Mark S. Lundström

Mark S. Lundström
Född
Alexandria , Minnesota, USA
Nationalitet amerikansk
Känd för Lundströms modell av nanotransistorn
Utmärkelser Medlem, US National Academy of Engineering (2009); Fellow, Institute of Electronics and Electrical Engineers (1994); Fellow, American Physical Society (2000); Fellow, American Association for the Advancement of Science (2006); Institutet för elektriska och elektroniska ingenjörer Cledo Brunetti Award (2002); Institutet för el- och elektronikingenjörer Leon K. Kirchmayer Graduate Teaching Award (2018); Semiconductor Industry Association University Researcher Award (2005); Semiconductor Research Corporation Research Excellence Award (2002); Semiconductor Research Corporation Aristotle Award (2010); Institutet för el- och elektronikingenjörer Aldert van der Ziel Award (2009); Institute of Electrical and Electronics Engineers Electron Device Society Education Award (2006); American Society of Engineering Education Frederick Emmons Terman Award (1993); Purdue University Morrill Award (2012)
Vetenskaplig karriär
Fält Elektroniska apparater och material
institutioner Purdue University
Doktorand rådgivare RJ Schwartz

Mark S. Lundström är en amerikansk forskare, utbildare och författare inom elektroteknik. Han är känd för bidrag till teorin, modelleringen och förståelsen av halvledarenheter, särskilt nanoskala transistorer, och som skaparen av nanoHUB, en viktig onlineresurs för nanoteknik. Lundström är Don och Carol Scifres framstående professor i elektro- och datorteknik och tjänstgjorde 2020 som tillförordnad dekanus vid College of Engineering vid Purdue University i West Lafayette, Indiana .

tidigt liv och utbildning

Lundström föddes och växte upp i Alexandria, Minnesota och tog examen från gymnasiet 1969. Han fick sin BEE från University of Minnesota 1973. Som student på grundutbildningen introducerades han för forskning genom att arbeta i Aldert van der Ziels laboratorium . Lundström fick en MSEE-examen från University of Minnesota 1974 för forskning om akustiska ytvågsanordningar. Han var medlem av den tekniska staben på Hewlett Packard Corporation i Colorado där han arbetade med processutveckling för integrerade kretsar. Lundström tog sin doktorsexamen. i elektroteknik från Purdue University 1980 för forskning om kiselsolceller. Hans avhandlingsrådgivare var Richard J. Schwartz, uppfinnare av solcellen Interdigitated Back Contact (IBC). 1980 gick Lundström till Purdue University.

Karriär

Lundstroms forskning fokuserar på att förstå strömflödet i elektroniska enheter. Han har genomfört studier om teori, modellering och numerisk simulering av laddningsbärares transport i halvledarenheter – särskilt enheter med dimensioner på nanoskala. Han är författare till Fundamentals of Carrier Transport (Addison-Wesley, 1990), vars andra upplaga (Cambridge Univ. Press, 2000) har blivit en standardreferens om laddningsbärares transport i halvledare.

Lundströms viktigaste bidrag är en konceptuell modell för nanoskala transistorer som backas upp med rigorösa numeriska simuleringar, och utvecklas i hans böcker Fundamentals of Nanotransistors (World Scientific, 2017) och Nanoscale Transistors - Device Physics, Modeling and Simulation ( Springer, såväl som 2006) många tidskriftsartiklar. Han har också bidragit till förståelsen, modelleringen och designen av andra halvledarenheter. Hans tidiga arbete fokuserade på heterostrukturenheter, nämligen solceller och bipolära transistorer. 1994, tillsammans med sin student Greg Lush, föreslog han användningen av fotonåtervinning för att öka effektiviteten hos GaAs-solceller – ett koncept som senare gav rekordeffektivitet i solceller med en enda korsning. Hans senaste arbete utvidgar hans inställning till elektronisk transport till termisk transport med fononer och kopplad elektrotermisk transport, effekter som är viktiga vid design och analys av termoelektriska enheter.

