Kah
Kah är ett Apache- spel som beskrivs av Geronimo i hans självbiografi från 1906 som berättat för SM Barrett. Spelet spelades alltid på natten, efter att en fest och dans hölls för att fira någon anmärkningsvärd händelse. Det involverade vanligtvis hasardspel och var det mest populära spelet bland apacher.
Spelar spelet
Kah (bokstavligen översatt som "fot") involverade två sidor, varav en först representerade den fjäderbeklädda stammen, eller fåglarna, i Apaches skapelseberättelse ; den andra representerar bestarna. Varje sida kan vara en spelare eller ett lag oavsett antal.
Lagen skiljs åt av en lägereld. På varje sida grävs en rad med fyra hål ungefär fyra fot (1,2 m) från varandra, och i varje hål placeras en mockasin . Sidan som representerar den fjäderklädda stammen hänger filtar mellan elden och dem så att laget som representerar bestarna inte kan se vad de gör, och sedan börjar de sjunga. De placerar sedan ett ben i en av de fyra mockasinerna. Benet representerar den heliga runda vita stenen som örnen tappade på huvudet av ett monster och dödade det och därigenom gynnade mänskligheten, i skapelseberättelsen.
När benet har gömts, fortsätter sången men filtarna rivs ner, och en utsedd spelare från bestarnas sida springer omedelbart fram till och slår en av mockasinerna med en krigsklubba, och har en av fyra chanser att hitta ben. Om det lyckas, kommer djurens lag i besittning av benet och får sin tur att representera den fjäderbeklädda stammen, sjunga och gömma benet på sin sida av lägerelden. Annars behåller det gömda laget besittning av benet för nästa omgång.
Poängsättning hålls med hjälp av en bunt pinnar. För varje poäng tar det laget en pinne. Spelet är över när inga pinnar finns kvar, den sida som har flest pinnar utses till vinnare. Varje spel tar vanligtvis cirka fyra eller fem timmar att spela.
Variation
Arizona Historical Societys webbplats säger att laget som representerar bestarna sjunger medan fåglarnas team gömmer benet i en av mockasinerna. Om sånglaget hittar benet får de en poäng men de får inte benet. Snarare får de sjunga och söka igen. Det motsäger dock Geronimos beskrivning.