Johan Afzelius

Johan Afzelius
Johan Afzelius
Född	( 1753-06-13 ) 13 juni 1753 Larv , Sverige
dog	20 maj 1837 (20-05-1837) (83 år gammal) Uppsala , Sverige
Nationalitet	svenska
Ockupation	Kemist
Släktingar	Adam Afzelius (bror) Pehr von Afzelius (bror)

Johan Afzelius (13 juni 1753 i Larv – 20 maj 1837 i Uppsala ) var en svensk kemist och framstående som doktorandrådgivare till en av den moderna kemins grundare , Jöns Jacob Berzelius . Han var bror till botanikern Adam Afzelius och läkaren Pehr von Afzelius .

Afzelius disputerade vid Uppsala universitet 1776 under Torbern Olof Bergman . 1780 blev han lektor i Uppsala och 1784 professor i kemi. Från 1792 till 1797 gjorde han forskningsresor till Norge , Danmark och Ryssland för att studera mineralfyndigheter och för att besöka vetenskapliga institutioner. Hans märkliga mineralsamling blev en del av Uppsala universitets mineralskåp.

Afzelius gjorde mineralanalyser , och gjorde bidrag till tidskriften Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi (Avhandlingar om fysik , kemi och mineralogi). Han är känd för att ha isolerat myrsyra från myror och visat att myrsyra skilde sig från den närbesläktade ättiksyran . Han studerade också kemi av nickel och oxalsyra .

1801 valdes han till ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien .

Publicerade verk

• Dissertatio chemica de niccolo , (med Torbern Bergman), 1775 – avhandling om nickel.
• Dissertatio chemica de acido sacchari (med Torbern Bergman), 1776 – avhandling om sackarinsyra.
• Dissertatio chemica de acido formicarum , (med Petrus Öhrn), 1777 – avhandling om myrsyra.
• Dissertatio chemica de baroselenite (med Axel Fryxell) 1788 – avhandling om bariumselenit.

• JR Partington, A History of Chemistry, Macmillan: 1962, vol. 3 , sid. 200.
• Svenskt biografiskt lexikon, Albert Bonniers: 1918–1985, vol. 1 , s. 218–224.