Magnuson-Stevens lagbestämmelser; Nationella standardriktlinjer
Magnuson-Stevens Act Provisions är nödvändiga för att hjälpa till att uppfylla kraven i MSA för att stoppa och förhindra överfiske, återuppbygga överfiskade bestånd och uppnå maximal avkastning
Bakgrund
2006 inrättades Magnuson-Stevens Fishery Conservation and Management Reauthorization Act för att stoppa och förhindra överfiske genom användningen av årliga fångstbegränsningar och ansvarsmätningar. Några anledningar till varför Magnuson-Stevens Fishery Conservation and Management Reauthorization Act skapades var på grund av:
- En handfull fiskbestånd har minskat till den grad att deras överlevnad är hotad
- Att göra det möjligt för små fiskeföretag att konkurrera med massiva fiskeflottor
- Underlåtenhet att förhindra eller avsluta överfiske av det internationella fiskeavtalet
- Att ge optimal avkastning på en kontinuerlig basis för att bevara och upprätthålla fisket
Nationell standard 1 - Optimal avkastning
National Standard 1 avser:
- Att ge stabilitet för fisket
- Lägga till flexibilitet till ombyggnadsplaner
- Uppdatering av koncept för optimal avkastning och maximal hållbar avkastning
- Förbättra vägledning om hantering av datalimitlager
- Konsolidera vägledning för att identifiera bestånd som ska inkluderas i federala fiskeförvaltningsplaner
- Bestämmelser för att ytterligare främja ekosystembaserad fiskeförvaltning
Nationell standard 2 - vetenskaplig information
Ombudet kan besluta att tillåta denna typ av överfiske om fisket inte är överfiskat och om alla följande lägre villkor är uppfyllda:
- Sådana åtgärder kommer att resultera i långsiktiga nettovinster för nationen
- Förmildrande åtgärder har övervägts och det har visats att en liknande nivå av långsiktiga nettofördelar inte kan uppnås genom att modifiera flottans beteende, redskapsval/-konfiguration eller andra tekniska egenskaper på ett sätt så att inget överfiske skulle inträffa.
- Den resulterande fiskedödligheten kommer inte att leda till att något bestånd eller beståndskomplex faller under dess MSST mer än 50 procent av tiden på lång sikt, även om det är erkänt att ihållande överfiske förväntas få det drabbade beståndet att falla under dess Bmsy mer än 50 procent av tiden på lång sikt.
Nationell standard 3 - Ledningsenheter
SAFE-rapporten ger information till råden för att fastställa årliga skördenivåer för varje bestånd. I den mån det är praktiskt möjligt ska ett enskilt fiskbestånd förvaltas som en enhet i hela dess utbredningsområde, och inbördes relaterade fiskbestånd ska förvaltas som en enhet eller i nära samordning. Nationell standard 3 är att inducera en övergripande strategi för fiskeförvaltning. Den geografiska omfattningen av fisket, för planeringsändamål, bör täcka hela skalan av fiskbestånd och inte vara alltför begränsad av politiska gränser. När det är möjligt bör en fiskeförvaltningsplan hantera sammanhängande fiskbestånd.
Nationell standard 4 - Tilldelningar
Definierat av National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) National Marine Fisheries Service (NMFS), är tilldelning "en direkt och avsiktlig fördelning av möjligheten att delta i ett fiske bland identifierbara, diskreta användargrupper eller individer"
Nationell standard 4 avser bevarande- och förvaltningsåtgärder för att undvika diskriminering mellan invånare i olika stater. Om det är eller blir nödvändigt att tilldela fiskeprivilegier mellan olika amerikanska fiskare, ska sådan tilldelning vara:
- Rättvisa och rättvisa mot alla sådana fiskare
- Rimligtvis beräknad för att främja bevarande
- Hanteras på ett sätt att ingen enskild individ, företag eller annan enhet förvärvar en överdriven del av sådana privilegier
En fiskeförvaltningsplan får inte särskilja mängden amerikanska medborgare, medborgare, bosatta utlänningar eller företag på grundval av deras stat eller hemvist.
