Marcelino Olaechea
|
Marcelino Olaechea Loizaga
| |
|---|---|
| ärkebiskop emeritus av Valencia | |
.jpg) | |
| Kyrka | romersk-katolska kyrkan |
| Ärkestift | Valencia |
| Ser | Valencia |
| Utsedd | 17 februari 1946 |
| Termin avslutad | 19 november 1966 |
| Företrädare | Prudencio Melo Alcalde |
| Efterträdare | José María García Lahiguera |
| Andra inlägg |
|
| Order | |
| Prästvigning | 20 december 1915 |
| Invigning |
27 oktober 1935 av Federico Tedeschini |
| Personliga detaljer | |
| Född |
9 januari 1888 |
| dog |
21 oktober 1972 (84 år) Valencia , Spanien |
| Nationalitet | spanska |
| Sainthood | |
| Vördad i | romersk-katolska kyrkan |
| Titel som Saint | Guds tjänare |
Marcelino Olaechea (Marcelino Olaechea Loizaga) (9 januari 1889, Baracaldo , Biscaya - 21 oktober 1972, Valencia ) var en spansk katolik religiös, SDB och biskop av Pamplona under det spanska inbördeskriget .
Hans far arbetade inom järn- och stålindustrin och så vidare Olaecheas biskopsvapen, istället för lejon som frodas eller örnar med två huvuden, dök en skorsten till Altos Hornos järngjuteri i Bilbao upp. Han gick med i Salesian Society of St John Bosco och uppnådde en hög administrativ position i den församlingen fram till den 25 augusti 1935, då han utsågs till biskop av Pamplona . Hans biskopsvigning, i händerna på Federico Tedeschini , den påvliga nuntien , firades i Madrid den 27 oktober. Han var den första salesianske biskopen av Spanien.
Den 18 februari 1946 översattes han till ärkebiskopssätet i Valencia och han dog där den 21 oktober 1972.
spanska inbördeskriget
Efter utbrottet av det spanska inbördeskriget , över hela den del av Spanien som kallade sig "nationell", försökte biskoparna behålla kontrollen över de präster som hade gått som frivilliga med kolumnerna eller miliserna, och placerade sig på order av militärcheferna. Bestämmelserna som Olaechea införde för att bevara disciplinen över militärprästerna var många.
15 november 1936, Inget mer blod!
Den mest kända av Olaecheas gärningar under inbördeskriget var hans predikan den 15 november 1936 No mas sangre ( No More Blood ), under handlingen att ge insignier till Accion Catolica Feminina. Olaechea fördömde bruket, ofta upprepat, med avrättningar som var som lynchningar . När en man hade dödats längst fram och hans kropp fördes tillbaka till sin stad, avslutades ceremonin ofta med en snabb avrättning, utan någon som helst rättslig process, av några rojillos, (små röda , vilket betyder föraktliga ), från orten. Olaechea sökte betvinga morden; "Förlåtelse! Förlåtelse! Inget mer blod, inget mer blod! Inget mer blod än Kristus, Herren vill, genom förbön, utgjutas på stridsfälten, för att rädda vårt härliga och krossade fosterland; [-] katoliker! När det anländer till byn kroppen av en hjälte som har dött i strid och vi känner blodet koka i våra ådror [-] så låt det vara en man och låt det vara en kvinna som sträcker ut sina armar över honom och gråter med all deras styrka 'Nej! Nej! Håll tillbaka! vår sons blod är blod som förlöser oss; vi kan höra hans röst, som Jesu röst på korset 'förlåt!' Låt ingen röras på grund av vår son! Låt ingen lida! Låt alla bli förlåtna! Om du hämnar dig nu, skulle han förbanna dig, jag och min son skulle förbanna dig."
I byarna och städerna visste man vem som hade röstat på vilket parti - kända vänsterfolk var i riskzonen när en volontärs begravning tillkännagavs. Om en person helt enkelt sällan hade gått till mässan, eller utövat sakramenten, var han i riskzonen. Olaechea noterade "själarna" som hade kommit flockade till kyrkan som inte hade kommit tidigare; - "de tar också med sig rädsla, genomborrar själen som en dolk. Och vi måste vinna dem med uppriktigheten i vår tro, med uppriktigheten i vår kärlek, med social rättvisa och med välgörenhet." I rebellområdet kunde ett liv bero på en församlingsprästs vittnesmål om den anklagades religiösa utövning. På många orter behövdes allt för att en person skulle bli skjuten att prästen förklarade att den anklagade före kriget inte gick till mässan. På en annan nivå kunde avsättningen av skollärare också bero på kyrkoherdars vittnesmål.
Bibliografi
- Raguer Suñer, Hilario M. Krut och rökelse: den katolska kyrkan och det spanska inbördeskriget ; översatt från spanska av Gerald Howson. London: Routledge, 2007 ISBN 0-415-31889-0 (översatt från spanska "La Polvora y el Incienso")
