fakta fann domstolen 1. Polisen genomförde en sökning av påsen. 2. Det förekom vid första anblicken en störning. 3. Detta motiverades enligt Waterfords villkor.
Jurisprudens för mänskliga rättigheter
BORA s21 går nu förbi de sedvanliga lagliga övervägandena, men de rättigheter som säkras däri överensstämmer med de common law-rättigheter som finns inom Waterford.
"Var och en har rätt att vara säker mot oskälig husrannsakan eller beslag, vare sig av person, egendom eller korrespondens eller på annat sätt".
Domstolen fann att BORA inte gjorde sökningen av Ngans egendom olaglig.
"Både sedvanelagen och 21 § kräver av polismannen att han eller hon inte ska handla orimligt vid hanteringen av egendomen, det vill säga att tjänstemannen ska agera endast i syfte att bevara den, och att det som görs med den egendom i avvaktan på att den återställs till ägaren måste rimligen ha samband med detta ändamål. Om det är nödvändigt att göra en undersökning av fastigheten för att fastställa dess äganderätt och/eller beskaffenhet, får inte heller detta göras orimligt. En överdriven sökning eller en som utförs i ett bakåtsträvande syfte, för att t.ex. få bevis för brott, skulle inte vara rimligt och kan faktiskt också vara olagligt. Men om polismannen verkligen agerar i det övervägande syftet att bevara egendomen, Det faktum att han eller hon kan misstänka brott i samband med egendomen kommer inte i sig att göra hanteringen av egendomen olaglig eller orimlig enligt sedvanerätt eller enligt 21 §."
Beslut
Under omständigheterna handlade polisen lagligt, berättigat och till och med försiktigt genom att öppna och göra en inventariesökning av vad som annars kunde anses vara ett ofarligt billigt föremål. Beviset var tillåtet. Domstolen avvisade påståendet att även om sökningen var rimlig i syfte att göra en administrativ inventering kunde deras frukter inte användas för åtal.