Nationell standard 5 - Effektivitet
Bevarande- och förvaltningsåtgärder ska, där det är praktiskt möjligt, beakta effektiviteten i utnyttjandet av fiskeresurserna. förutom att ingen åtgärd ska ha ekonomisk allokering av sitt enda syfte. Termen "användning" är avsedd att tolkas som; skörd, bearbetning, marknadsföring och icke-konsumerande användning av resursen. I teorin skulle ett effektivt fiske skörda den optimala avkastningen med minimal användning av ekonomiska insatser som arbetskraft, kapital, räntor och bränsle.
Denna standard belyser en process som ett fiske kan/bör bidra till planetens nytta med ett lågeffektsamhälle:
- Givet en uppsättning mål för fisket bör en fiskeförvaltningsplan innehålla förvaltningsåtgärder som leder till ett så effektivt fiske som är praktiskt möjligt eller önskvärt.
En annan effektiv fiskeförvaltningsplan inkluderar:
- Förvaltningsplan som gör det möjligt för ett fiske att hantera till lägsta möjliga kostnad (t.ex. fiskeansträngning, administration och efterlevnad) för en viss fångstnivå och initial storlek
Nationell standard 6 - Variationer och oförutsedda händelser
Bevarande- och förvaltningsåtgärder ska ta hänsyn till och tillåta variationer mellan, och oförutsedda händelser i, fiske, fiskeresurser och fångst. Frasen "Bevarande och förvaltning" innebär ett klokt utnyttjande av fiskeresurserna genom en förvaltningsplan som innehåller ett visst skydd mot följande osäkerheter: Reagera i rätt tid på resurser, industri och andra nationella och regionala behov.
Fiskeförvaltningsplaner bör bestå av en lämplig effekt till förmån för bevarande. Hänsyn till osäkerheter bör inkluderas i ryggraden i en fiskeförvaltningsplan. Exempel inkluderar:
- Minska optimal avkastning från brist på information om en aktie
- Upprätta en reserv eftersom skapandet av en reserv kan innefatta osäkerheter vid uppskattning av inhemsk skörd, beståndsförhållanden eller miljöfaktorer
- Justera förvaltningstekniker eftersom ett råd skulle kunna skydda sig mot drastiska förändringar i fiskemönster, tilldelningar eller metoder
- Markera habitatförhållanden som att känna till det ursprungliga habitattillståndet kan hjälpa till att hantera effekterna av föroreningar och livsmiljöförstöring
- Beredskap kan upprätta en flexibel förvaltningsplan som innehåller en rad förvaltningsalternativ för oförutsedda händelser (t.ex. oväntade resursökningar eller misslyckanden, fiskeansträngning större än förväntat, störande redskapskonflikter)
Nationell standard 7 - Kostnader och förmåner
Bevarande- och förvaltningsåtgärder ska, där det är praktiskt möjligt, minimera kostnaderna och undvika onödigt dubbelarbete. Magnuson-Stevens Act kräver att råden utarbetar fiskeförvaltningsplaner för överfiskat fiske och för andra fiske där reglering kommer att vara fördelaktigt beroende på kostnaden oavsett om det är i nutid eller framtid.
Följande faktorer ska beaktas, bland annat för att genomföra en fiskeförvaltningsplan:
- Fiskets betydelse för nationen och för den regionala ekonomin
- Tillståndet för beståndet eller fiskbestånden och om en fiskeförvaltningsplan kan förbättra eller bibehålla det tillståndet
- I vilken utsträckning fisket skulle kunna eller redan förvaltas adekvat av stater, av statliga/federala program, av federala bestämmelser i enlighet med fiskeförvaltningsplaner eller internationella kommissioner, eller av industrins självreglering, i överensstämmelse med politiken och standarderna i Magnuson-Stevens lag.
