Lloyds Bank plc v Independent Insurance Co Ltd

Lloyds Bank plc v Independent Insurance Co Ltd
Domstol	hovrätt
Fullständigt ärendenamn	Lloyds Bank plc v Independent Insurance Co Ltd
Bestämt	26 november 1998
Citat(er)	[2000] 1 QB 110 [1999] 2 WLR 986 [1998] EWCA Civ 1853
Domstolsmedlemskap
Domare som sitter	Peter Gibson LJ Thorpe LJ Waller LJ
Nyckelord
misstag, restitution, mandatbrott

Lloyds Bank plc v Independent Insurance Co Ltd [1998] EWCA Civ 1853 var ett beslut av appellationsdomstolen som gällde återkrav av en betalning som gjorts av en bank på grund av den felaktiga uppfattningen att kunden hade tillräckligt med medel på kontot.

Fakta

Lloyds Bank ombads av sin kund att göra en elektronisk överföring av medel till Independent Insurance Co Ltd. Banken trodde felaktigt att en nyligen genomförd insättning på kundens konto hade rensats och gjorde på den grunden den begärda överföringen. I själva verket hade den relevanta insättningen inte röjts (och rensades inte), och banken sökte följaktligen återkräva betalningen från betalningsmottagaren på grundval av ett faktafel.

Dom

Robert Goff J: s beslut i Barclays Bank Ltd mot WJ Simms, Son and Cooke (Southern) Ltd [1980] 1 QB 677 vägrade appellationsdomstolen att besluta om återbetalning av de utbetalda beloppen. Eftersom betalningen var inom kundens mandat var det en vederbörligen godkänd betalning på uppdrag av kunden. Följaktligen frigjorde betalningen kundens skuld till försäkringsbolaget, och därigenom förkastades ett eventuellt krav på återbetalning av att betalningsmottagaren hade beaktat väl (skuldfriskrivning). Court of Appeal citerade med godkännande Robert Goff J:s påstående i Barclays Bank v WJ Simms :

Effekten av bankens betalning är att acceptera kundens begäran om checkräkningskredit; betalningen ligger därför inom bankens mandat, vilket gör att banken inte bara har rätt att vända sig till sin kund, utan att kundens skyldighet gentemot betalningsmottagaren fullgörs. Av detta följer att betalningsmottagaren har tagit vederlag för betalningen.

Peter Gibson LJ menade att den tilltalade inte kunde sägas vara orättvist berikad eftersom den hade tagit ett gott rättsligt vederlag för betalningen. Följaktligen kunde det inte ske någon restitution.

Waller LJ intog en något annorlunda inställning och angav att det inte kunde förekomma något återbetalningsföreläggande eftersom betalningsmottagaren hade ett bra försvar av ställningstagande genom att den inte längre hade något gottgörelse mot gäldenären. Thorpe LJ gav en något tvetydig bedömning som var oklart om han föredrog Peter Gibson LJs eller Waller LJs resonemang.

Kommentar

Goff & Jones , The Law of Restitution , behandlar beslutet av Peter Gibson LJ som det bättre resonemanget för beslutet, och accepterar det som auktoritativt för påståendet att tillhandahållande av bra motprestation för en betalning kommer att vara ett hinder för orättvis berikning. Professor Charles Mitchell har också skrivit godkännande av beslutet och kallat det en "enkel tillämpning av Barclays v Simms ".

Ärendet behandlas även som auktoritativt i praktisk juridik.