Jo Eun
Jo Eun ( 조은 ; född 1960) är en sydkoreansk poet. I sina tidiga dikter fokuserade hon på att koppla samman naturen och en inre värld, men hon har successivt utökat sin poesivärld till att hantera andra människor och en yttre värld. 2014 vann hon Jeon Sukhui Literary Award.
Liv
Hon föddes 1960 i Andong , norra Kyungsang-provinsen. Hon debuterade med tre dikter, inklusive "Ddangeun jugeomeul horakhorak badajuji anneunda (땅은 주검을 호락호락 받아주지 않는다 The Land Does Not Easily Accommodate in Segye Munha)츄긄 Munhak " 학 World's Literature) 1988. Under en lång tid, hon har studerat poesi på egen hand och hon träffade Oh Kyuwon genom hans föreläsning och höll bekantskap med honom tills han dog. Hon sa att hon inte kunde skriva dikter när hon var glad; hon kunde bara skriva genom de fem sinnena som återställdes i det olyckliga ögonblicket. Med sin övertygelse om att litteratur är en del av ett vanligt liv har hon sällan träffat någon från litterära kretsar. Hon bor i Sajik-dong i Seoul och läser poesi en gång i månaden. Sedan juni 2019 har hon publicerat en serie "Joeunui dosisanchaek (Jo Eun's Walking in the City)" som beskriver varje hörn av staden genom hennes känsliga lins.
Hon publicerade också flera diktsamlingar, inklusive Sarangui wiryeokeuro (사랑의 위력으로 With the Power of Love) (1991), Ddangeun jugeomeul horakhorak badajuji anneunda (땅은 주검을 으로 쀧밽락 쀧밽락 땅은 주검을 혛락 다 Landet rymmer inte lätt döda kroppar) (1991 ), Mudeomeul maemdoneun iyu (무덤을 맴도는 이유 The Reason for Lingering around Graves) (1996), Yeop baljaguk (옆 발자국 Footprints Next to Me) (2018). Dessutom var hon intresserad av barnböcker och publicerade varmhjärtade berättelser som Hatbyet ttatteuthan jip (햇볕 따뜻한 집 House with Warm Sunshine) (1999) och Y etnalcheoreom sala bwateoyo (옛날처럄 요 처럄 삕 Live in Day 삕 012) som inspirerar barn med vänskap och kärlek. Dessutom släppte hon essäer som Byerangeseo salda (벼랑에서 살다 Living on the Cliff) (2001) och Maeumiyeo geoleora (마음이여, 걸어라 My Heart, Walk) (2011). Hon fick Jeon Sukhui Literary Award för Ttotto (또또, Ttotto) (2013), en essä som illustrerar de 17 år hon levde med sitt husdjur, Ttotto.
Skrift
Hennes dikter beskriver vånda, smärta, förtvivlan och död vi möter varje dag i vårt vanliga liv i ett klarspråk. Döden i hennes dikter skildras som en del av det dagliga livet i en form av naturlig bild, inte ett abstrakt uttalande. En seriedikt "Jeonwonilgi (전원일기 Country Diary)" i hennes första diktsamling, With the Power of Love , skildrar en fattig och deprimerande bondby där hon tillbringade sin ungdom. Den andra samlingen, The Reason for Lingering around Graves, beskriver döden som en sida av livet, och visar hennes beslutsamhet att övervinna svårigheter utan att ge upp sitt liv. Den orubbliga beslutsamheten uttrycks genom hennes högtidliga tonfall.
Mörker, smärta och död är nyckelaspekterna i hennes dikter. Men gravar som brukade beskrivas som en mörk bild framställs nu som något i sig livsviktigt i Ddaddeuthan heul (따뜻한 흙 Warm Earth) där döden inte bara är slutet på livet utan något som stimulerar livet. Denna förvandling var resultatet av hennes nya medvetenhet om självdomen. I "Supui hyusik (숲의 휴식 Rest of the Forest)" och "Gayahal got (가야할 곳 The Place I Should Go)" samexisterar motsatta saker som ljus och mörker och blomma och rot, och motsättningarna blir identiska. Den prosaform som lyfts fram i hennes tidigare dikter har ändrats till den poetiska formen.
