Mikroträning

Mikroträningsmetoden är ett tillvägagångssätt som syftar till att stödja informella lärprocesser i organisationer och företag. Lärande i denna mening innebär att en aktiv process av kunskapsskapande äger rum inom sociala interaktioner , men utanför formella lärmiljöer eller utbildningsanläggningar. Denna process kan underlättas av väldesignade och strukturerade system och genom att stödja sätt att kommunicera och samarbeta, som Microtraining-metoden gör. Ett mikroträningsarrangemang omfattar en tidsrymd på 15–20 minuter för varje inlärningstillfälle, vilket kan aktivera och upprätthålla inlärningsprocesser under en längre period om de kombineras i serier. En mikroträningssession kan hållas ansikte mot ansikte, online eller inbäddad i ett e-lärande scenario.

Tillämplighet

Mikroträningsmetoden kan tillämpas på inlärningssituationer inom organisationer och företag , särskilt när grundläggande kunskaper behöver fräschas upp eller förbättras och när information behövs för omedelbar användning i den dagliga praktiken. I jämförelse med formellt lärande är mikroträning ett tillvägagångssätt som syftar till att strukturera informella lärandeaktiviteter. Även om formellt lärande kan vara ett framgångsrikt tillvägagångssätt för personer med mindre kunskaper och färdigheter [Tynjälä, 2008], kan det vara kontraproduktivt för mer erfarna medarbetare [Jonassen et al., 1993] för vilka informella metoder för blandat lärande som mikroträning verkar vara fungerar mycket bra [Jonassen/Mayes/McAleese, 1993; Jonassen, 1997].

Organisatoriska krav

När det gäller organisatoriska krav är att underlätta det nya inlärningskonceptet av ledningen och att följa den inledande fasen av implementeringen av Microtraining-metoden avgörande för dess framgång. Följaktligen är mikroträningsmetoden inte avsedd att vara ett tillvägagångssätt för att utforma läromedel enbart, utan innebär att analysera lärprocesser i organisationer och stödja förändringshantering av lärstrategier som helhet. Om till exempel anställda har otillräcklig tillgång till en dator eller webbtjänster som stöder onlineutbildningsaktiviteter som är en del av Microtraining-metoden eller om de inte får lägga arbetstid på att lära sig, kommer alla ansträngningar att utforma det bästa materialet och samarbetsmiljön att misslyckas .

Didaktiska principer

Mikroträningsmetoden bygger på flera aktuella inlärningsteorier och begrepp, varav en av de viktigaste är teorin om social konstruktivism , som ser lärande som en aktiv process, med hänsyn tagen till elevens individuella bakgrund [Vygotsky, 1978]. Den andra avgörande idén kommer från begreppet konnektivism , som säger att lärande inte är en intern, ensam process, utan att ny kunskap förvärvas bäst när man arbetar och lär sig i en livlig gemenskap [Siemens, 2005].

Metoden

Mikroträningssessioner är uppbyggda enligt följande:

1 aktiv start (3 minuter)

Börja med en mental aktivitet t.ex. att tänka, reflektera, organisera och jämföra
Kommunicera målet med sessionen

2 Övning/demonstration (6 minuter)

Få kontakt med olika inlärningsstilar genom att använda en kombination av bilder, ljud och text.
Stimulera inlärningsprocessen genom att ge konkreta exempel

3 Feedback/ Diskussion (4 minuter)

Säkerställa effektiv, direkt och positiv feedback
Stimulera både diskussion och kunskapsdelning mellan deltagarna
Kontrollera om alla deltagare verkligen förstår innehållet genom att ställa frågor

4 Slutsats: Vad händer härnäst? Hur lär vi oss mer? (2 minuter)

Vilka är de ämnen vi kommer att diskutera under nästa möte(n)
Diskutera hur man kan behålla kunskapen
Stimulera engagemang och se till att deltagarna lämnar dem med ett tydligt mål

Cross, J.: Informellt lärande: Återupptäcka de naturliga vägarna som inspirerar till innovation och prestanda. Pfeiffer, San Francisco, 2007.
De Vries, P., Lukosch, H., Pijper, G. (2009). Långt borta men ändå nära: ett transportföretags lärandestrategi. I: Conference Proceedings ICWL, International Conference on Web based Learning, Aachen.
Jonassen, D., Mayes, T., & McAleese, R.: Ett manifest för ett konstruktivistiskt förhållningssätt till användningar av teknologi i högre utbildning. I TM Duffy, J. Lowyck, & DH Jonassen (red.), Designing environments for constructive learning. Springer-Verlag, Heidelberg, 1993, s. 231–247.
Jonassen, DH: Instruktionsdesignmodeller för välstrukturerade och dåligt strukturerade problemlösningsresultat. I: Educational Technology Research and Development 45 (1): 1997, s. 65–94.
Lukosch, H., De Vries, P. (2009): Mekanismer för att stödja informellt lärande på arbetsplatsen. I: Conference Proceedings of ICELW 2009, International Conference on E-Learning in the Workplace, NY.
Lukosch, H., Overschie, MGF, De Vries, P. (2009): Mikroträning som ett effektivt sätt mot hållbarhet. I: Conference Proceedings of Edulearn09, Barcelona.
Overschie, MGF och A. van Wayenburg: Microteaching Manual: Effektiv överföring av kunskap för hållbar teknisk innovation. TU Delft. På http://www.microteaching.org , augusti 2007.
Siemens, G.: Connectivism: A Learning Theory for the Digital Age. I: International Journal of Instructional Technology and Distance Learning, Vol. 2, nr 1, 2005.
Tynjälä, Päivi: Perspektiv på lärande på arbetsplatsen. Educational Research Review 3 (2008), s. 130–154.
Vygotsky, LS Sinne och samhälle: Utvecklingen av högre mentala processer. Harvard University Press, Cambridge, MA, 1978.