Johan (film)
| Johan | |
|---|---|
.jpg) Biografreleaseaffisch
| |
| Regisserad av | Mauritz Stiller |
| Manus av |
Mauritz Stiller Arthur Nordén |
| Baserat på |
Johan av Juhani Aho |
| Medverkande |
Mathias Taube Jenny Hasselquist Urho Somersalmi Hildegard Harring |
| Filmkonst | Henrik Jaenzon |
Produktionsbolag _ |
|
| Levererad av | AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå |
Utgivningsdatum |
|
Körtid |
110 minuter |
| Land | Sverige |
| språk |
Tysta svenska mellantexter |
Johan , även känd som Troubled Waters eller Rapids of Life , är en svensk film från 1921 i regi av Mauritz Stiller , baserad på 1911 års roman Johan (Juha) av Juhani Aho . Den berättar historien om en ung flicka, gift med en äldre bonde, som rymmer med en stilig främling och korsar farliga forsar på en liten båt i processen.
Synopsis
På en avlägsen plats i Sverige inhyses män som arbetar med att gräva en kanal för att torka upp ett kärr i de närliggande gårdarna. I en av dem bor Johan och hans mamma tillsammans med en ung flicka, Marit. En av arbetarna försöker utan framgång kyssa henne. En tid senare, medan Johan är ute och flyter timmer på andra sidan älven, ramlar han och krossar benet. Han tänder en eld som Marit ser från huset. Hon korsar floden på en roddbåt och bär honom tillbaka hem och tar hand om honom. På sin sjuksäng ber han henne att bli hans fru. Hon accepterar det ganska svarslöst. Johans mamma är fast besluten att undvika vad hon ser som en misallians. Han påminner henne om hur de 18 år innan hade hittat henne vid sidan av vägen bredvid hennes döende mamma. Mamman beordrar Marit att lämna huset men Johan, som ser scenen från sin sjuksäng, beordrar henne att stanna och gifter sig så småningom med henne mot sin mammas vilja.
Marit är dock inte nöjd med honom. Ibland minns hon den stiliga främlingen som hade kysst henne och drömmer om ett annat liv. Hon blir mer och mer avlägsen från honom.
En dag kommer den stilige främlingen tillbaka och ber Marit om ett rum för natten. Marit serverar middag till honom och Johan. Han får dem att dricka tungt vin och erbjuder henne en halsduk. Johan vill betala honom men främlingen slänger skrattande mynten i luften, behåller bara ett av dem och Johan kryper på marken för att plocka upp resten. Följande dag försöker han förföra henne och påpekar vilket ensamt och ointressant liv hon levde. För att bekämpa attraktionen hon ofrivilligt känner för honom försöker hon koncentrera sig på att hjälpa Johan att rensa hans fiskenät. Plötsligt ser de på andra sidan floden elden som betyder att Johans mamma vill att han ska komma och hämta henne, båda fryser. När Johan väl har lämnat kan hon inte undvika att erkänna för främlingen att hennes svärmor varje sommar kommer tillbaka för att trakassera henne. Han försöker kyssa henne igen men hon springer inomhus. Främlingen rycker på axlarna och går förbi Johans mamma på väg till hans båt. Hon börjar genast skälla ut Marit och, när den senare hotar att gå, svarar hon att ingen har kvar henne. Marit springer ut ur huset och berättar för Johan att hon flyr hans mamma. Hon vinkar till främlingen som redan var mitt i floden och han kommer tillbaka för att hämta henne. När Johan hör någon gråta utanför tror han att det är Marit men det är hans hembiträde som berättar att hon såg främlingen bära Marit till sin båt och ro mot forsen. Johan springer längs älvstranden i timmar utan resultat.
Marit och främlingen seglar nerför floden på sin lilla båt. När de når forsen blir hon mer och mer rädd och ber honom att ta henne till land och släppa henne. Men när de når stranden inser hon att hon inte har något annat val än att följa honom. Johan är fast besluten att fånga mannen som stal Marit från honom. Hans mamma berättar att hon gick fritt men Johan tror henne inte.