Hennes poesivärld har sträckt sig från hennes fokus på jaget och den inre världen till den andra och den yttre världen. Saengui bitsal (생의 빛살 Light of Life) (2010) visar hennes medkänsla med andra som är sjuka och bedrövade genom sjätte sinnet. Speciellt illustrerar "Gieokui simcheung (기억의 심층 Minnets djup)" berättaren som hittar sitt gamla jag genom blommor, träd, katter och främlingar och som delar smärta och sorg med andra. Yeop baljaguk (옆 발자국 Footprints Next to Me) (2018) visar resan för att förstå livet genom att titta in i människors öde som tidigare minnen oundvikligen möter kommande död just i detta ögonblick. Dikterna i den här samlingen, som väl illustrerar uppmärksamhet till andra, empati i sorg och varm omtanke om grannar, betraktas som "steg eller fotspår som rör sig mot livet, inte döden, trots medvetenheten om det nära sambandet mellan liv och död."
Arbetar
1) Diktsamlingar
《사랑의 위력으로》, 민음사, 1991 / Sarangui wiryeokeuro (Med kärlekens kraft), Mineumsa, 1991.
주검 을 호락호락 받아주지 않는다》, 민음사, 1991 (2007 개정호락 받아주지 않는다》, 민음사) asily Accommodate Dead Bodies) Mineumsa, 1991 (reviderad upplaga 2007)
《무덤을 맴도는 이유》, 문학과지성사, 1996 / Mudeomeul maemdoneun iyu (The Reason for Lingering around Graves), Munji, 1996.
《따뜻한 흙》, 문학과지성사, 2003 / Ddaddeuthan heul (Warm Earth), Munji, 2003
《생의 빛살》, 문학과지성사, 2010 / Saengui bitsal (Livets ljus), Munji, 2010.
《옆 발자국》, 문학과지성사, 2018 / Yeop baljaguk (Footprints Next to Me), Munji, 2018.
2) Uppsatser
《벼랑에서 살다》, 마음산책, 2001 / Byerangeseo salda (Living on the Cliff), Maeumsanchaek, 2001.
《우리가 사랑해야 하는 것들에 대하여》, 샘터사, 2004 / Uriga saranghaeya haneun geotdeule daehayeo (To Things0osa should, 2004)
《조용한 열정》, 마음산책, 2004 / Joyonghan yeoljeong (Quiet Passion), Maeumsanchaek, 2004.
《낯선 길로 돌아오다》, 랜덤하우스, 2009 / Natseon gillo dolaoda (Återvänder på en okänd väg), Random House, 2009.
《마음이여, 걸어라》, 푸른숲, 2011 / Maeumiyeo geoleora (Mitt hjärta, gå), Pureunsup, 2011.
《또또》, 로도스, 2013 / Ttotto (Ttotto), Rodos, 2013.
《벽강 전숙희》, 한겨레출판사, 2016 / Byekkang jeonsukhui (Byekkang Jeon Sukhui), Hankyoreh, 2016.
3) Barnböcker
《햇볕 따뜻한 집》, 창비, 1999 / Hatbyet ttatteuthan jip ( Hus
《빈방들》, 열림원, 2003 / Binbangdeul (Empty Rooms), Yeolimwon, 2003.
《동생》, 푸른숲, 2003 / Dongsaeng (Syskon), Pureunsup, 2003.
《다락방의 괴짜들》, 문학과지성사, 2005 / Darakbangui goijjadeul (Weirdos in the Attic), Munji, 2005.
《으뜸 누리》, 도깨비, 2006 / Eutteum nuri (Den bästa världen), Doggabi, 2006.
《옛날처럼 살아 봤어요》, 사계절, 2012 / Yetnalcheoreom sala bwateoyo (I Lived Like in Old Days), Sagyejeol, 2012.
《힐링 썰매》, 문학과지성사, 2016 / Hiling s seolmae (Healing Sled), Munji, 2016.