Jorge Velosa

Den stackars kungen

Jorge Luis Velosa Ruiz , mer känd som Jorge Velosa (född 6 oktober 1949), är en colombiansk veterinärläkare singer-songwriter född i den lilla staden Ráquira i Boyacá-avdelningen , vida känd i sitt land för att vara folkets skapare musikgenre känd som carranga.

Biografi

Tidigt liv

Velosa är den sjätte av sju syskon. Efter att ha avslutat sin grundutbildning var han tvungen att flytta till Bogotá för att slutföra sin gymnasieutbildning, eftersom det inte fanns några skolor i hans hemstad. På 1970-talet antogs Velosa till National University of Colombia i Bogotá, där han tog en examen som veterinärläkare. Där träffade han Javier Moreno, som gav honom förslaget att rädda och sprida den traditionella folkloristiska musiken från Anderna i Colombia. Efter att ha skapat ett band med Moreno och andra, kallat Los Hermanos Rodríguez, blev de berömmelse efter en inbjudan till festivalen Guitarra de Plata Campesina (Farmer Silver Guitar), organiserad av den lokala radiostationen Radio Furatena i Chiquinquirá . Med denna framgång bjöds de in att skapa ett radioprogram för stationen, som skulle kallas "Canta el Pueblo" (Människor sjunger) med tanken att interagera med lokalbefolkningen och på så sätt lära av dem traditioner och folkkunskap. På grund av detta praktiserade Velosa aldrig veterinärmedicin, utan ägnade sig snarare åt skådespeleri, radiovärdskap, Costumbrismo -poesi och, särskilt, till musik. Med gruppen han lyckades samla skapade han en ny musikgenre som heter carranga som har blivit ett av de mest framstående exemplen på colombiansk folkmusik.

Los Carrangueros

Musikensemblen han grundade fick namnet "Los Carrangueros de Ráquira", och döptes senare om till "Jorge Velosa y los Hermanos Torres", och slutligen, "Velosa y los Carrangueros." De återstående musikerna var Jorge Eliecer González, José Fernando Rivas, och Manuel Cortés; Velosa sjunger och spelar guacharaca och munspel . Några av hans mest kända sånger är " La cucharita ", "Julia, Julia, Julia", "Las diabluras", "La gallina mellicera" och "El rey pobre". Velosa har också spelat roller i komedier i nationell tv som Don Chinche och Romeo y buseta .

Han har ansetts vara den första colombianska artisten som spelade live i Madison Square Garden i New York City 1981. Velosa och Carrangueros var inbjudna till "Gran Fiesta en el Madison", en latinamerikansk varieté på Madison Square Garden under dagarna 10 och 11 oktober 1981. De beskrevs av New York Times som "evenemangets enda riktiga folkmusik" och delade scen med otroligt kända latinamerikanska sångare och musiker som Astor Piazzolla, José Luis Rodríguez , Camilo Sesto , Roberto Carlos , Miguel Bosé , Lucía Méndez och Tito Puente . Om spelningen berättar Velosa humoristiskt att de inte plockades upp av limousinen som skickades efter dem på grund av att de bär de traditionella ruanas (en poncholiknande yllerock) och hattar som de använder på var och en av sina presentationer.

Den 25 september 1999 fångades bilen som transporterade honom och hans band från en sen konsert mot staden Bucaramanga av gerillasoldater från Popular Liberation Army (EPL), som efter att ha känt igen honom bestämde sig för att kidnappa honom, efter att ha släppt alla de andra bandmedlemmarna. Senare skulle gerillagruppen hävda att Velosa hade kidnappats av politiska skäl snarare än för monetära ändamål. Efter många protester i hela landet och viss förlikning av tjänstemän från regeringen släpptes han den 14 oktober 1999.

För att fira sitt 30-årsjubileum som professionell musiker gjorde han 2010 en konsertturné med National Symphony Orchestra of Colombia .

Distinktioner

Som ett tecken på erkännande för sitt arbete uppkallade biologen John Lynch två nyligen hittade arter av grodor i Colombia efter honom, Eleutherodactylus carranguerorum och Eleutherodactylus jorgevelosai .

Diskografi

Los Carrangueros de Ráquira

  • Carrangueros de Ráquira (FM, 1980)
  • ¡Viva quien toca! (FM, 1981)
  • Así es la vida (FM, 1982)

Solokarriär

  • Cantas y Relatos (FM, 1983)

Jorge Velosa och Los Hnos.Torres

  • Pa' los pies y el corazón (1984)
  • Con alma, vida y sombrero (1985)
  • Entre Chiste y chanza (1986)
  • Alegría carranguera (1987)
  • El que canta sus penas espanta (1988)
  • A ojo cerrado (1989)
  • De mil amores (1990)

Velosa y Los Carrangueros

Samlingar

  • Las clásicas med Los Hermanos Torres och Los Carrangueros de Ráquira (FM, 1990)
  • Una historia carranguera (FM, 2000)
  • Historia Musical del Carranguero Mayor ( Fuentes , 2001)

Se även

Böcker

  • Serrano, Claudia. (2008). Imaginarios sociales de la vida campesina andina, expresados ​​en la narrativa de la música carranguera . Tesis de grado, UCC, Bogotá.
  • Moreno, Javier. (1982, febrero). Los Carrangueros de Ráquira: Cuatro carretas acerca de una vaina . Punto de Partida nr 2, sid. 59-65. Bogotá.
  • Paone, Renato. (1999). La Música Carranguera . Monografía universitaria, Escuela Popular de Arte, Medellín.
  • Botero Zuluaga, Ángela. (2008, 30 juni) En chatt med Jorge Velosa: "Mi deporte es conversar" . El Espectador. Colombia.
  • González Restrepo, Guillermo ; Gutiérrez, Óscar; & Salcedo, Mauro . La música andina . El Espectador
  • Cárdenas, Felipe . (2009). Narrativas del paisaje Andino colombiano. Visión ecológica en la obra de Jorge Velosa . Revista Iberoamericana de Antropología, Madrid, Volym 4, Número 2. Mayo-Agosto.Pp. 269-293. [1]
  • Sonidos Colombianos (Realización: José Perilla). Conversatorio med Velosa y Los Carrangueros . Radio Nacional ( RTVC ), 22 oktober 2009.

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Jorge_Velosa&oldid=1072482124 "