1983 Masters (snooker)
Turneringsinformation | |
---|---|
Datum | 23–30 januari 1983 |
Mötesplats | Wembley konferenscenter |
Stad | London |
Land | England |
Organisation | WPBSA |
Formatera | Icke- ranking händelse |
Total prisfond | £55 000 |
Vinnarens andel | £16 000 |
Högsta brytningen | Terry Griffiths ( WAL ) (128) |
Slutlig | |
Mästare | Cliff Thorburn ( CAN ) |
Tvåan | Ray Reardon ( WAL ) |
Göra | 9–7 |
← 1982
1984 →
|
1983 Masters (officiellt 1983 Benson & Hedges Masters ) var en professionell icke- rankad snookerturnering som ägde rum mellan söndagen den 23 januari till söndagen den 30 januari 1983 på Wembley Conference Centre i London, England. Eventet utökades till 16 spelare och utökades från 6 till 8 dagar. Även om det fanns 16 spelare, var de inte de 16 rankade spelarna som skulle tävla under de följande åren. BBC TV-bevakning började inte förrän den 26 januari och så bara två av de åtta matcherna i första omgången sändes på tv.
Cliff Thorburn från Kanada blev den första utländska spelaren som vann tävlingen och slog Ray Reardon i finalen och vann den första av sina tre titlar. Den första omgångens match mellan Bill Werbeniuk och Alex Higgins såg den största publiken som någonsin registrerats vid en snookermatch i Storbritannien. 2 836 deltog i matchen på konferenscentret. Turneringens högsta break var 128 gjorda av Terry Griffiths .
Fält
För första gången var det 16 spelare i evenemanget. Alex Higgins , världsmästaren var nummer 1 seedade med Steve Davis , den titelförsvarade seedade 2. Platser tilldelades de ledande 8 spelarna på världsrankingen och det fanns två sponsorer med jokerkort, Jimmy White (rankad 10) och Terry Griffiths (rankad 14). De återstående sex spelarna kvalificerade sig baserat på deras prestationer i Professional Players Tournament i oktober. De var semifinalisten John Virgo , kvartsfinalisterna Joe Johnson , Dean Reynolds och Bill Werbeniuk , och Mark Wildman och Tony Meo som förlorade i de sexton senaste. Joe Johnson, Dean Reynolds och Mark Wildman gjorde sina debuter i Masters.
Huvuddragning
Senaste 16 bästa av 9 bildrutor |
Kvartsfinal Best of 9 frames |
Semifinal Best of 11 frames |
Final Best of 17 frames |
||||||||||||||||
1 | Alex Higgins ( NIR ) | 4 | |||||||||||||||||
Bill Werbeniuk ( CAN ) | 5 | ||||||||||||||||||
Bill Werbeniuk | 3 | ||||||||||||||||||
5 | Eddie Charlton | 5 | |||||||||||||||||
5 | Eddie Charlton ( AUS ) | 5 | |||||||||||||||||
Tony Meo ( ENG ) | 3 | ||||||||||||||||||
5 | Eddie Charlton | 5 | |||||||||||||||||
4 | Cliff Thorburn | 6 | |||||||||||||||||
6 | Kirk Stevens ( CAN ) | 3 | |||||||||||||||||
Terry Griffiths ( WAL ) | 5 | ||||||||||||||||||
Terry Griffiths | 3 | ||||||||||||||||||
4 | Cliff Thorburn | 5 | |||||||||||||||||
4 | Cliff Thorburn ( CAN ) | 5 | |||||||||||||||||
Joe Johnson ( ENG ) | 2 | ||||||||||||||||||
4 | Cliff Thorburn | 9 | |||||||||||||||||
3 | Ray Reardon | 7 | |||||||||||||||||
3 | Ray Reardon ( WAL ) | 5 | |||||||||||||||||
Dean Reynolds ( ENG ) | 1 | ||||||||||||||||||
3 | Ray Reardon | 5 | |||||||||||||||||
Jimmy White | 2 | ||||||||||||||||||
8 | David Taylor ( ENG ) | 2 | |||||||||||||||||
Jimmy White ( ENG ) | 5 | ||||||||||||||||||
3 | Ray Reardon | 6 | |||||||||||||||||
7 | Doug Mountjoy | 3 | |||||||||||||||||
7 | Doug Mountjoy ( WAL ) | 5 | |||||||||||||||||
John Virgo ( ENG ) | 1 | ||||||||||||||||||
7 | Doug Mountjoy | 5 | |||||||||||||||||
2 | Steve Davis | 4 | |||||||||||||||||
2 | Steve Davis ( ENG ) | 5 | |||||||||||||||||
Mark Wildman ( ENG ) | 2 |
Slutlig
Final: Bäst av 17 bilder. Domare: John Smyth Wembley Conference Centre , London , England , 30 januari 1983. |
||
Cliff Thorburn Kanada |
9 – 7 |
Ray Reardon Wales |
Första pass: 85 –21 (60), 88 –30, 1– 77 , 74 –24 (59), 29– 63 , 57 –25, 50– 61 , 72 –44, 97 –31, 66 –28, 58 – 69 , 74 –68 (Thorburn 69, Reardon 54), 34– 88 (65), 4– 113 (113), 39– 76 , 77 –19 (56) | ||
69 | Högsta brytningen | 113 |
0 | Århundradet raster | 1 |
4 | 50+ raster | 3 |
Århundradet raster
Totalt: 4
- 128 – Terry Griffiths
- 114 – Tony Meo
- 113 – Ray Reardon
- 108 – Eddie Charlton