Langspil

Langspil
Langspil.jpg
Langspil i Islands nationalmuseum, i Reykjavik, Island.
Stränginstrument
Klassificering
Hornbostel–Sachs klassificering
314.1 (äkta skivcittra)
Relaterade instrument
Langeleik , Scheitholt , Epinette des Vosges , Dulcimer

[ˈlauŋkˌspɪːl̥] Langspil ( isländskt uttal: <a i=4>​[ ; betyder långspel ) är en traditionell isländsk drönarcittra . Den har en enda melodisträng och vanligtvis 2 drönarsträngar .

Langspelet kan spelas genom att plocka strängarna för hand, med en pilbåge eller genom att hamra. Langspils finns i två grundläggande versioner, raka och böjda och är vanligtvis runt 80 cm (31 tum) och kan vara så långa som 104 cm (41 tum) eller så korta som 73 cm (29 tum). Många olika träslag har traditionellt använts, inklusive furu, gran, bok, björk, ek och valnöt, eftersom de vanligtvis byggdes av drivved.

Historia

Anna Þórhallsdóttir, iklädd traditionell dräkt som spelar sitt langspel med rosett
Langspil illustration från 1811

De äldsta skriftliga källorna som beskriver langspelet är från 1700-talet. På den tiden beskrivs langspils som en lång tunn låda, bredare i botten och med en till sex strängar. I början av 1800-talet kom en version med en böjd ljudlåda som har förbättrat ljudkvaliteten. utkom boken Leiðarvísir til að spila á langspil. Den innehöll också information om hur man gör langspils, dock med ett litet tryckfel i frettingen. Denna bok ökade populariteten för Langspil ganska mycket. Men i mitten av 1900-talet hade instrumentet blivit sällsynt och få spelade det längre.

På 1960-talet insåg sångerskan Anna Þórhallsdóttir att langspelet sakta höll på att försvinna från isländska musiktraditioner och som ett svar gick hon i spetsen för dess återupplivande, som fortfarande pågår. Idag inkluderar ett antal band och artister langspelet i sin repertoar, inklusive Spilmenn Ríkinís , Sigurður Rúnar Jónsson, Bára Grímsdóttir, Chris Foster och Þórður Tómasson á Skógum. Langspil har också en viktig plats på den årliga folksångsfestivalen på Siglufjörður .

Se även