Mark McCormacks världsranking för golf
McCormack -rankingen var inofficiell världsgolfrankning publicerad i Mark McCormacks World of Professional Golf Annual från 1968 till 1985, och var en föregångare till den nuvarande officiella världsgolfrankingen . Till skillnad från deras ersättare användes de inte för att välja fält för turneringar och tjänade inget egentligt syfte annat än som en diskussionspunkt .
Rankingen var den första som hade sammanställts som tog hänsyn till resultat från alla världens stora professionella turnéer, från USA , Europa , Japan , Asien , Afrika och Australien . Systemet belönade spelare för sina slutplaceringar i turneringar som spelades under en treårsperiod, med fler poäng för nyare prestationer och fler poäng för stora mästerskap och turnéevenemang med starka fält än för de i andra turneringar. De återspeglade också McCormacks filosofi att segern skulle belönas starkt, var än i världen den ägde rum – vinnare av turneringar fick ytterligare bonuspoäng, och endast högpresterande i turneringar fick något erkännande – till exempel fick bara de tio bästa platserna rankingpoäng i major. mästerskap.
Den första spelaren som ledde rankingen var McCormacks klient Jack Nicklaus (även om Nicklaus lämnade sitt affärsavtal med McCormack 1970), och han fortsatte att leda dem under nästan hela 1970-talets decennium. Han skulle efterträdas som nummer ett 1978 av Tom Watson , som i sin tur efterträddes 1983 av Seve Ballesteros . Hade McCormacks ranking av den tiden varit baserad på resultat under bara de senaste två åren, liksom deras moderna motsvarighet, Gary Player ha varit nummer ett 1969 istället för Nicklaus, Raymond Floyd nummer ett i slutet av 1982 istället för Tom Watson ( trots den senares två stora segrar den sommaren) och Bernhard Langer skulle ha varit nummer ett i slutet av 1985 istället för Ballesteros. Alla andra bokslutsnummer etta skulle dock ha varit kvar som de var på treårssystemet.
Den första rankningslistan, med hänsyn till resultat från januari 1966 till december 1968, inkluderade fem amerikanska spelare i topp tio ( Jack Nicklaus , Arnold Palmer , Billy Casper , Julius Boros och Frank Beard ) och fem icke-amerikaner ( Gary Player , Bob Charles , Neil Coles , Peter Thomson och Kel Nagle ). År 1976 dominerades rankinglistan nästan helt av amerikanska spelare – Nicklaus, Hale Irwin och Johnny Miller var världens tre bästa – och endast två av de tio bästa ( Gary Player och Graham Marsh ) var icke-amerikaner. De senaste rankinglistorna, publicerade i mitten av 1980-talet, återspeglade förändringen i dominans tillbaka från amerikanska golfare vid den tiden – 1984 var fem av de tio bästa icke-amerikanska, och i den senaste listan som publicerades i december 1985, de tre bästa spelarna i världen – Seve Ballesteros , Bernhard Langer och Greg Norman – var alla icke-amerikanska.
Under de år som rankingen publicerades var den högsta placeringen som uppnåddes av en brittisk spelare sjätte – av Tony Jacklin 1972 och Nick Faldo 1984. Rankingen var anmärkningsvärd för de höga placeringar som nåddes av dagens ledande japanska spelare, med Masashi Ozaki , Isao Aoki och Tsuneyuki Nakajima uppnådde alla topp-tio-rankningar vid olika tidpunkter.
1986 togs McCormacks system upp av The Royal and Ancient Golf Club of St Andrews och blev Sony Rankings. Till en början användes Sony Rankings endast av Royal och Ancient för att befria spelare från att kvalificera sig till The Open Championship (särskilt för att tillåta att inbjudningar skickas till de ledande amerikanska spelarna, av vilka några var ovilliga att resa för att behöva förkvalificera sig ), men 1997 godkändes de av alla de främsta herrarnas professionella turnéer (fem vid den tiden) och bytte namn till den officiella världsgolfrankingen . Under årens lopp har den officiella rankingen kommit att användas för att välja spelare till ett ökande antal viktiga turneringar, inklusive de stora mästerskapen, världsmästerskapen i golf och den europeiska Ryder Cup- sidan.
Ranking ledare
Följande tabell listar de fem bästa spelarna i rankingen varje år.
