Louis Lerambert
Louis Lerambert (1620 - 15 juni 1670) var en fransk skulptör i en parisisk familj som inkluderade fyra generationer hovkonstnärer. som 1637 ärvde den hovbefattning som skötte Konungens antikviteter och kulor, som blivit ärftliga i hans släkt. Simon Vouets ateljé , nyligen hemkommen från Rom; där träffade han skulptören Jacques Sarazin .
Louis Lerambert fick hovuppdrag under kung Ludvig XIII och hans efterträdare kung Ludvig XIV av Frankrike i de tre aktuella skulpturgenrerna, övermantel och dekorativ skulptur, porträttbyster och gravfigurer. Lerambert togs emot i Académie royale de peinture et de sculpture 1664. Bland de få bevarade exemplen på hans icke-kungliga verk finns stuckaturdekorationer i kapellet på slottet i Bonnes (senare Chamarande), Essonne, utfört ca 1660 för kungliga sekreterare Pierre Mérault; allegoriska basreliefer av minne och meditation för graven av Jean Courtin och hans hustru i Saint-Solenne, Blois, (1660); och heligt vatten stoup av sammanfogade puttis huvuden vid St-Germain-l'Auxerrois, Paris.
I Versailles
Han var en av den första generationen skulptörer som tillhandahöll skulpturer till slottet i Versailles , särskilt för de rustika komedier i sten från "Petite Commande" från 1664, av vilka mycket eliminerades i senare, större trädgårdsprojekt och är känd endast genom de noggrant förde register över Bâtiments du Roi och gravyrerna av Jean Le Pautre . Bland hans verk som fortfarande finns i Versailles finns ett par marmorsfinxer på Parterre des Fleurs (1667–8), ristade i samarbete med Jacques Houzeau efter en modell från Jacques Sarazin, och sex av fontänbassängerna med trios av puttispelande, musiker, barn term siffror för Parterre d'Eau. Antoine Coysevox , som gifte sig med sin systerdotter, var hans mest framstående elev.
Leramberts syster gifte sig med målaren Noël Quillerier .
Anteckningar
- Lami, Stanislas Dictionnaire des sculpteurs de l'école française du moyen âge au règne de Louis XIV (Paris) 1898.