League of Cities of the Philippines v. COMELEC

League of Cities of the Philippines v. COMELEC
Seal of the Supreme Court of the Republic of the Philippines.svg
Domstol Filippinernas högsta domstol
Fullständigt ärendenamn League of Cities of the Philippines v. Commission on Elections
Bestämt 12 april 2011 ( 2011-04-12 ) (slutligt fall)
Citat(er) (GR-nr 176951, 177499 och 178056; 12 april 2011)
Rättegångsutlåtanden



12 april 2011, ärende Samstämmig åsikt: Roberto A. Abad Avvikande åsikt: Antonio Carpio Avvikande åsikt: Maria Lourdes Sereno
Domstolsmedlemskap
Domare sitter Renato Corona (överdomare) , Antonio Carpio (skiljaktig) , Conchita Carpio-Morales (avvikande) , Presbitero Velasco , Antonio Eduardo Nachura (deltog inte) , Teresita de Castro , Arturo Brion (avvikande) , Diosdado Peralta (avvikande) , Lucas Bersamin , Mariano del Castillo (deltog inte) , Roberto A. Abad , Martin Villarama Jr. (avvikande) , Jose Perez , Jose C. Mendoza , Maria Lourdes Sereno (avvikande)
Fall åsikter
Beslut av Lucas Bersamin (12 april 2011, fall)

League of Cities of the Philippines v. COMELEC är ett landmärkesbeslut från Filippinernas högsta domstol om giltigheten av stadslagarna i 16 kommuner i Filippinerna. Fallet klargör kraven för omvandling av en kommun till en delstad . Domstolen slog i sitt slutliga beslut fast att stadslagarna i de 16 kommunerna i Filippinerna är konstitutionella.

Bakgrund och historia

Under den elfte kongressen lämnades 57 lagförslag som syftade till att omvandla kommuner till delstäder till representanthuset. Men kongressen agerade inte på de 24 av de 57 kommunerna. Under den tolfte kongressen antogs republikens lag nr 9009 som reviderar Local Government Code (LGC) genom att höja inkomstkravet för att kvalificera sig för omvandling till en stad från ₱20 miljoner årliga inkomster till 100 miljoner pund lokalt genererade inkomster. Under den trettonde kongressen lämnade 16 av de 24 kommunerna in sina individuella stadsförslag. Var och en av stadslagen innehöll en gemensam bestämmelse som undantog den specifika kommunen från inkomstkravet på 100 miljoner pund som infördes av RA nr 9009. Dessa stadslag förföll i lag på olika datum efter presidenten Gloria Macapagal Arroyo skrev inte på dem.

Framställare lämnade in för att förklara stadslagarna grundlagsstridiga för brott mot avsnitt 10, artikel X i 1987 års konstitution , samt för brott mot klausulen om lika skydd. Framställarna påpekade också att omvandlingen av kommuner i grossistledet till städer kommer att minska andelen befintliga städer i Internal Revenue Allotment (IRA) eftersom fler städer kommer att dela samma mängd interna intäkter som avsatts för alla städer enligt Section 285 of Local Government Code .

De inblandade kommunerna kallades för "League of 16". De var:

Beslut

Den 8 november 2008 ansåg domstolen, med en röst med 6–5 röster, att undantagen i stadslagarna var grundlagsstridiga eftersom Sec. 10, art. X i konstitutionen kräver att ett sådant undantag måste skrivas in i LGC och inte i några andra lagar. Domstolen konstaterade att stadslagarna bryter mot sek. 6, art. X i konstitutionen eftersom de förhindrar en rättvis och rättvis fördelning av de nationella skatterna till lokala myndigheter. Den ansåg vidare att kriterierna, som föreskrivs i LGC, måste följas strikt eftersom sådana kriterier är viktiga för att fastställa den "bara andelen" av lokala myndigheter (LGU) i nationella skatter.

