Manndorff zu Pfannhofen und Wissenau

von und zu Manndorff zu Pfannhofen und Wissenau
Land Österrike , Kronland Kärnten , Heliga romerska riket
Grundad 1100-talet
Titlar
Kadettgrenar
  • Wissenau
  • Pfannhofen

Huset von und zu Manndorff zu Pfannhofen und Wissenau är namnet på en gammal österrikisk adelssläkt , närmare bestämt Uradel (gamla adeln). De är bland de äldsta Kärntens adelssläkter som fortfarande existerar idag.

Ursprung

Deef of Gift Manndorff.jpg

Förutom Metnitz- familjen är Manndorffs den äldsta icke-utdöda familjen som tillhör Kärntens adel . Stavningen av namnet ändrades mellan Manndorff, Manndorf, Mandorf, Mondorf, Monsdorf, Mansdorf och Manstorff.

Den förste bäraren av namnet, Harte Manus miles de Mondorf, förekommer omnämnd i februari 1214 inför Acre i kungariket Jerusalem som ett vittne till ett gåvobrev från Wicard of Karlsperg, som överförde en av sina Kärntens gods till St. Johannis sjukhus i Jerusalem. Vid sidan av detta Manndorff var även andra medlemmar av den anrika Kärntenadeln, nämligen Silberberg, Gurniz och Perneck - som var på pilgrimsfärd i det heliga landet med Karlspergs Wicard - vittnen till dådet. Det exakta ursprunget till denna första Manndorff och hans förfäder är fortfarande oklart.

I en legend – nedskriven i slottet Manndorf år 1688 av Freiherr Georg Siegmund, baron von und zu Manndorff – med titeln "Manndorferischem Stamen Paumb" (löst översatt från tyska "Manndorffs släktträd"), hertigen av Württemberg 1118 bekantade sig med en stor och vild man, som prinsen gifte sig med en lång kvinna. Efter att de hade fått många barn, de flesta män, gav prinsen dem alla en by och kallade dem Manndorff. Därefter hade prinsen av Württemberg ett krig som han kallade på många Manndorffs, som mätte sig väl och hedervärda i strid. Prinsen upphöjde sedan Manndorffs till adel, och i skölden (avseende vapnet), gav dem en naken, vild modig man inklusive 3 spjut. Det finns inga historiska bevis för denna historia.

Många fler Manndorffs finns dokumenterade i Kärnten på 1200- och 1300-talet och släkten finns dokumenterad i Kärntens officiella adelsregister från åren 1446.

Hans von und zu Manndorf, Lord på Manndorf, Gurnitz, Waldenstein, Wiesenau och Flaschberg, kejserlig generalsamlare i Kärnten , antecknades den 3 januari 1625 i Carniolas landsting .

Manndorffarna fick status som "Reichs- und erbländisch-österreichische Freiherrenstand" (Rikets fria herrar och ärvda österrikiska länder) av kejsar Ferdinand III. i Ebersdorf den 15 september 1644 genom "Herr auf Pfannhoffen und Wißenau" och sammanslagning av vapenskölden av med den nu utdöda Haßlinger zu Pfannhofen und Seepüh och den nu också utdöda von Pibriach zum Biberstein.

ägodelar

Rester av slottet Manndorf i Kärnten (endast centrumgodset finns kvar)
Estate Wiesenau

Under århundradena förvärvade Manndorffs följande herradömen, gods och slott i Kärnten.

  • Manndorf
  • Pfannhofen
  • Wiesenau
  • Schüttbach
  • Pittersberg
  • Goldenstein
  • Rothenthurn
  • Flaschberg
  • Wulross
  • Biberstein
  • Neudenstein
  • Krastowitz
  • Seebichl
  • Vorderberg
  • Dietrichstein
  • Söbriach
  • Görtschachhof
  • Waldenstein
  • Gurnitz
  • Oberfalkenstein
  • Winklern

Fler familjeägodelar fanns i östra Tyrolen , Carniola (moderna Slovenien) och Ungern .

Lesachtals dalgång . Omkring år 1500 byggde han om godset Edling vid Kotschach i övre Gaildalen i Kärnten till ett slott som han kallade "Manndorf". Slottet Manndorf anses vara ett av de första slotten i Kärnten

människor

Riddare Ferdinand av Mannlicher, uppfinnare och vapendesigner
Klagenfurts parlament

Många andra Manndorffs blev deputerade till Kärntens delstatsparlament. Familjen Manndorffs vapen är representerat fem gånger i vapenhallen inne i "Landhaus" (godspalatset) i Klagenfurt .

