Max Margules

Max Margules
Max Margules.jpg
Max Margules 1920
Född ( 1856-04-23 ) 23 april 1856
dog 4 oktober 1920 (1920-10-04) (64 år)
Alma mater Universitetet i Wien
Känd för

Margules formel Margules aktivitetsmodell Duhem–Margules ekvation
Utmärkelser Hann Medal of Acknowledgement (1919)
Vetenskaplig karriär
Fält Meteorologi
institutioner
Österrike ZAMG ( Wien ) Universitetet i Wien
Akademiska rådgivare Ludwig Boltzmann

Max Margules (1856-1920) var en matematiker, fysiker och kemist. 1877 gick han med som volontär vid Centralinstitutet för Meteorologi och Geodynamik (ZAMG) i Wien. Efter två år lämnade han Wien för att studera i Berlin i ett år. Han återvände till Wien och disputerade i elektrodynamik. Under sina doktorandstudier var han Privatdozent : en oavlönad tjänst, men en som gjorde det möjligt för honom att föreläsa studenter. Studentavgifterna gav honom en viss inkomst. Senare erbjöd administrationen detta lärarjobb till någon annan efter att han vägrat att konvertera från judendomen för att förvärva tjänsten, vilket avslutade hans akademiska karriär. 1882 återvände han till ZAMG. Under denna tid fokuserade han på elektro- och hydrodynamiska problem. På fritiden studerade han fysiska och fysikalisk-kemiska problem. Duhem –Margules ekvation och Margules Gibbs frienergiekvation är exempel på hans fritidshängivenhet. År 1900 bytte hans intresse till meteorologi och använde sin termodynamiska kunskap. Detta ledde till Margules-formeln, en formel för att karakterisera en fronts lutning.

1919 tilldelade det österrikiska sällskapet för meteorologi honom Hann Medal of Acknowledgement i silver. Margules accepterade medaljen, men avvisade pengarna. Han avvisade alla försök att göra det sista året av sitt liv uthärdligt. Hans lilla pension och devalveringen av valutan på grund av första världskriget ledde till ett liv i fattigdom. Han nöjde sig med matkuponger under perioden efter första världskriget. Han utvecklade hungerödem , som han vägrade att åtgärda och den 4 oktober 1920 dog han av svält.

Idag ses Julius von Hann , chef för ZAMG på den tiden, och Max Margules som teoretiska grundpelare inom meteorologi.

Publikationer

  • Über die Schwingungen periodisch erwärmter Luft, i: Sbb. Wien, matematik. nat. Kl., Bd. 99, ca. 2a, 1890
  • Luftbewegungen in einer rotierenden Sphäroidschale bei zonaler Druckverteilung, ibid., Bd. 101/02, Abt. 2a, 1892–93
  • Vergleichung der Barogramme von einigen Orten rings um Wien, i: Meteorolog. Z., Bd. 14, 1897
  • Material zum Studium der Druckverteilung und des Windes i NÖ, i: Jhb. der kk Centralanstalt für Meteorol. und Erdmagnetismus i Wien, NF, Bd. 35, 1900; Bd. 37, 1902
  • Temperaturstufen i NÖ im Winter 1898/99, ibid., Bd. 36, 1901
  • Über den Arbeitswert einer Luftdruckverteilung und die Erhaltung der Druckunterschiede, i: Denkschriften Wien, math.-nat. Kl., Bd. 73, 1901
  • Über rasche Erwärmungen, i: Meteorolog. Z., Bd. 20, 1903
  • Über Temperaturschwankungen auf hohen Bergen, ibid., Bd. 20, 1903
  • Über die Energie der Stürme, i: Jhb. der kk Centralanstalt für Meteorol. und Erdmagnetismus i Wien, NF, Bd. 42, 1905
  • Über Temperaturschichtung in stationär bewegter und in ruhender Luft, i: Meteorolog. Z., Hann-Bd., 1906
  • Über die Zusammensetzung der gesättigten Dämpfe von Mischungen. Sitzb. der math.-nat. Classe der kaiserlichen
  • Akademie der Wissenschaften Wien 104, 1885
  • Über die Änderung des vertikalen Temperaturgefälles durch Zusammendrückung oder Ausbreitung einer Luftmasse, ibid., Bd. 23, 1906
  • Zur Sturmtheorie, ibid., Bd. 23, 1906; etc.

Biografi

  • Österreichisches Biographisches Lexikon ÖBL, S. 84f
  • Neue Deutsche Biographie NDB, Bd. 16, S. 169; Familienartikel, 170f
  • Exner, W., Max Margules. I: Meteorologische Zeitschrift 37, 1920
  • Gold, E., Dr Max Margules. I: Nature, vol. 106, nummer 2661, S. 286-287 (1920)
  • För att hedra Max Margules bidrag till termodynamiken. Journal of Phase Equilibria and Diffusion, Vol. 17, Nr. 1 / jan. 1996. Springer, Boston
  • "Max Margules—A Cocktail of Meteorology and Thermodynamics", Jaime Wisniak, Journal of Phase Equilibria Vol. 24 nr 2 2003, sid 103-109

externa länkar