Malcolm Pasley

Malcolm Pasley
Född	( 1926-04-05 ) 5 april 1926 Rajkot , Indien
dog	4 mars 2004 (2004-03-04) (77 år) Oxford , Storbritannien
Nationalitet	brittisk
Utbildning	Trinity College, Oxford
Känd för	Ledande auktoritet på tyska studier , särskilt Franz Kafkas litteratur
Vetenskaplig karriär
Fält	tyska studier
institutioner	Oxfords universitet

Sir John Malcolm Sabine Pasley, 5:e baronet , FBA (5 april 1926 – 4 mars 2004), allmänt känd som Malcolm Pasley , var en brittisk filolog ansluten till University of Oxford . Han ansågs vara den främsta brittiska auktoriteten inom tyska studier . Pasley är särskilt känd för sitt engagemang för och publicering av Franz Kafkas verk .

Biografi

Tidigt liv

föddes i Rajkot , Indien, och utbildades vid Sherborne . Han var en direkt ättling till amiral Sir Thomas Pasley, 1:e baronet , som utmärkte sig i de franska revolutionskrigen och gjordes till baronet 1794.

Han tjänstgjorde i Royal Navy mellan 1944 och 1946.

Akademiker och utmärkelser

Följande är översikten över Sir Malcolm Pasleys akademiska karriär:

• 1947: Gick på Trinity College, Oxford
• 1949: Avlade examen med en första i moderna språk
• 1949-50: Laming Travelling Fellow vid The Queen's College, Oxford
• 1950-58: Utnämnd som lektor i tyska vid Brasenose och Magdalen Colleges (University of Oxford)
• 1958-86: Emeritusstipendiat, Magdalens högskola
• 1979-80: Vice ordförande, Magdalens högskola
• 1980: Hedersdoktor vid universitetet i Giessen
• 1982: Efterträdde familjebaronetskapet
• 1983: Invald i tyska akademin för språk och litteratur i Darmstadt
• 1986: Pensionär
• 1987: Österrikiskt hederskors för lärande och konst
• 1991: Fellowship of the British Academy

Äktenskap och barn

Sir Malcolm Pasley gifte sig 1965 med Virginia Wait. De hade två söner:

• Robert Killigrew Sabine Pasley, född 25 oktober 1965
• Humphrey Sabine Pasley, född 1967

tyska språket

Pasley skrev om många tyska författare, med sina första arbeten om det tyska språket, Nietzsche i synnerhet, vilket gav honom mycket berömmelse. Pasleys arbete på detta område var banbrytande; hans bok Germany: A Companion to German Studies , som publicerades första gången 1972, är fortfarande mycket efterfrågad.

Kafka

Pasley är mest känd för sitt arbete med Kafka-skrifterna. Han började studera Kafka i början av sin karriär och introducerades för Marianne Steiner född Pollak, Kafkas systerdotter och dotter till hans syster Valli, av hennes son Michael, som var student vid Oxford. Genom denna vänskap blev Pasley den viktigaste rådgivaren till Kafkas arvingar. Pasley betraktade Kafka som "en yngre bror".

1956 placerade Salman Schocken och Max Brod Kafkas verk i ett schweiziskt valv på grund av oro kring oroligheter i Mellanöstern och säkerheten för manuskripten, som fanns hos Brod i Tel Aviv . Efter betydande förhandlingar tog Pasley personlig besittning av Kafkas verk som var i Brods ägo. 1961 transporterade Pasley dem med bil från Schweiz till Oxford. Pasley reflekterade över äventyret som ett som "fick sitt eget hår att resa sig".

Tidningarna, förutom The Trial , deponerades i Oxfords Bodleian Library . Rättegången förblev i Brod-arvingen Ilse Ester Hoffes ägo, och i november 1988 köpte det tyska litteraturarkivet i Marbach , Tyskland manuskriptet för 1,1 miljoner pund på en auktion som genomfördes av Sotheby's .

I Oxford ledde Pasley ett team av forskare (Gerhard Neumann, Jost Schillemeit och Jürgen Born ) som kompilerade om texten, tog bort Max Brods redigeringar och ändringar och började publicera verken 1982. Detta team återställde den ursprungliga tyska texten till sin fulla (och i vissa fall ofullständigt) tillstånd, med särskild uppmärksamhet på den unika Kafka-interpunktionen, som anses vara avgörande för hans stil.

Kritik av Pasleys arbete om Kafka

Efter publiceringen av Kafka-verken började Pasley få kritik om fullständigheten i deras tyska publicering. För detta ändamål har Stroemfeld Verlag begärt tillstånd att skanna manuskripten för att producera en faksimilupplaga och CD-ROM.

Bortsett från fullständigheten, citerade de en oro för bevarandet av verken; några var skrivna med blyerts, och många höll på att blekna och sönderfalla.

Pasley vägrade deras förfrågningar, tillsammans med Marianne Steiner, som 1998 sa till The Observer "Jag kan inte förlåta dem för [de fruktansvärda saker de hade sagt om Pasley. Jag vill inte att de ska ha något att göra med manuskripten."

I april 1998 publicerade Stroemfeld en faksimilversion av Rättegången . Detta manuskript, som ägs av den tyska regeringen, var tillgängligt för dem. I denna publikation listas manuskriptet och transkriptionen sida vid sida.

Forskare för Stroemfeld-utgåvorna inkluderar Jeremy Adler , professor i tyska vid King's College London , de amerikanska författarna Louis Begley och Harold Bloom , professor i humaniora vid Yale .

Arbetar

Publicerade verk

• 1965 Kafka-Symposion , medförfattare med Klaus Wagenbach
•   1972 Tyskland: en följeslagare till tyska studier (andra upplagan, 1982) ISBN 0-416-33660-4
•   1978 Nietzsche: Imagery and Thought , ISBN 0-520-03577-1
•   1982 Das Schloß ( The Castle ) ISBN 3-596-12444-1
• 1987/89 Max Brod, Franz Kafka: eine Freundschaft
•   1990 Der Prozeß ( Rättegången ) ISBN 3-596-12443-3
• 1990 Reise- Tagebucher, Kafkas resedagböcker
• 1991 Die Handschrift redet ( The Manuscript Talks )
• 1991 Kinesiska muren och andra berättelser
•   1992 The Transformation and Other Stories ISBN 0-14-018478-3
• 1993 Nachgelassene Schriften und Fragmente I
• 1995 Die Schrift ist unveränderlich ( Manuset är oföränderligt )
•   1996 Judgment & In the Penal Colony ISBN 0-14-600178-8

Källor

• Reed, TJ (2007). "John Malcolm Sabine Pasley" (PDF) . Proceedings of the British Academy . Oxford University Press . 150 : 148–158 . Hämtad 30 januari 2020 .
• Reed, TJ (8 januari 2009). "Pasley, Sir (John) Malcolm Sabine, femte baronet" . Oxford Dictionary of National Biography (onlineutgåva). Oxford University Press. doi : 10.1093/ref:odnb/94106 . Hämtad 30 januari 2020 . (Prenumeration eller medlemskap i Storbritanniens offentliga bibliotek krävs.)
• "Sir Malcolm Pasley, Bt" . The Times . 17 mars 2004. sid. 35.