Johan Lorbeer
Johan Lorbeer är en tysk konstnär som sysslar med perceptionsfenomen. Han är mest känd för att sväva i luften, med en arm som rör vid ytan av en byggnad.
Johan Lorbeer | |
---|---|
Född | 11 juni 1950 Bückeburg, Tyskland
|
Anmärkningsvärt arbete | 1995, "Working Class Hero" 2002; "Tarzan (stående ben)" |
Stil | Superlångsam prestanda. Monokrom fältmålning |
Utmärkelser |
Karl-Hofer-priset, 1996, Hdk Best Art Book, 2011, International Book Fair, Frankfurt, Tyskland |
Hemsida | https://johanlorbeer.com/ |
Vita
Johan Lorbeer (* 11 juni 1950 i Bückeburg) är en tysk konstnär, baserad i Berlin sedan 1985. Hans konstnärliga verk pendlar mellan monokromt måleri och superlångsamt
prestanda. 1996 mottog han Karl-Hofer-priset från "Hochschule der Künste" (HdK), Berlin för sin föreställning " Rothko-Fax" . 2011 belönades hans publikation "Geschäftsbericht" som bästa konstbok på den internationella bokmässan i Frankfurt. Han undervisade som professor vid University of the Arts (UdK) i Berlin 2000 - 2015.
Arbete
Lorbeers verk består av två framträdande genrer - Monokrom fältmålning och Super-Slow performance . Johan Lorbeer, som står mellan bild och performance, skiljer sig från andra samtida konstnärer av sitt slag. På grund av konstnärens färgblindhet spelar färgfenomenen en stor roll i hans arbete, som i lika hög grad berör både skulpturala och performanceaspekter. Det finns många historiska kopplingar till modern konst, med konstruktiv-betong såväl som med konceptkonst och monokrom måleri. De två huvudelementen i hans verk, ibland ömsesidigt och självreflekterande, är också kantade av inslag av humor, anarki och subversiv kritik.
Under de senaste åren blev Johan Lorbeer internationellt känd för banbrytande superlångsamma antigravitationsprestationer. Hans föreställningar har tjänat som inspiration för andra konstnärer som har tolkat och integrerat hans koncept i sina egna verk.
Super-Slow/Still-Life-föreställningar
I Lorbeers Super-Slow/Still-Life Performances ifrågasätter konstnären fenomenet med våra vardagliga rumsuppfattningar. Utmärkande för hans framträdanden är konstnärens fysiskt oförklarliga rumsliga närvaro, som får betraktaren att reflektera över sin egen synvinkel.
Lorbeer själv talar om Still - Life-föreställningar. De situationer han skapar i dem går över gränsen mellan bild och performance och är fascinerande på grund av deras uppenbara oförenlighet med våra rumsliga visuella upplevelser. 1987 skapade han sitt första verk i en serie stillebenföreställningar med titeln: "Dedicated to my Mother" , med 26 porslinstallrikar, och ytterligare verk " Working class Hero" 1995 och "Tarzan/Standing Leg" (2002) . Med denna term - Still Life Performance - beskriver han en konstnärlig handling, arbetsspråket för olika typer av bildkonst som skulptur, installation och dramatisk kroppsgest. I centrum för denna kreativa ansträngning är rumsliga-temporala luckor, avbrott, övergångar och inversioner. Genom fixeringen av sin egen kropp på en högst ovanlig plats och tillstånd i tid och rum strävar konstnären efter att uttrycka dess flytande på ett fysiskt sätt. Hans föreställningar har en längd på 2–3 timmar.
Precis som den mänskliga kroppen uttrycks genom Giacomettis skulpturer som tonar bort i fjärran, så försöker Lorbeers levande skulpturer att vidga uppfattningen, men i termer av varaktighet snarare än avstånd. Den fysiskt utökade verkligheten för stunden innehåller en superlångsam vy. Momentets flytande blir synlig och märkbar. Det tillåter en att uppfatta oansenliga fenomen som skapas av sinnenas verklighet.
Monokrom målning
Identifieringen av färger, orsakad av konstnärens partiella färgblindhet, är grundmotivet för hans undersökning av fenomenet färg. Han använder färgen i dess olika uttryck som: industriella färgfilmer, freskopigment, barnkritor, kinesiskt bläck, samt färgtoner som Lorbeer utvinner ur grönsaksjuicer. Hans monokroma verk ställdes endast ut ett fåtal gånger, till exempel på Laden für Nichts, Berlin 1989 och Pallazzo del Espositione, Rom 1992.
1985 skapade Lorbeer en serie tillfälliga färgverk illegalt på olika tunnelbanestationer i Berlin. Där täckte konstnären stora underjordiska ytor i mångfärgade självhäftande folier ovanpå undervägarna under spåren och längs väggarna.
Hans interaktion mellan färgverk och performance syns bäst i hans föreställning Rothko Fax som presenterades 1991 på Künstlerhaus Bethanien. I denna föreställning står Lorbeer i 2 hinkar flytande emulsionsfärg och håller 2 torrfärgade badfrottéhanddukar, som liknar och hedrar Mark Rothkos färgfältsmålning, i en extremt instabil kroppsställning.
