Lee Jenny

Lee Jenny (romaniseringen som författaren föredrar enligt LTI Korea) (född 1972) är en sydkoreansk poet. Hon föddes i Busan . Hon började sin litterära karriär med att publicera Peru 2008 genom Kyunghyang Daily News New Writer's Award. Hon har publicerat två diktsamlingar och har vunnit Pyeon-uns litteraturpris 2011 samt Kim Hyeon-priset 2016. Jo Jaeryong, en litteraturkritiker, har lovordat henne som en "mästare i rytmik som för oss till poesins frontlinjer'.

Liv

Lee Jenny drömde om att bli författare sedan årskurs 4. Hon antogs till Kyungnam University , och sedan hon var 22 skickade hon in sina verk till nya författartävlingar för fiktion, men fick ständigt avslag. Hon skulle hitta ett jobb när hon fick ont ​​om pengar, och när hon hade tillräckligt sparat skulle hon sluta och fokusera på att skriva. Detta fortsatte tills hon 2008 vann Kyunghyang Daily News New Writer's Award för sin diktsamling. Efter sin debut fick hon uppmärksamhet från det litterära samfundet för sin unika stil att skriva. Hon har inte publicerat en roman ännu, men Lee Jenny skriver fortfarande på en roman tillsammans med poesi, och har uttryckt att hon skulle vilja ge ut en roman när tillfälle ges. 2010 publicerade hon Amado Africa (아마도 아프리카 Maybe Africa), och 2014 publicerade hon Waenyahamyeon urineun uireul moreugo (왜냐하면 우리는 우릠를 우릠를 우릨를 vi vet inte själva). Hon tilldelades Pyeon-uns litteraturpris 2011 och vann Kimhyeon Munhakpae 2016. Hon är medlem i det experimentella textkollektivet 'Ru'.

Skrift

Lee Jennys poesi innehåller många upprepningar, som om hon besvärjer en besvärjelse. Upprepning används i poesi ofta som en anordning för att förstärka känslomässiga effekter. I Lee Jennys poesi stärker repetition av fraser den lyriska rytmen. Men i traditionell mening är det svårt att säga att hennes verk är lyrisk poesi. Det beror på att hon också är väldigt skicklig på att simulera läsarens tankar genom att just organisera konceptuellt språk.

Tidigt uttryckte litteraturkritiker Lee Jennys poesi göra "ordspel" genom att lägga ut liknande ord. Men för hennes upprepning är bara en anordning som används för att fritt föreställa sig. Att upprepa ett ord är ett bevis som visar poetens kritiska sinne som försöker hålla sig mellan språket och det föremål som beskrivs utan att vara i direkt kontakt med föremålet. Genom att ha en sådan noggrann och försiktig attityd genomför Lee Jenny en djupgående tankeprocess om ett objekts sanna natur.

Genom att fokusera på "orden från ett föräldralöst barn fångat i en skog av cirklar", återställer Lee Jenny "världen av saker som vandrar". Hennes poesi innehåller ofta barn som tycker om att leka med meningslösa symboler. När man överväger deras existens kan man säga att de fraser som upprepas mot meningslöshet i Lee Jennys poesi återspeglar poetens egna ansträngningar att försöka närma sig det omedvetna. Med sådana metoder beskriver Lee Jenny hur de ensammas språk spiralerar ut, och tar med en sådan bild till den litterära scenen. I Korea är Lee Jenny inte bara erkänd för sin förmåga att skapa unika rytmer genom upprepning, utan hyllas också som en skicklig poet som kan "göra dikter genom att skjuta upp meningen själv."

Arbetar

• Amado Africa (아마도 아프리카 Maybe Africa), Changbi, 2010.
• Waenyahamyeon urineun urireul moreugo (왜냐하면 우리는 우리를 모르고 Eftersom vi inte känner oss själva), Moonji Publishing, 2014.

Utmärkelser

• 2011 Pyeon-uns litteraturpris
• 2016 Kim Hyeon-priset

Vidare läsning

• Lee Chan, "Efter 'Framtidsfesten' och den 'politiska poesin', aporien för vår tids poesi", Litteratur och praktik, 2011.
• Jang Eunseok, "The Arabesque Made By Liquefied Emotions", Sijak, 2011.