  • Balthasar Manndorff (1574–1628) var en välkänd legosoldat under trettioåriga kriget , kapten i krigen mot Italien, och knivhöggs till döds 1628 i en duell av en herr av Aschau.
  • Johann Ferdinand Reichsfreiherr von und zu Manndorff (1644–1696) och hans hustru Anna, född grevinna av Hohenwart , lämnade Kärnten som protestanter omkring 1690 och bosatte sig i Ungern (den nuvarande österrikiska regionen Burgenland ), där de förvärvade slotten och egendomarna Galoshaza , Nikitsch och Pilgersdorf .
  • Vincenz Reichsfreiherr von und zu Manndorff (1755–1820) var en distriktskapten i Radom , Lublin och Samocse i Galicien (nuvarande Polen ).

Genom Anton Konrads (1797–1866) äktenskap med Anna Maria grevinna av Esterházy -Galantha skapades en Transsylvanienbaserad ungersk linje av familjen Manndorff, som dog ut med Antons död (1922–1978).

  • Dr. Geza från denna ungerska linje, Reichsfreiherr von und zu Manndorff (1860–1925) var ledamot av det ungerska parlamentet.
  • Rudolph (1849–1918) blev känd som en politisk författare, hans son Dr. Maximilian Reichsfreiherr von und zu Manndorff (1888–1970) var ärkehertig Gottfrieds lärare , var distriktskapten i Waidhofen / Thaya och den nedre österrikiska Heimwehr ( hemvärn) befälhavare, efter att Kuk-monarkin Österrike-Ungern upphörde.

Genom giftermål mellan Dr Maximilian Manndorff och Albertine von Mannlicher (1893–1957) är alla överlevande bärare av namnet Manndorff också ättlingar till uppfinnaren och vapenformgivaren Ferdinand, Knight of Mannlicher .

  • Ferdinand Manndorff (född 1922) är en politiker och valdes in i nedre Österrikes landdag och det österrikiska parlamentet. Hans son Andy Manndorff (född 1957) är en välkänd kompositör och jazzgitarrist.
  • Hans Manndorff (född 1928), bror till Ferdinand Manndorff, var länge chef för etnologiska museet i Wien

Vapen

The ancient coat of arms of the Barons of Manndorff.

En annan version av det moderna vapenskölden
  • Vapensköld (original): Inuti en sköld delad horisontellt i svart och guld finns tre spjut (kallade Shweinsfeder - ”svinsfjäder” – ett spjutliknande krigsvapen) bredvid varandra med olika färger; på hjälmen som har svartgyllene utsmyckningar står en utsmyckad vild man, som håller ett spjut med båda händerna i en vinkel så att högra handen vidrör spjutets gyllene del, vänster hand den svarta delen. I de äldsta sigillen var spjuten i skölden istället stänger, de var troligen gyllene i svart.
  • Vapensköld (1644): Delad i fyra med en femte underavdelning i mitten. I mitten finns det ursprungliga vapenskölden (som beskrivs ovan). Den övre vänstra och nedre högra delen har ett inåtriktat, upprätt, tvåsvansartat gyllene lejon, som håller en trebladig grön hasselgren (som representerar den utdöda Haßlinger-linjen) på en svart bakgrund; Uppe till höger och längst ner till vänster har en blå diagonal stapel med en bäver som löper upp längs sin längd (som representerar den utdöda Pibriach-linjen) på en gyllene bakgrund. På toppen av skölden finns tre hjälmar som representerar de tre linjerna. På höger hjälm, som har utsmyckningar i svart och guld, Haßlinger-lejonet. På den mellersta hjälmen, som har gröna utsmyckningar som i originalvapnet, vildmannen. På vänster hjälm, som har utsmyckningar i blått och guld, Pibriach-bävern.