Sedan 2002 har konstnären utvecklat en serie monokroma vingmålningar, som bearbetas på både fram- och baksidan för att utnyttja materialet till sin fulla potential. Dessa vingmålningar är fästa på väggarna med gångjärn och kan svängas och öppnas i olika riktningar. Detta skapar permanent föränderliga rumsliga färgkompositioner som kan koreograferas oberoende av tittarna.
Utvalda föreställningar/utställningar
1987 Cafe Swing, Berlin West
1988 KH Bethanien, Berlin West
1988 Galerie Deloch, Berlin DDR
1989 Insel der Jugend, Berlin DDR
1990 Galerie Defet, Nürnberg
1992 Galerie Zwinger, Berlin
1996 Galerie Weiss Berlin, HDK Berlin, Art Chicago, KH Bethanien Berlin,
1997 Stadtmuseum Mainz, Albertinum Dresden, La Salpetriere Paris, Festspiele Zürich
1998 HFBK Hamburg, NBK Berlin, Podewil Berlin, Kunsthal Copenhagen
1999 HH Bahnhof Berlin, Alte Pinakothek München, Stadtgalerie Saarbruecken, Kunsthalle Hamburg
2000 Maximiliansforum München, Goethe-Institut S. de Bahia, Museum of Concrete Art Ingolstadt
2001 konst på Gallery Berlin, Kunsthal Copenhagen, L´ Usine Geneve, Kunstmuseum Luzern
2002 neues museum Nürnberg, artforum Berlin, Zicco House Beirut, KH Bethanien Berlin
2003 Museum of Modern Art Frankfurt, The Arches Glasgow, HAU 1 Berlin
2004 Konsthögskolan Bergen, Museum Center Krasnojarsk, Statens konstmuseum Novosibirsk
2005 Gasteig München, Mies van der Rohe Pavillion Barcelona, corpi urbani Genova
2006 Goethe- Institut Cairo, Konstakademin Berlin, Galerie Wort+Bild Berlin, Oper Leipzig
2007 Centro Arte Contemporaneo Malaga, Vooruit Gent, Center of Contemporary Art Linz
2008 Fondazione Volume Rome, Centro Cultural Reina Sofia, Cadiz, Stadsschouburg Utrecht
2009 Centro Cultural de Belem Lissabon, Escena Contemporanea Madrid, Goethe-Institut La Paz
2010 Kunsthaus Aarau, moderskepp Rotterdam, Goethe-Institut Tunis, Museo Artium, Gasteiz
2011 Alhondiga Art Center Bilbao, Centre Pompidou Metz, Crawford Art Gallery York,
2012 Scen National Theatre Bretigny, Goethe-Institut Caracas, Sin Fronteras Zaragoza
2013 Beurschouwburg Bruxelles, Theatre de Warande Turnhout, Scene Conventionne Saint Medard
2014 ARCUB Bukarest, Goethe-Institut Algiers, TAC Valladolid, International Magic Festival Edinburgh
2015 ZKM Globale Karlsruhe, Wienbiennale Wien, Galerie Burster Berlin, Goethe Institut Helsinki
2017 Intern. Festival of Art San Jose, Dreifaltigkeitskirche Worms, Quartier 104 Paris, ZAT Montpellier,
2018 China Academy of Art Hangzhou, Theaterfestival Willebroek
2020 Painting Wow Kunstsäle Berlin, Druckhaus Saalpresse Bergsdorf, Knock Hard Studio Berlin
2021 teaterfabrik Potsdam, Knock Hard Studio Berlin, Art Today - City Gallery Plovdiv,
Utvalda publikationer
Johan Lorbeer, Föreställningar, Publ. KH Bethanien Berlin 1998, ISBN 3-89462-059-5
Johan Lorbeer, Verlag fuer moderne Kunst, Nürnberg 1999, ISBN 3-928342-99-1
Johan Lorbeer, Monografi, Kunstforum International 2005, Bd. 178
Johan Lorbeer, Geschaeftsbericht, Verlag fuer moderne Kunst, Nürnberg 2010, ISBN 978-3-941185-85-2
Utvalda bidrag/antologier
PAN, Benteli Verlag, Bern 1992, ISBN 3-7165-0828-4
XX. Jahrhundert, Nicolai Verlag, Berlin 1999, ISBN 3-87584-869-1
Kunst und Arbeit, Klartext Verlag, Essen 2000 ISBN 3-88474-886-6
Defet - neues museum, VfmK, Nuernberg 2002, ISBN 3-933096-89-8
Kunstjahr 2002, Lindinger+Schmid, Regensburg 2002, ISBN 3-929970-52-X
Tatlin news+mono, Publ. Sergey Kovalevsky, Moskva 2007
Gravity, MM artbook, Cork 2011, ISBN 978-1-874756-09-5
VIENNA BIENNALEN, VfmK, Wien 2015, ISBN 978-3-903004-24-5
Performing Public Art, Verlag de Gruyter, Berlin 2015, ISBN 978-3-11-045757-5
externa länkar
- Inte magi
- Officiell sida (på tyska)
- Plats för optiska illusioner
- Donau festivalplats
- Bilder
- Fotografera avslöjande metoder