När Marit och främlingen väl har nått ön där han bor i ett skjul varar hennes lycka inte särskilt länge. Hon gillar inte när han gör narr av sin gamla man och när hon träffar en gammal fiskare som berättar att främlingen varje år tar med sig en ny 'sommartjej' till hans ö, känner hon ånger och sörjer det hon har förlorat. Hon berättar för gubben vad som hände med hennes svärmor och hur mycket hon vill gå tillbaka till sin man. Gubben hittar Johan som hade färdats längs ån och leder honom till ön. När främlingen konfronteras med honom säger han skrattande att han kan få tillbaka sin fru. Johan börjar slå honom för att ha stulit det som var viktigast för honom. När främlingen svarar att hon har kommit på egen vilja kan han inte tro det och han blir förbluffad när hon erkänner. Hon ber honom att förlåta henne och säger att hon tappat huvudet och nu vet att det är honom hon älskar. Han säger åt henne att sätta sig i båten och de ror hemåt på floden och mellan dem kommer den stillhet som lyckan ger.
Kasta
.jpg)
- Mathias Taube som Johan
- Jenny Hasselqvist som Marit
- Karin Molander som Marthe
- Hildegard Harring som Johans mamma
- Urho Somersalmi som främlingen
- Lilly Berg som Pigan
- Nils Fredrik Widegren som den gamle fiskaren
Produktion
Filmen spelades in i Norrbotten i juli och augusti 1920. Eftersom Finland då fortfarande var i krig med Sovjetunionen (freden skulle undertecknas först i oktober 1920 med Tartufördraget) valde Stiller att spela in den i Sverige, nära staden Kalix .
Den mest spektakulära delen av filmen spelades in på Kalixälven med dess brusande Kamlungeforsar. Inga knep eller stuntmän användes för filmningen och Stiller hyllade modet från Urho Somersalmi som styrde båten genom forsen och till Jenny Hasselqvist, som var den första kvinnan som gjorde resan nerför Kamlungen. Cheferna för den lokala stockflotningsföreningen avrådde försöket då färden genom forsen normalt skedde med en besättning på sju man. Stiller övertalade en av dem att ta ner honom för att visa att det var möjligt. Löpningen genom forsen filmades både av kameror på stranden och av en kamera på en andra båt med sex man.
Stiller berättade senare hur scenen måste spelas in fredagen den 13:e, och hur den var mycket nära en katastrof. Somersalmi sköljdes överbord vid en av de vildaste delarna av forsen och räddades av Hasselqvist. Senare började båten med kameran sjunka och filmen räddades av fotografen som hoppade överbord och vadade till stranden med kameran högt över huvudet. Stiller förklarade att han aldrig skulle göra en film till i forsar.
Lokala invånare användes som statister och gubben spelades av en 70 år gammal lokal fiskare.
Släpp
Filmen hade premiär i Sverige den 28 februari 1921 och i Finland den 17 april 1921. Den distribuerades på 33 marknader utomlands. Juhani Aho kunde närvara vid premiären i Helsingfors några månader före sin död. Han lät själv översätta mellantexterna och presentationsbroschyren till Finish. Han skrev ett brev till Mauritz Stiller där han berättade sina intryck av anpassningen. Han var mycket entusiastisk över skådespeleriet och de tekniska egenskaperna hos filmen men dolde inte sin besvikelse över det lyckliga slutet som Stiller introducerade.
Filmen ansågs länge vara förlorad efter en brand på Svenska filminstitutet 1941. Henri Langlois , skapare av Cinémathèque Française ansåg att det var en av de tre viktigaste förlorade filmerna. Den största delen av ett av originalnegativen hittades dock i början av 1960-talet. Från denna utgångspunkt har filmen restaurerats i svartvitt 1974 och i en gul- och orangetonad version 2001 som nu finns tillgänglig på DVD med ett originalsoundtrack av Alexander Popov.
Recensioner
Recensionerna var blandade vid tidpunkten för premiären, sprudlande beröm omväxlande med tveksamma, ibland till och med negativa omdömen. Några recensenter avfärdade filmen med allmänna fraser, sammanfattningar av innehåll och några vänliga ord om skådespelarna. Många av recensionerna jämförde filmen med Stillers tidigare film Sången om den eldröda blomman som också innehöll en scen i forsen. Svenska Dagbladet skrev: ″Detta är ett av regissörens bästa verk, och i alla avseenden en film av hög rang (...) Det som i Sången om den scharlakansröda blomman var tråkigt, konstgjort och osammanhängande, är hos Johan starkt, genuint och gediget byggd."
