Ludwig August Lebrun
Ludwig August Lebrun (döpt 2 maj 1752 – 16 december 1790) var en tysk oboist och kompositör .
Liv
Lebrun föddes i Mannheim . Den välkände och hyllade oboevirtuosen (en samtida som beskrivs vara "charmerad av sin gudomliga oboe") spelade med orkestern vid kurfursten Carl Theodors hov i Mannheim . Han började spela med orkestern vid 12 års ålder och blev fullvärdig medlem vid 15 års ålder. Hans far, även han oboist av troligen belgiskt ursprung, arbetade från 1747 vid Mannheims hov. Han var samtida med Carl Stamitz och Anton Stamitz och tillhörde Mannheimskolan .
Sommaren 1778 gifte han sig med sopranen Franziska Danzi , en av tidens mest framstående och välkända sångare och syster till kompositören Franz Danzi . Med henne reste han mycket över Europa : Milano , Paris , London , Wien , Prag , Neapel , München och Berlin . Parets spel och sång kompletterade varandra perfekt och arior med obbligato oboe skrevs för dem, som till exempel de i Günther von Schwarzburg (1777) av Ignaz Holzbauer , L'Europa riconosciuta (1778) av Antonio Salieri och Castore e Polluce (1787) ) av Georg Joseph Vogler .
Musikhistorikern Charles Burney skrev om parets framträdande: "Franziska Danzi och den utmärkta oboisten Lebrun reser vanligtvis tillsammans, och det verkar som om hon inte har lyssnat på något annat än hans instrument, för när de uppträder tillsammans i tredjedelar och sexdelar kan man inte hör vilken som är den övre eller nedre rösten!"
Han dog i Berlin vid 38 års ålder av effekterna av leverinflammation.
Lebrun var far till operasångerskan och skådespelerskan Rosine Lebrun och pianisten och kompositören Sophie Lebrun .
Arbetar
- Balett "Armida" och "Adèle de Ponthieu"
- Konserter för oboe och orkester nr.1 i d-moll, nr.2 i g-moll, nr.3 i C-dur, nr.4 i B-dur, nr.5 i C-dur, nr.6 i F-dur
- Konsert för klarinett och orkester i B-dur
- Duos för violin och viola
- Flöjtduetter
- Flöjttrior
externa länkar
| Allmän | |
|---|---|
| Nationalbibliotek | |
| Biografiska ordböcker | |
| Övrig | |
