Lyman-alfa-klump

Animation av en Lyman-alfa-klump.
Den gigantiska Lyman-alfa-klumpen LAB-1 (vänster) och en konstnärs intryck av hur den kan se ut om den ses från relativt nära (höger).

Inom astronomi är en Lyman-alfa-klump ( LAB ) en enorm koncentration av en gas som avger Lyman-alfa-utsläppslinjen . LAB är några av de största kända enskilda objekten i universum . Vissa av dessa gasformiga strukturer är mer än 400 000 ljusår i diameter. Hittills har de bara hittats i det högrödskiftade universum på grund av den ultravioletta naturen hos Lyman-alfa-emissionslinjen. Eftersom jordens atmosfär är mycket effektiv på att filtrera bort UV- fotoner , måste Lyman-alfa-fotonerna rödförskjutas för att kunna sändas genom atmosfären.

De mest kända Lyman-alfa-klumparna upptäcktes år 2000 av Steidel et al. Matsuda et al., med hjälp av Subaru-teleskopet från National Astronomical Observatory of Japan utökade sökningen efter LAB:s och hittade över 30 nya LAB:s i det ursprungliga fältet av Steidel et al., även om de alla var mindre än originalen. Dessa LABs bildar en struktur som är mer än 200 miljoner ljusår i omfattning. Det är för närvarande okänt om LAB spårar överdensiteter av galaxer i högrödförskjutningsuniversumet (som radiogalaxer med hög rödförskjutning - som också har utökade Lyman-alfa-halos - gör till exempel), inte heller vilken mekanism som producerar Lyman-alfa-emissionslinjen, eller hur LAB:erna är kopplade till de omgivande galaxerna. Lyman-alfa-klumpar kan ha värdefulla ledtrådar för att avgöra hur galaxer bildas.

De mest massiva Lyman-alfa-klumparna har upptäckts av Tristan Friedrich et al. (2021), [ citat behövs ] Steidel et al. (2000), Francis et al. (2001), Matsuda et al. (2004), Dey et al. (2005), Nilsson et al. (2006), och Smith & Jarvis et al. (2007).

Exempel

Sammansatt av två olika bilder tagna med FORS-instrumentet på Very Large Telescope av Lyman-alfa-blobben LAB-1 i konstellationen Vattumannen . Kredit ESO /M. Hayes.

Se även

Anteckningar