1995 skapade Lundström tillsammans med sina kollegor Nirav Kapadia och Jose AB Fortes PUNCH – Purdue University Network Computing Hub, som gav tillgång till vetenskapliga simuleringar via en webbläsare och var ett tidigt exempel på molnberäkning. Som grundare av National Science Foundation-finansierade Network for Computational Nanotechnology skapade Lundström nanoHUB år 2000. NanoHUB har vuxit till en stor onlineresurs för nanoelektronik, och erbjuder forskare, lärare och studenter online-tillgång till sofistikerade elektroniska enhetssimuleringar samt utbildningsresurser med öppet innehåll. De flesta av de över en miljon årliga besökarna på nanoHUB får tillgång till dess utbildningsresurser. Lundström är en stor bidragsgivare till nanoHUB-innehåll. Mer än 500 000 personer har tittat på hans seminarier, handledningar och kurser på nanoHUB.org.

2012 lanserade Lundstrom nanoHUB-U för att tillhandahålla gratis, korta onlinekurser om ämnen som ännu inte lärts ut allmänt. Målet med nanoHUB-U är att hjälpa studenter och arbetande ingenjörer att skaffa sig den bredd som behövs för 2000-talets alltmer mångsidiga elektronik – utan att kräva en lång rad förutsättningar. För att komplettera nanoHUB-U etablerade Lundström Lessons from Nanoscience Lecture Notes Series (World Scientific). Förutom att föra in nytt innehåll i läroplanen var målet att ompröva hur traditionella ämnen förstås så att arbetet från nanoskalan till systemskalan är sömlöst och intuitivt.

Den 12 december 2019 utsågs Lundström till tillförordnad dekan för College of Engineering vid Purdue University och tjänstgjorde i den rollen fram till december 2020. Han fungerar för närvarande som specialrådgivare för mikroelektronik till Executive Vice President för strategiska initiativ vid Purdue University.

Utmärkelser

Lundström har fått flera utmärkelser. Han valdes in i National Academy of Engineering 2009 "För ledarskap inom mikroelektronik och nanoelektronik genom forskning, innovativ utbildning och unika tillämpningar av cyberinfrastruktur." Han valdes till Fellow vid Institute of Electrical and Electronics Engineers (IEEE) 1994 och upphöjdes till Life Fellow-status 2017. Lundström valdes till Fellow i American Physical Society (APS) 2000 “För insikter i fysik av bärartransporter i små halvledarenheter och utvecklingen av enkla, konceptuella modeller för transistorer i nanoskala.” Han valdes till Fellow i American Association for the Advancement of Science (AAAS) 2006 "För enastående bidrag inom området för simulering av metall-oxid-fälteffekttransistorer i nanoskala och för att tillhandahålla dessa simuleringar till användare över hela världen via Internet." 2014 fanns Lundström med på Thomson Reuters Corporations lista över världens mest inflytelserika vetenskapliga sinnen.

Lundstrom har mottagit två tekniska IEEE-utmärkelser: 2002 IEEE Cledo Brunetti Award "För betydande bidrag till förståelsen och innovativ simulering av elektroniska enheter i nanoskala" och 2018 IEEE Leon K. Kirchmayer Graduate Teaching Award " För att skapa en global onlinegemenskap för forskarutbildning i nanoteknik samt undervisning, inspirerande och mentorskap för doktorander." Lundstroms bidrag till halvledarindustrin har uppmärksammats av Semiconductor Research Corporations Research Excellence Award (2002) "För kreativa, konsekventa bidrag till fältet enhetsfysik och simulering av nanoskala MOSFETs" och av Semiconductor Industry Association's University Researcher Award ( 2005).

Lundström har också fått utmärkelser för sina bidrag till utbildning. Han var den första mottagaren av IEEE Electron Device Society's Education Award 2006. 2010 mottog Lundström Aristotle Award från Semiconductor Research Corporation, som erkänner enastående undervisning i dess vidaste bemärkelse. Han mottog IEEE Aldert van der Ziel Award 2009 och Frederick Emmons Terman Award från American Society of Engineering Education 1993.

Lundströms bidrag har också erkänts av Purdue University. 2012 mottog han Purdue Universitys Morrill Award, vilket är den högsta utmärkelsen universitetet tilldelar fakulteten som ett erkännande för bidrag till alla tre dimensionerna av ett landbidragsuniversitet – undervisning, forskning och engagemang. Lundström fick också AA Potter Best Teacher Award från College of Engineering 1996 och DD Ewing Teaching Award från School of Electrical Engineering 1995.

Böcker


externa länkar