År | Nr 1 | Nr 2 | Nr 3 | Nr 4 | Nr 5 |
---|---|---|---|---|---|
1968 | Jack Nicklaus | Arnold Palmer | Billy Casper | Gary Player | Bob Charles |
1969 | Jack Nicklaus | Gary Player | Billy Casper | Arnold Palmer | Bob Charles |
1970 | Jack Nicklaus | Gary Player | Billy Casper | Lee Trevino | Bob Charles |
1971 | Jack Nicklaus | Lee Trevino | Gary Player | Arnold Palmer | Billy Casper |
1972 | Jack Nicklaus | Gary Player | Lee Trevino | Bruce Crampton | Arnold Palmer |
1973 | Jack Nicklaus | Tom Weiskopf | Lee Trevino | Gary Player | Bruce Crampton |
1974 | Jack Nicklaus | Johnny Miller | Gary Player | Tom Weiskopf | Lee Trevino |
1975 | Jack Nicklaus | Johnny Miller | Tom Weiskopf | Hale Irwin | Gary Player |
1976 | Jack Nicklaus | Hale Irwin | Johnny Miller | Gary Player | Hubert Green |
1977 | Jack Nicklaus | Tom Watson | Hubert Green | Hale Irwin | Ben Crenshaw |
1978 | Tom Watson | Jack Nicklaus | Hale Irwin | Hubert Green | Gary Player |
1979 | Tom Watson | Jack Nicklaus | Hale Irwin | Lee Trevino | Gary Player |
1980 | Tom Watson | Lee Trevino | Isao Aoki | Ben Crenshaw | Jack Nicklaus |
1981 | Tom Watson | Bill Rogers | Isao Aoki | Jerry Pate | Lee Trevino |
1982 | Tom Watson | Raymond Floyd | Seve Ballesteros | Tom Kite | Craig Stadler |
1983 | Seve Ballesteros | Tom Watson | Raymond Floyd | Greg Norman | Tom Kite |
1984 | Seve Ballesteros | Tom Watson | Greg Norman | Lanny Wadkins | Bernhard Langer |
1985 | Seve Ballesteros | Bernhard Langer | Greg Norman | Tom Watson | Tsuneyuki Nakajima |
Ranking sammanfattning
Spelare | Land | 1:a | 2:a | 3:a | 4:a | 5:a | Topp 5 |
---|---|---|---|---|---|---|---|
Jack Nicklaus | Förenta staterna | 10 | 2 | 1 | 13 | ||
Tom Watson | Förenta staterna | 5 | 3 | 1 | 9 | ||
Seve Ballesteros | Spanien | 3 | 1 | 4 | |||
Gary Player | Sydafrika | 3 | 2 | 3 | 3 | 11 | |
Lee Trevino | Förenta staterna | 2 | 2 | 2 | 2 | 8 | |
Johnny Miller | Förenta staterna | 2 | 1 | 3 | |||
Hale Irwin | Förenta staterna | 1 | 2 | 2 | 5 | ||
Tom Weiskopf | Förenta staterna | 1 | 1 | 1 | 3 | ||
Raymond Floyd | Förenta staterna | 1 | 1 | 2 | |||
Arnold Palmer | Förenta staterna | 1 | 2 | 1 | 4 | ||
Bernhard Langer | Västtyskland | 1 | 1 | 2 | |||
Bill Rogers | Förenta staterna | 1 | 1 | ||||
Billy Casper | Förenta staterna | 3 | 1 | 4 | |||
Greg Norman | Australien | 2 | 1 | 3 | |||
Isao Aoki | Japan | 2 | 2 | ||||
Hubert Green | Förenta staterna | 1 | 1 | 1 | 3 | ||
Ben Crenshaw | Förenta staterna | 1 | 1 | 2 | |||
Bruce Crampton | Australien | 1 | 1 | 2 | |||
Tom Kite | Förenta staterna | 1 | 1 | 2 | |||
Jerry Pate | Förenta staterna | 1 | 1 | ||||
Lanny Wadkins | Förenta staterna | 1 | 1 | ||||
Bob Charles | Nya Zeeland | 3 | 3 | ||||
Tsuneyuki Nakajima | Japan | 1 | 1 | ||||
Craig Stadler | Förenta staterna | 1 | 1 |
Enårspoängledare
Under de år som rankingen sammanställdes fick följande golfare flest poäng under varje enskilt kalenderår:
- 1966 Jack Nicklaus
- 1967 Arnold Palmer
- 1968 Jack Nicklaus
- Gary Player 1969
- 1970 Jack Nicklaus
- 1971 Jack Nicklaus
- 1972 Jack Nicklaus
- 1973 Tom Weiskopf
- Gary Player 1974
- 1975 Jack Nicklaus
- 1976 Hale Irwin
- 1977 Tom Watson
- 1978 Tom Watson
- 1979 Tom Watson
- 1980 Tom Watson
- 1981 Bill Rogers
- 1982 Craig Stadler
- 1983 Seve Ballesteros
- 1984 Seve Ballesteros
- 1985 Bernhard Langer