Minsta överlappningsproblem

I talteori och mängdteori är det minsta överlappningsproblemet ett problem som föreslagits av den ungerske matematikern Paul Erdős 1955.

Formell redogörelse för problemet

Låt A = { a i } och B = { b j } vara två komplementära delmängder , en uppdelning av mängden naturliga tal {1, 2, …, 2 n } , så att båda har samma kardinalitet , nämligen n . Beteckna med M k antalet lösningar av ekvationen a i b j = k , där k är ett heltal som varierar mellan −2 n och 2 n . M ( n ) definieras som:

Problemet är att uppskatta M ( n ) när n är tillräckligt stor.

Historia

Detta problem kan hittas bland de problem som föreslås av Paul Erdős i kombinatorisk talteori , känd av engelsktalande som minimum överlappningsproblemet . Det formulerades först i 1955 års artikel Some remarks on number theory (på hebreiska) i Riveon Lematematica, och har blivit ett av de klassiska problemen som beskrivs av Richard K. Guy i sin bok Unsolved problems in number theory .

Delvis resultat

Sedan den först formulerades har det gjorts kontinuerliga framsteg i beräkningen av nedre gränser och övre gränser för M ( n ) , med följande resultat:

Lägre

Begränsa underlägsen Författare År
P. Erdős 1955
P. Erdős, Scherk 1955
S. Swierczkowski 1958
L. Moser 1966
JK Haugland 1996
EP Vit 2022

Övre

Gräns ​​överlägsen Författare År
P. Erdős 1955
TS Motzkin, KE Ralston och JL Selfridge, 1956
JK Haugland 1996
JK Haugland 2016

JK Haugland visade att gränsen för M ( n ) / n finns och att den är mindre än 0,385694. För sin forskning belönades han med ett pris i en tävling för unga forskare 1993. 1996 förbättrade han den övre gränsen till 0,38201 med hjälp av ett resultat av Peter Swinnerton-Dyer . Detta har nu förbättrats ytterligare till 0,38093. 2022 visades den nedre gränsen vara minst 0,379005 av EP White.

De första kända värdena på M ( n )

Värdena på M ( n ) för de första 15 positiva heltalen är följande:

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 ...
1 1 2 2 3 3 3 4 4 5 5 5 6 6 6 ...

Det är bara lagen om små tal att det är