Den 31 mars 2009 avslog domstolen med en röst med 7–5 röster det första yrkandet om omprövning. Det andra yrkandet om omprövning avslogs den 28 april 2009.

Den 21 december 2009 upphävde domstolen med 6-4 röster sitt beslut den 18 november 2008 och förklarade att stadslagarna var konstitutionella. Den fastställde att baserat på kongressens överläggningar och avsikten med densamma var att de då väntande stadslagarna skulle ligga utanför det minimiinkomstkrav på 100 miljoner pund som senatens lagförslag nr 2159 föreslår; och att RA 9009 inte skulle ha någon retroaktiv verkan såvitt avser stadsräkningarna. Den ansåg också att omvandlingen av en kommun till en stad endast kommer att påverka dess status som en politisk enhet, men inte dess egendom som sådan, tillade den. Vidare betonade den att de svarande LGU:erna var kvalificerade stadssökande före antagandet av RA 9009 för att påtvinga dem det mycket högre inkomstkravet efter vad de har gått igenom verkar verkligen vara orättvist. Sålunda dikterar kraven på rättvisa att de bör ges ett rättsmedel genom vilket de bör tillåtas att bevisa att de har alla nödvändiga kvalifikationer för stadsstatus genom att använda kriterierna som anges under LGC från 1991 innan dess ändring av RA 9009 .

Den 24 augusti 2010 biföll domstolen, med en röst på 7–6, yrkandena om omprövning av framställarna och återinförde sitt beslut den 18 november 2008. Domstolen upprepade sitt beslut den 18 november 2008 att stadslagarna bryter mot paragrafen. 10, art. X i konstitutionen som uttryckligen föreskriver att:

"ingen stad ... ska skapas ... förutom i enlighet med kriterierna som fastställts i den lokala förvaltningskoden."

Den betonade att även om alla kriterier för skapandet av städer måste förkroppsligas uteslutande i den lokala förvaltningslagen, gav de angripna stadslagarna ett undantag från det ökade inkomstkravet för skapandet av städer enligt sec. 450 av LGC. Den ansåg vidare att:


"Stadslagarnas grundlagsstridighet ligger i det faktum att kongressen gav ett undantag som strider mot det uttryckliga språket i konstitutionen ... ...Kongressen överskred och missbrukade sin lagstiftande makt, vilket gjorde de ifrågasatta stadslagarna ogiltiga för att bryta mot konstitutionen."

Slutligen slog den fast att en begränsning av undantaget enbart till de 16 kommunerna strider mot kravet på att klassificeringen ska gälla alla liknande belägna.

Den 15 februari 2011 upphävde domstolen sitt eget beslut för fjärde gången och förklarade stadslagarna som konstitutionella.

Den 12 april 2011 fastställde domstolen sin dom med slutgiltighet att stadslagarna är konstitutionella. Domstolen ansåg att:

"Vi bör aldrig glömma det faktum att de 16 städerna som omfattas av stadslagarna inte bara hade konverteringsräkningar under den 11:e kongressen, utan också har uppfyllt kraven från LGC föreskrivna innan dess ändring av RA nr 9009 Kongressen gav onekligen dessa städer alla de hänsyn som rättvisa och fair play krävde. Därför bör denna domstol inte göra mindre genom att stämpla dess imprimatur till den tydliga och omisskännliga lagstiftningsavsikten och genom att vederbörligen erkänna kongressens vissa kollektiva visdom.”

Därför omvandlades de 16 kommunerna slutligen till delstäder.

Verkningarna

The League of Cities of the Philippines erkände äntligen de sexton nyligen konverterade städerna i landet, kallade "League of 16", som sina officiella medlemmar den 19 juli 2013.

Se även

  • Den här artikeln innehåller text från filippinska Högsta domstolens dokument, som är allmän egendom .
Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=League_of_Cities_of_the_Philippines_v._COMELEC&oldid=1133320229 "