Släktträd

  1. Achaz Mandorfer (död 1448) gifte sig med Elisabeth Stainpekh
    1. Ulrich Maindorfer gifte sig med I. Elisabeth Fleckh von Penck, gift II. Ursula Anna Plazoller zu Plazoll
      1. (II.)Hans Mandorfer (1480–1530) gifte sig med Anna Söll von Teisegg, militärbetalare till kejsaren
        1. Joachim Mandorfer (1507–1556) gifte sig med Dorothea von Graben zum Stein , generalsamlare i Kärnten
          1. Caspar Manndorfer zu Mandorf und Placzoll (1536–1618) gifte sig med Helena von Pibriach zum Biberstein, generalsamlare i Kärnten
            1. Hans von und zu Manndorf (1571–1629) gifte sig med Margarethe Hasslinger zu Pfannhofen und Seepühl, generalsamlare i Kärnten
              1. Freiherr Siegmund Friedrich von Manndorff, herre av Pfannhofen och Wissenau (1613–1683) gifte sig med Katharina Barbara von Attems-Petzenstein
                1. Freiherr Georg Siegmund von Manndorff (1638–1700) gifte sig med grevinnan Anastasia med Spaur och Flavon
                  1. Freiherr Georg Mathias von Manndorff (1678–1758) gifte sig med I. Freiin Maria Magdalena von Gaisruck; verh. II. Maria Theresia Kemetter Freiin zu Trübein
                    1. Freiin Maria Anna Katharina Josepha Nepomucena von Manndorff (född 1722)
                    2. Freiherr Niklas Ehrenreich von Manndorff (född 1725) verh. Maria Theresia Menkhover von Menkhoven (1717–1794)
                      1. Freiherr Franz von Manndorff (1754–1797)
                      2. Freiherr Vinzenz von Manndorff (1755–1820) verh. I. Friherrinnan Maria Philippine Vanczura z Rzehnicz gifte sig med II. Karoline Vanczura z Rzehnicz Kreishauptmann von Radom , Liblin och Samocse i Galizien i dagens Polen
                        1. (I.) Freiin Friederike von Manndorff (född 1864)
                        2. (II.) Freiherr Anton von Manndorff von Pfannhofen und Wiesenau (1797–1866) verh. Gräfin Anna Mária Esterházy de Galántha
                          1. Freiin Josefine von Manndorff (1833–1890)
                          2. Freiherr Karl von Manndorff (1834–1866)
                            1. Freiherr Geza von Manndorff (1860–1925) verh. Gizella Korbuly, Dr jur., Gutsbesitzer i Velencze, kuk Lt. Res., Abg. d. ungar. Reichstags
                              1. Freiherr Bela von Manndorff (1892–1971) verh. I. Ella Meszleny v. Meszlen verh. II Alexa Halasz v. Dabas, Dipl. Ing., Rittm. d. Res.
                                1. Freiin Eva Anna Maria von Manndorff (1920–2004)
                                2. Freiherr Anton von Manndorff (1922–1978) verh. Jag Alexa Herresbacher verh. II Marianne Rousso
                                  1. Freiherr Nikolaus Bela von Manndorff (1948–1970)
                                3. Freiin Elisabeth von Manndorff (1926–2010), Ordensfrau im Sacre Coeur i Bregenz, Riedenburg
                              2. Freiin Anna Maria von Manndorff (1893–1968)
                        3. (II.) Freiherr Adolf von Manndorff, Herr auf Pfannhofen und Wissenau (1802–1876) verh. I. Freiin Eleonore Helversen von Helversheim verh. II. Luise Kager Freiin von Stampach verh. III. Johanna Schild
                          1. (I.) Freiin Maria von Manndorff (1841–1848)
                          2. (I.) Freiin Caroline von Manndorff (1842–1852)
                          3. (I.) Freiin Melanie von Manndorff (1843–1857)
                          4. (I.) Freiin Ottilie von Manndorff (1844–1870)
                          5. (I.) Freiherr Rudolf von Manndorff (1849–1918) verh. Sophia Fiedler, politiker Schriftsteller
                            1. Freiin Miriam von Manndorff (1880–1934)
                            2. Freiherr Rudolf von Manndorff (1882–1912)
                            3. Freiin Gabriele von Manndorff (1883–1940)
                            4. Freiherr Franz Xaver von Manndorff (1885–1941) verh. Anna Kropfitsch
                              1. Freiin Guida von Manndorff (1912–2004)
                              2. Freiherr Rudolf von Manndorff (1914–1941)
                            5. Freiherr Udo von Manndorff (1886–1901)
                            6. Freiin Sophie von Manndorff (1887–1949)
                            7. Freiherr Maximilian von Manndorff (1888–1970) verh. Albertine von Mannlicher , Dr. jur., Erzieher des Erzherzogs Gottfried, Bezirkshauptmann i Waidhofen/Thaya und Kommandant der Niederösterreichischen Heimwehr .
                              1. Ferdinand Manndorff (1922–2013) verh. I. Hildegard Petrasch verh. II. Dorothea Feldhahn, Politiker und Abgeordneter zum Niederösterreichischen Landtag und zum Österreichischen Nationalrat
                                1. (I.)Hartmann Rudolf Maria Manndorff (född 1951) verh. Patricia Danninger
                                  1. Maximilian Friedrich Maria Manndorff (född 1989)
                                  2. Isabella Katharina Maria Manndorff (född 1991)
                                  3. Sophia Anna Maria Manndorff (född 1993)
                                2. (II.)Andy Manndorff (född 1957), Komponist och Jazzgittarist, verh. Andrea Schneider
                              2. Harti Manndorff (1924–1944), Fliegerleutnant
                              3. Lore Manndorff (1926–1992)
                              4. Hans Manndorff (född 1928) verh. I. Gertrude Graf verh. II. Elisabeth Bauer, Dr.phil., Univ. Prof., Director des Museums für Völkerkunde i Wien.
                                1. (I.) Wolfgang Manndorff (född 1960)
                                2. (I.) Rudolf Manndorff (född 1963) verh. Anette Schneider, pilot
                                  1. Julian Manndorff (född 1999)
                                3. (II.) Hemma Manndorff (född 1984)
                              5. Maria Manndoff (född 1934) verh. I. DI Nikolaus Rohla verh. II. Dr Herbert Melichar verh. III. Mag. pharm. Wolfgang Lorenzoni
                              6. Franzi Manndorff (född 1936) verh. I. Elisabeth Daublebsky von Eichhain verh. II. Irene Umgeher, Dr. jur., Vorstandsdirektor einer Versicherungsgesellschaft, Major der Res.
                                1. Georg Manndorff (född 1969), Mag. rer.soc.oec.
                                2. Hannes Manndorff (född 1970), Dr. phil.
                            8. Freiherr Johann von Manndorff (1890–1891)
                            9. Freiin Helene von Manndorff (1892–1969)
                            10. Freiin Mathilde von Manndorff (1893–1970)
                            11. Freiherr Johann von Manndorff (1894–1895)
                          6. (I.) Freiin Maria von Manndorff (1850–1850)
                          7. (II.) Freiin Philomena von Manndorff (1872–1948)
                          8. (II.) Freiherr Robert von Manndorff (1874–1937)
                        4. Freiin Nepomucena von Manndorff

