Märta Berendes

Märta Berendes , född 21 januari 1639, död 18 oktober 1717, var en svensk friherrinna och dagboksförfattare. Hon tjänstgjorde som överhovmästarinna vid det svenska kungahovet från 1693 till 1717. Hon är författare till en dagbok skriven mellan 1676 och 1698, som har publicerats och varit föremål för forskning.

Liv

Märta Berendes var dotter till adelsmannen Johan Berendes (d. 1652) och Ingeborg Kurck (d. 1654). Hon ärvde en förmögenhet efter sin fars död.

1656 gifte hon sig med sin farbrors svåger, friherre Johan Sparre i Bohnerö och Walstanäs (d. 1659). Hon beskriver detta äktenskap som lyckligt, men hennes make var sjuklig och lämnade henne en änka med två barn.

1662 gifte hon sig i andra hand med riksrådsfriherre Gustaf Posse af Hedensund till Arnäs (1626-1676). Hon beskrev också detta äktenskap som lyckligt, men hennes andra make, liksom den första, var sjuklig, och han och fyra av hennes barn dog alla i smittkoppor 1675-76. Efter sitt andra änkaskap skötte hon sin förmögenhet och gods för att försörja sina barn, tills hon fick ett ämbete vid hovet 1687.

Hon fick elva barn, men bara två överlevde henne. 1689 förlorade hon sina två vuxna söner, Axel Sparre och Carl Gustaf Posse, som stupade i strid i militärtjänst på kontinenten, och 1698 förlorade hon sin dotter Margareta i barnsäng.

Domstolskarriär

Märta Berendes tjänstgjorde som tärna åt drottning Christina av Sverige 1652-1654, och till nästa drottning, Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp , 1654-1656, då hennes faster Kerstin Kurck redan hade den tjänsten. I sin självbiografi kommenterade hon att hon inte ville bli brudtärna eftersom hon ogillade livet vid hovet och accepterade ämbetet bara för att undvika att kränka drottningen, och att hon faktiskt sällan tjänade, att behöva ta tjänstledighet för att gå till henne sjuk mamma.

Från 1687 till 1715 tjänade hon som Klädernas älskarinna åt änkedrottningen Hedvig Eleonora. Efter drottningen Ulrika Eleonora av Danmarks död 1693 var änkedrottningen i själva verket det svenska hovets första dam, vilket gjorde Berendes i praktiken först i rangen av alla kvinnliga hovmän.

Från 1693 till sin död hade hon dessutom fått tjänsten överhovmästarinna (i detta fall i praktiken kunglig guvernant) vid prinsessornas hov, Hedvig Sophia av Sverige och Ulrika Eleonora av Sverige .

Berendes beskrevs som en melankolisk och passionerat religiös änka.

Hon hade en viktig position vid hovet och behandlades med förtrogenhet av kungafamiljen: kung Karl XII av Sverige kallade henne "gamla faster".

1709 deltog hon i hovkamarillan bestående av henne själv, Arvid Horn , änkedrottningens präst Molin, Beata Sparre och Christina Piper som slöt förbund med Carl Gyllenstierna och framgångsrikt vräkt Anna Catharina von Bärfelt från hovet.

Författare

Märta Berendes skrev sin självbiografi eller dagbok på baksidorna i sin bönebok, som berättar om hennes liv från hennes första makes död 1659 till dess dotters död 1698, då sidorna i hennes bönebok tog slut.

Den är skriven i form av en litany av sorger, som skildrar hennes olycka orsakad av hennes mäns och barns död, och beskriver livet som ett martyrskap som bara kan utstå med hjälp av religion. Hennes beskrivning av sitt liv kretsar kring den sorg hon kände över sin mammas sjukdom, sin första och andra mans sjukdomar och dödsfall, och alla utom två av sina elva barns död.

Den har publicerats och är föremål för forskning.

• https://web.archive.org/web/20131119155459/http://nordicwomensliterature.net/writer/berendes-m%C3%A4rta
• Svenska adelns ättar-taflor / Afdelning 1. Abrahamsson - Granfelt
• Hertha, nummer 5, 1918
•   Eva Österberg, röd (1997). Jämmerdal & Fröjdesal. Kvinnor i stormaktstidens Sverige. Stockholm: Atlantis AB. ISBN 91-7486-355-X
•   Fabian Persson (1999). Lyckans tjänare: Svenska hovet mellan 1598 och 1721. Lund: Wallin & Dalholm. ISBN 91-628-3340-5

Vidare läsning

• Märta Berendes på Svenskt kvinnobiografiskt lexikon