Medicin Under Canvas
Medicine Under Canvas är en bok och en dokumentärfilm om det 77:e evakueringssjukhuset under andra världskriget . Den sällsynta boken är 200 sidor lång och är utan tvekan den mest detaljerade historien om ett evakueringssjukhus i de europeiska och nordafrikanska krigsteatrarna. Det fanns över 40 evakueringssjukhusenheter i European Theatre of Operations , men få har publicerat enhetshistorier.
bok
Den första tryckningen 1949, redigerad av Max Allen, MD gjordes för enhetens medlemmar och endast 500 exemplar producerades. Den andra upplagan, tryckt 2008, var begränsad till 1 000 exemplar. Över 200 fotografier ingår, vilket inte inkluderar huvudbilderna av majoriteten av enhetsmedlemmarna i ett avsnitt av typen "årsbok" som fyller de sista sidorna av volymen. Tidiga avsnitt av boken innehåller en bild av vad den skadade soldaten upplevde från ankomst till behandling och sedan tills han evakuerats till hemmet, ett annat sjukhus eller tillbaka till sin enhet.
Enhet
Det 77:e evakueringssjukhuset bildades vid University of Kansas Medical Center 1942. Den preliminära organisationen började tidigare, men den faktiska enheten upprättades inte förrän den japanska attacken mot Pearl Harbor . Förbandet bestod av 40 läkare, 60 sjuksköterskor och 300 värvade män och skeppade ut till England i maj 1942. De började aktiv verksamhet i Oran, efter att de allierade invaderade Nordafrika, och fortsatte där och på Sicilien tills alla axlar överlämnades styrkor i den teatern 1943. De återvände till England och förberedde sig för utplacering på det europeiska fastlandet efter den förväntade invasionen. Den 7 juli 1944 korsade den 77:e Engelska kanalen och stödde de allierade trupperna genom krigets slut.
Filma
Dokumentären är 72 minuter lång, har en originalmusik, över 17 intervjuer med medlemmar av enheten, och aldrig tidigare sett färgbilder från andra världskriget filmade av Mervin Rumold, MD, en av kirurgerna på enheten. Tillverkningen av dokumentären var en fyraårig process för regissören Dan Ginavan. Från och med den sista återföreningen av de överlevande medlemmarna i enheten 2004, började han filma intervjuerna i ett litet hotellrum utan att veta om en film någonsin skulle göras eller inte. Genom att fortsätta med projektet och slutföra det med en mycket liten personal hade filmen premiär på Veteran's Day, 2008. Filmen förväntas tävla på filmfestivaler 2009. Filmen vann en Silver Telly 2009 i kategorin Historia/biografi.