- Behovet av att lösa konkurrerande intressen och konflikter mellan användargrupper och om en fiskeförvaltningsplan kan främja den lösningen
- Ett fiskes ekonomiska tillstånd och om en fiskeförvaltningsplan kan ge ett mer effektivt utnyttjande
- Behoven av ett växande fiske och om en fiskeförvaltningsplan kan främja en ordnad tillväxt
- Kostnaderna förknippade med en fiskeförvaltningsplan, balanserade mot fördelarna
Nationell standard 8 - gemenskaper
Bevarande- och förvaltningsåtgärder ska, i överensstämmelse med bevarandekraven i Magnuson-Stevens-lagen (inklusive förebyggande av överfiske och återuppbyggnad av överfiskade bestånd), ta hänsyn till fiskeresursernas betydelse för fiskesamhällena genom att utnyttja ekonomiska och sociala data som är baserade på bästa tillgängliga vetenskapliga information för att:
- Sörja för ett varaktigt deltagande av sådana samhällen; och
- I den utsträckning det är praktiskt möjligt, minimera negativa ekonomiska effekter på sådana samhällen.
Denna standard är avsedd att ta hänsyn till fiskeresursernas betydelse för fiskesamhällen från en fiskeförvaltningsplan. Detta övervägande ligger dock inom ramen för bevarandekraven i Magnuson-Stevens lagen. Att noggrant överväga fiskeresursernas betydelse för berörda fiskesamhällen får därför inte äventyra uppnåendet av bevarandekraven och målen i fiskeförvaltningsplanen.
Nationell standard 9 - Bifångst
Bevarande- och skötselåtgärder ska, i den utsträckning det är praktiskt möjligt:
- Minimera bifångst; och
- I den mån bifångst inte kan undvikas, minimera dödligheten för sådan bifångst.
Begreppet "bifångst" ska tolkas som fisk som skördas i ett fiske, men som inte säljs eller hålls för eget bruk.
Nationell standard 9 kräver att råden beaktar bifångsteffekterna av befintliga och planerade bevarande- och förvaltningsåtgärder. Bifångst kan försena eller förhindra insatser för att skydda marina ekosystem, ansträngningar för att uppnå hållbart fiske och försena eller förhindra de fulla fördelarna de kan ge nationen.
Bifångst kan avsevärt öka osäkerheten om den totala fiskerelaterade dödligheten, vilket ökar svårigheterna att bedöma beståndens status, att fastställa lämpligt optimalt utbyte och definiera överfiskenivåer. och att säkerställa att optimal avkastning uppnås och överfiskenivåer inte överskrids. Bifångst kan också hindra annan mer produktiv användning av fiskeresurserna.
Nationell standard 10 - Säkerhet för liv till sjöss
Bevarande- och skötselåtgärder ska i den utsträckning det är praktiskt möjligt främja säkerheten för människors liv till sjöss. Nationell standard 10 främjar råd att minska risken när de utformar sina hanteringsåtgärder. Om förvaltningsåtgärderna kan uppfylla andra nationella standarder och de juridiska och praktiska kraven för bevarande och förvaltning borde det inte vara några problem. Denna standard är inte avsedd att ge företräde åt en metod för att hantera ett fiske framför en annan.
Icke-inkluderande lista över säkerhetsöverväganden som ska beaktas vid utvärdering av hanteringsåtgärder enligt nationell standard 10:
- Driftsmiljön ska beaktas i en fiskeförvaltningsplan som ska försöka undvika att skapa situationer som leder till att fartyg går längre ut, fiskar längre eller fiskar i sämre väder än om det inte fanns några förvaltningsåtgärder.
- Kraven på redskap och lastning av fartyg ska beaktas i en fiskeförvaltningsplan som bör ta hänsyn till fiskefartygens säkerhet och stabilitet när specifika redskap krävs eller som kräver att redskap tas bort från vattnet.
- Fiske med begränsad säsong och områdesfiske ska beaktas i en fiskeförvaltningsplan som ska försöka minska effekterna av fiskare som fiskar i dåligt väder och täcker deras fartyg med fångst och/eller redskap.
Den här artikeln använder offentliga källor från amerikanska myndigheter.