Jakob Eriksson

Jakob Eriksson (30 september 1848 – 26 april 1931) var en svensk växtpatolog, mykolog och taxonom. Eriksson var den första som beskrev de speciella formerna inom morfologiskt likartade arter av rostsvampar. Han har över 400 publikationer om studier som främst fokuserar på svamppatogener på cellnivå och förståelse av infektionsprocessen.

tidigt liv och utbildning

Eriksson föddes i Hyllie , nära Malmö , Sverige . Hans far Anders Eriksson var bonde till yrket. Eriksson blev intresserad av botanik när han läste gymnasiet i Malmö. Han började samla in växter för sitt klassprojekt. Eriksson disputerade 1874 vid Lunds universitet med titeln "Studier över leguminosernas knölar". Den italienske läkaren och anatomen Marcello Malpighi betraktade knölarna i baljväxter som gallor. Det var Eriksson som beskrev att en svamp är ansvarig för gallorna och därför kan vara patogen till sin natur. Även om det nu är uppenbart att en kvävefixerande bakterie lever i symbios med baljväxter, men Erikssons arbete uppskattades vid den tiden och hans avhandling publicerades i Lunds universitets årsbok och han belönades med Zetterstedtska priset.

Befattningar innehade

Direkt efter sin doktorsexamen utnämndes han till lektor (docent) i botanik vid universitetet. Eriksson hade en 22-årig undervisningserfarenhet vid Lunds universitet, Uppsala universitet och New Elementary School i Stockholm. År 1876 accepterade han en botanisttjänst vid Lantbruksakademin. 1885 utnämndes han till professor och direktör för en nyinrättad avdelning för växtfysiologi. Med tiden fortsatte divisionen att expandera och den omorganiserades och utökades till Centralinstitution för experimentellt system inom jordbruket. Eriksson var föreståndare för centrumet 1907-1913 före sin pensionering.

Forskning

Erikssons huvudsakliga forskningsintresse var sjukdomar hos grödor med primärt fokus på mögel och parasitsvamp. Det mest betydelsefulla fyndet i hans forskningsarbete var att beskriva de speciella formerna inom morfologiskt likartade arter av rostsvampar. Hans slutsats var rostsvampar är specialiserade och de är biologiskt olika även om de uppvisar likheter i morfologi. Studier av svampväxtpatogen på cellnivå av Eriksson gav en bättre förståelse av infektionsprocessen och bidrog också till växtförädlingsprogrammen. Förutom att arbeta på rost, studerade Eriksson också en hel del andra patogener, inklusive klöverröta, potatissjuka och svamp, fruktskorpor och mögel, mådde illa av morot, blom- och grensjukdomar i fruktträd, spenatmjöldagg och krusbärsmögel. Eriksson anses vara först med att skriva odlarmanualen om svampsjukdomar. Eriksson publicerade flera böcker och monografier under sin akademiska karriär. Han reste också till olika länder i Europa. Han deltog i flera internationella konferenser som representant för den svenska regeringen. Äran för etableringen av växtfysiologiskt laboratorium i Erescati nära Stockholm går till honom.

Heder och utmärkelser

• Hedersprofessor (1885) • Guldbevis (1897) av Lantbruksakademien • Prix DESMAZIÈRES (pris för 1897 utdelat i januari 1898) av Académie des Sciences i Paris • Landskapsmedlemskap i svenska och utländska akademier

Död

Den 26 april 1931 dog Eriksson i Stockholms län. Han var 83.

Jakob Eriksson Award

För att hedra Eriksson för hans insats inom växtpatologi och mykologi instiftades Jakob Eriksson-priset 1923 vid en internationell konferens för fytopatologi och ekonomisk entomologi i Wageningen. Priset instiftades för att uppmuntra studien om växtpatogener och förståelse av processerna för sjukdomsutveckling. Priset administreras av Kungliga Vetenskapsakademien i samarbete med International Society for Plant Pathology och består av guldmedalj. Medaljens två ytor är präglade med Erikssons porträtt på ena sidan och vinter- och sommarsporer av Puccinia graminis omgivna av ax av vete, råg och korn på den andra sidan. Från och med 2018 har 13 vetenskapsmän erkänts med detta pris.

Utvalda publikationer

• Eriksson, J. 1894. "Ueber die Specialisierung des Parasitismus bei den Getreiderostpilzen" (Om spannmålens rosts specialiserade parasitism) i Berichte der Deutschen Botanischen Gesellschaft (Rapporter från den tyska botaniska föreningen) 12:9 s. 292 – 331
• Eriksson, J. 1897. Vie latente et plasmatique de certaines Urédinées. Compt. Rämna. Acad. Sci. Paris 124:475-477. (översättning. Latent och plasmaliv för vissa Uredinaler.)
• Eriksson, J. 1898. En allmän översikt över de huvudsakliga resultaten av svensk forskning om spannmålsrost. Bot. Gaz. 25:26-38.
• Eriksson, J. 1902. "Ueber die Specialisierung des Getreidschwarzrostes in Schweden und in anderen Ländern" (Om specialiseringen av de svarta rostorna av korn i Sverige och andra länder) i Centralblatt für Bakteriologie, Parasitenkunde und Infektionskrankheiten (Centraltidning för bakteriologi, parasitologi) , och infektionssjukdomar) 2:9 s. 590 – 658
• Eriksson, J. 1910. Ueber die Mykoplasmatheorie, ihre Geschichte und ihren Tagesstand. Biol. Centr. 30:618-623. (översättning. Om mykoplasmateorin, dess historia och diskussion.)
• Eriksson, J. 1912. Svampsjukdomar hos jordbruksväxter. Översatt från svenska av Anna Molander. London: Baillière, Tindall & Cox. 208 sid.
• Eriksson, J. 1913. Die Pilzkrankheiten der landwirtschaftlichen Kulturpflanzen (Svampsjukdomarna hos jordbruksodlade växter)
• Eriksson, J. 1914. The control of plant diseases in Sweden, (International Institute. Agriculture [Rome], Monthly Bulletin Agricultural Intelligence and Plant Diseases, 5 (1914), nr 12, s. 1546–1553).
• Eriksson, J. 1919. "Zur Entwickelungsgeschichte des Spinatschimmels (Peronospora Spinaciae (Grew.) Laub.)"(Om spenatmögelns utvecklingshistoria (Peronospora Spinaciae (Grew.) Laub.)) i Arkiv för Botanik (Arkiv för botanik). ) 15:15 s. 1 – 25