Litteratur

  • Gothaisches Genealogisches Taschenbuch der Freiherrlichen Häuser (GGT F). 1870 till 1941
  • Genealogisches Handbuch des Adels, Freiherrliche Häuser XXIII. 2005, Ältere Genealogie
  • Friedrich Graf Lanjus: Mandorff-Regesten. I: Monatsblatt der Gesellschaft „ADLER“. 1934
  • Siebmachers Wappenbuch, Band 29, „Der Adel in Kärnten, Krain und Dalmatien“. Neustadt an der Aisch 1980
  • A. Weiß: Der Adel Kärntens bis zum Jahre 1300. Wien 1869
  • Paul Dedic: Kärntner Exulanten des 17. Jahrhundert. I: Kärnten I. 1952
  • Georg Siegmund Freiherr von Manndorff: Mandorfferischer „Stamen-Paumb“. Rothenthurn 1688
  • Vinzenz Freiherr von Manndorff: Ergänzungen dazu, Wien 1815
  • Gustav Adolf von Metnitz: Geadelte Bürger i Kärnten. I: Kärnten. 1964
  • H. Wiessner, M. Vyoral-Tschapka: Burgen und Schlösser i Kärnten. Bezirk Hermagor, Spittal/Drau, Villach, Wien 1986
  • Thomas Tiefenbacher: Helena - eine geschichtliche Erzählung. Klagenfurt 1958.
  • detaillierte Ahnentafeln auf [1]
Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Manndorff_zu_Pfannhofen_und_Wissenau&oldid=1093443299 "