Kognitionsförstärkt Naturligt språk Informationsanalysmetod

Cognition enhanced Natural Language Information Analysis Method (CogNIAM) är en konceptuell faktabaserad modelleringsmetod som syftar till att integrera kunskapens olika dimensioner: data, regler, processer och semantik. För att representera dessa dimensioner används världsstandarder SBVR , BPMN och DMN från Object Management Group ( OMG). CogNIAM, en efterträdare till NIAM , är baserad på kunskapsforskaren Sjir Nijssens arbete .

CogNIAM strukturerar kunskap, insamlad från människor, dokumentation och programvara, genom att klassificera den. För detta ändamål använder CogNIAM den så kallade "Kunskapstriangeln". Resultatet av CogNIAM är oberoende av den person som tillämpar det. Den resulterande modellen gör att kunskapen kan uttryckas i schematisk form såväl som i kontrollerat naturligt språk .

Kunskapens olika dimensioner

CogNIAM erkänner fyra olika dimensioner av kunskap:

• Data: Vad är fakta?
• Process: Hur genereras/raderas/ändras fakta?
• Semantik: Vad betyder fakta?
• Regler: Vilka villkor gäller för fakta?

Dessa dimensioner påverkar varandra kraftigt. Regler begränsar data, semantik beskriver begrepp och termer som används i processer etc., därför är syftet med CogNIAM att integrera dessa olika dimensioner.

Strukturera kunskap

Som nämnts tidigare klassificerar CogNIAM kunskap med hjälp av kunskapstriangeln . Den kunskap som kan kartläggas till kunskapstriangeln är strukturellt relevant och kan verbaliseras. Kunskap som inte kan uttryckas, till exempel 'Mona Lisa', ingår inte. Kunskapen måste också vara strukturellt relevant. Inte strukturellt relevant är till exempel motivation (varför?). Det är viktig information, men det är inget mervärde för modellen. Den återstående kunskapen kan mappas till kunskapstriangeln. Kunskapstriangeln består av tre nivåer

Nivå 1 – Nivån på fakta

Merparten av kunskapen består av konkreta fakta. Fakta beskriver möjliga nuvarande, tidigare eller framtida tillstånd. I CogNIAM definieras ett faktum som "ett förslag som tas för att vara sant av en relevant gemenskap".

Ett exempel på ett faktum på nivå 1 är:

"Italiens huvudstad är Rom."

Nivå 2 – Den domänspecifika nivån

På denna nivå specificeras reglerna som styr fakta på nivå 1. För exemplet ovan kan en regel som styr fakta på nivå 1 vara "ett land har exakt en huvudstad". Detta är en regel som säkerställer att inga osanna tillstånd eller otillåtna övergångar mellan olika tillstånd kan inträffa på nivå 1. Förutom regler innehåller nivå 2 ytterligare sex kunskapskategorier, som diskuteras i nästa kapitel.

Nivå 3 – Den generiska nivån

Denna nivå är inte associerad med någon specifik domän, den säger ingenting om huvudstäder eller länder. Eftersom nivå 2 styr fakta på nivå 1 styr den generiska nivån kunskapskategorierna på nivå 2. Den består av samma kunskapskategorier, men här tillämpas de på innehållet på nivå 2. Med andra ord innehåller nivå 3 reglerna som bestämmer reglerna. Den generiska nivån kan också ses som en domänspecifik nivå där domänen är "domänspecifik kunskap". Som ett resultat styr nivå 3 också sig själv.

Kunskapskategorier

Nivå 2 och 3 i kunskapstriangeln består av sju kunskapskategorier:

1. Begreppsdefinitioner beskriver innebörden av varje term eller grupp av termer på faktanivå. En stor del av den semantiska dimensionen finns här.
2. Faktatyper tillhandahåller funktionaliteten för att definiera vilka typer av fakta som anses ligga inom ramen för intressedomänen.
3. Kommunikationsmönster:
   1. Faktakommunikationsmönster fungerar som en kommunikationsmekanism som ska användas som mall för att kommunicera fakta med hjälp av termer som ämnesexperten är bekant med
   2. Regelkommunikationsmönster fungerar som kommunikationsmekanism för reglerna (se nedan) i det konceptuella schemat.
4. Regler som skiljer mellan:
   1. Integritets- eller valideringsregler, även kända som begränsningar, begränsar uppsättningen fakta och övergångarna mellan de tillåtna uppsättningarna fakta till de som anses användbara. När det gäller datakvalitet används integritetsregler för att garantera kvaliteten på fakta.
   2. Härledningsregler används för att härleda eller beräkna ny information (fakta) utifrån befintlig information.
   3. Utbytesregler överför fakta till administrationen av den domänen eller tar bort fakta från administrationen. De specificerar med andra ord hur fakta läggs till och/eller tas bort från faktabasen så att systemet håller sig i synk med kommunikationen om omvärlden.
   4. Händelseregler anger när uppsättningen av grundfakta ska uppdateras med en härledningsregel eller utbytesregel i samband med en processbeskrivning.
5. Processbeskrivningar specificerar de faktakonsumerande och/eller faktagenererande aktiviteterna (utbytes- och/eller härledningsreglerna) som ska utföras av de olika aktörerna för den processen, såväl som händelsereglerna som åberopar genomförandet av dessa utbyte- och härledningsregler i en beställd sätt.
6. Aktörer, identifiera de inblandade deltagarna och deras ansvar i processerna (när det gäller de utbyte och härledningsregler som de behöver utföra).
7. Tjänster som identifierar genomförandet av processbeskrivningarna i form av informationsprodukter som ska levereras eller konsulteras