Liebowitz social ångestskala
Liebowitz Social Anxiety Scale ( LSAS ) är ett kort frågeformulär utvecklat 1987 av Michael Liebowitz , en psykiater och forskare vid Columbia University och New York State Psychiatric Institute . Syftet är att bedöma omfattningen av social interaktion och prestationssituationer som en patient fruktar för att hjälpa till med diagnosen social ångest . Det används ofta för att studera resultat i kliniska prövningar och, mer nyligen, att utvärdera effektiviteten av kognitiva beteendebehandlingar. Skalan innehåller 24 objekt, som är uppdelade i två underskalor. 13 frågor rör prestationsångest och 11 rör sociala situationer. LSAS konceptualiserades ursprungligen som en betygsskala som administreras av kliniker, men har sedan dess validerats som en självrapporteringsskala.
Introduktion
För att bedöma social fobi måste psykologer och läkare skilja mellan prestationsångest och social interaktionsångest för att kunna ställa en korrekt diagnos. Social fobi ingick i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, tredje upplagan (DSM-III). I revisionerna av DSM-III-R och DSM-IV inkluderades ytterligare utvidgning av definitionen av social fobi för att bättre kunna bedöma rädslor i situationer med social interaktion. Social fobi definieras av en ihållande rädsla för förlägenhet eller negativ utvärdering när man är engagerad i social interaktion eller offentlig prestation. Men bristen på empiri gjorde det svårt att särskilja och relatera olika typer av fruktade situationer och sociala interaktioner. Liebowitz Social Anxiety Scale (LSAS) var den första kliniker-administrerade skalan som utvecklats för att bedöma rädsla och undvikande i samband med social fobi. LSAS har ett brett räckvidd för bedömning av både sociala interaktioner och prestations-/observationssituationer. Sedan dess uppfinning har LSAS använts i många kognitiva beteendebehandlingar av social fobi. LSAS är den mest använda formen av social ångestbedömning i forskning, kliniskt baserade och farmakoterapistudier.
Poängsättning
Skalan är sammansatt av 24 punkter uppdelade i 2 underskalor, 13 rörande prestationsångest och 11 rörande sociala situationer. De 24 objekten bedöms först på en Likert-skala från 0 till 3 på grund av rädsla som upplevs under situationerna, och sedan bedöms samma objekt när det gäller undvikande av situationen. Att kombinera de totala poängen för sektionerna Rädsla och Undvikande ger en totalpoäng med maximalt 144 poäng. Den klinikeradministrerade versionen av testet har ytterligare fyra subskalapoäng, vilket det självadministrerade testet inte har. Dessa ytterligare fyra underskalor är: rädsla för social interaktion, rädsla för prestation, undvikande av social interaktion och undvikande av prestation. Vanligtvis används summan av de totala poängen för rädsla och totala undvikande för att fastställa slutpoängen (det använder alltså i huvudsak samma siffror som det självadministrerade testet). Forskning stödjer en gräns för 30 , där SAD är osannolikt. Nästa brytpunkt är 60 , vid vilken SAD är sannolikt. Poäng i detta intervall är typiska för personer som går in i behandling för den icke-generaliserade typen av SAD. Poäng mellan 60 och 90 indikerar att SAD är mycket troligt. Poäng i detta intervall är typiska för personer som går in i behandling för den generaliserade typen av SAD. Poäng högre än 90 indikerar att SAD är mycket troligt. Poäng i detta intervall åtföljs ofta av stor ångest och svårigheter att fungera socialt, och ses också ofta hos personer som går in i behandling för den generaliserade typen av SAD.
Den specifika subtypen av social ångeststörning involverar rädsla för en eller flera typer av sociala/prestationssituationer (ofta offentliga tal).
Den generaliserade subtypen av social ångest kännetecknas av rädsla för de flesta sociala/prestationssituationer.
Tillförlitlighet och validitet
Heimberg et al. (1992) fann att poäng på Liebowitz Social Anxiety Scale var signifikant korrelerade med poäng från två andra skalor, som hade visat signifikant tillförlitlighet och validitet i flera studier tidigare. Dessa två skalor är Social Phobia Scale och Social Interaction Anxiety Scale . I en annan studie har Heimberg et al. (1999) fann också att LSAS är nära besläktad med andra skalor, inklusive HRSD, BDI och HAMA.
Forskning fann att den interna konsistensen hos LSAS också är hög. I en stor studie jämfördes LSAS-poäng med poäng för Total rädsla, Rädsla för social interaktion, Rädsla för prestation, Total undvikande, Undvikande av social interaktion och Undvikande av prestation. Poängen för total rädsla och social interaktion var extremt höga med korrelationer på 0,94 respektive 0,92.
Man fann också att fenelzin var associerat med LSAS-poäng som hade efterbehandlingspoäng med standardavvikelser som var minst hälften högre än patienter i placebobehandling.
Safren och kollegor fann att sambandet mellan social interaktionell ångest och prestationsångest i sina studier visade hög ansiktsvaliditet men saknade konstruktionsvaliditet. Denna studie och andra tyder på behovet av mer forskning baserad på empiriska tillvägagångssätt.
LSAS självrapporteringsfrågeformulär
LSAS har använts som en självrapporteringsåtgärd (LSAS-SR). Studier av Baker och kollegor har visat en hög tillförlitlighet och validitet för självrapporteringsfrågeformuläret, i överensstämmelse med den kliniker-administrerade versionen av LSAS, med det enda undantaget är rädsla underskalan av prestationssituationer. Alla underskalemått visar hög test-re-test-tillförlitlighet. Det fanns dock vissa skillnader mellan läkaren och självrapporteringsmåtten. För en fullständig diskussion se Baker och Cox. Forskning har också fastställt den strukturella validiteten och andra metriska kvaliteter (dvs intern tillförlitlighet, test-retest) av den franska anpassningen av LSAS-SR.
LSAS för barn och ungdomar (LSAS-CA)
I likhet med den vanliga LSAS har LSAS-CA också en klinikeradministrerad version av resten och en självrapporteringsversion (LSAS-CA-SR). I den version som administrerades av läkare hade försökspersoner med social ångeststörning signifikant högre LSAS-CA-poäng än försökspersoner med andra ångeststörningar och friska kontroller. Studien visade också på hög intern konsistens och hög test-retest-tillförlitlighet. Självrapporteringsversionen av skalan har testats omfattande på den spanska befolkningen, med resultat med hög validitet och tillförlitlighet. De fann också signifikanta skillnader i poängen för vissa sub-skalor (total rädsla) mellan män och kvinnor. Nyligen genomförda studier har också fastställt den strukturella giltigheten av den franska versionen av testet, inklusive tillförlitlig intern konsistens och andra psykometriska egenskaper.