Juridisk praxis i Indien
Rättspraxis i Indien regleras av Advocates Act 1961; en rättsakt som antagits av det indiska parlamentet som föreskriver lagar som rör advokater i Indien och som sörjer för konstitutionen av Indiens advokatråd (BCI) och statliga advokatråd. Enligt de befogenheter som ges i lagen har BCI gjort regler kända som BCI-regler som fastställer regler för praktik, juridisk utbildning och yrkesetik. Advocates Act 1961 ersatte den tidigare Indian Bar Councils Act, 1926.
Historia
Innan Advocates Act 1961 hade det funnits olika yrken. Lagen om Pleaders, Mukhtars and Revenue Agents antogs 1865, följt av Legal Practitioners Act 1879, Indian Bar Councils Act 1926 och Advocates Act 1961.
Advokatrådet i Indiens regler
Bar Council of India är ett lagstadgat organ som reglerar och representerar den indiska advokaten. Den skapades av parlamentet enligt Advocates Act, 1961. Den föreskriver standarder för professionellt uppförande , etikett och utövar disciplinär jurisdiktion över advokatsamfundet. Den fastställer också standarder för juridisk utbildning och ger erkännande till universitet vars examen i juridik kommer att fungera som en kvalifikation för studenter att registrera sig som advokater efter examen.
Advokatrådet i Indien har fått befogenhet enligt avsnitt 49 i Advocates Act att skapa regler. I utövandet av dessa befogenheter antog Indiens advokatråd regler som publicerades i den officiella tidningen den 6 september 1975.
- Delarna I, II och III handlar om inrättandet av Indiens advokatråd, statliga advokatråd, advokater och deras roller.
- Del IV handlar om att regler för juridisk utbildning är regler om normer för juridisk utbildning och erkännande av examina i juridik i syfte att registrera sig som advokat och inspektion av universitet för erkännande av dess examen i juridik.
- Delarna V, VI, VII, VIII och IX behandlar andra aspekter inklusive yrkesetiken.
Lawyers Collective v. Advokatrådet i Indien och andra
Det här fallet uppstod på grund av framställningen mot de utländska advokatbyråer som hade fått tillstånd från RBI att inrätta sambandskontor, den yttersta frågan som domstolen ställde var huruvida "juridisk praxis" inkluderade rättsligt och icke-tvistiskt arbete. Frågan utvidgades därför utanför räckvidden för tillåtligheten för sådana advokatbyråer som verkar i Indien.
Även i avsaknad av denna dom rådde det aldrig någon tvekan om att en utländsk advokatbyrå inte kan bedriva någon intäktsgenererande verksamhet i Indien. Genom att konstatera att sådana företags kontaktkontor bedriver icke-tvistlös praxis tycks domstolen ha ägnat sig åt ett visst mått av gissningar. Detta har i sin tur lett till slutsatsen att till och med ett sambandskontor är inblandat i samma typ av arbete som en indisk advokatbyrå som bedriver icke-tvistlös praxis, vilket nödvändiggör en diskussion om innebörden av uttrycket "practice of law" som en hela.