Jag älskar att stjäla en stund bort

"I love to steal awhile away"
noter för
kristna psalmer
Skriven	1818 ( 1818 )
Text	Phoebe Hinsdale Brown
Meter	8.6.8.6
Publicerad	1824, i pastor Asahel Nettletons Village Hymns , med signaturen "B"

" I love to steal awhile away " (ursprungligen " An Apology for my Twilight Rambles, Addressed to a Lady ") är en kristen hymn skriven av Phoebe Hinsdale Brown 1818 i New Haven, Connecticut , USA. Det var Browns vana att gå i pension avstånd från hennes hus varje dag vid en viss timme för meditation och bön. Den väl inslagna stigen till skogen upptäcktes, och hon blev förlöjligad av en tanklös granne. "I love to steal awhile away" skrevs den kvällen i tårar och sjöngs senare varhelst det engelska språket talas. Den ursprungliga versionen av dikten refererade till Browns hushållsbekymmer, men dessa togs bort av pastor Asahel Nettleton i den publicerade psalmen.

Ursprung

"En ursäkt för mina skymningsvandringar, tilltalad till en dam" ( dikt)

Ja, när den mödosamma dagen är borta, Och natt, med banderoller grå, Stjäl tyst gläntan längs I skymningens mjuka ordning, jag älskar att stjäla en stund bort Från små och omsorg, Och tillbringa timmarna av sätta dagen i tacksamhet och bön. Jag älskar att festa i naturens scener När kvällsdaggen faller och dröja vid hennes tysta teman. För alltid rik och ny. Jag älskar i ensamhet att fälla den botande tåren, Och alla Guds löften att vädja där ingen kan se eller höra. Jag älskar att tänka på tidigare barmhärtighet. Och framtida bönfaller, Och alla mina bekymmer och sorger kastar på Honom som jag avgudar. Jag älskar att meditera över döden! När kommer hans budskap Med vänliga leenden för att stjäla min andedräkt Och ta en landsflykt hem?

Browns egen berättelse om ursprunget till psalmen, som hade nio strofer när den först skrevs, är följande:

Jag hade, medan jag bodde i East Windsor, Connecticut , fört en slags dagbok och fortsatte med den i Ellington, Connecticut . Jag skrev flera stycken poesi i Ellington, som publicerades av min bror, Nathan Whiting, i Religious Intelligencer i New Haven, Connecticut. Det var i Ellington jag skrev "Twilight Hymn". Min lilla dotter låg i min famn när jag skrev det. Jag hade varit ute på besök hos Dr. Hyde och flera var närvarande. Efter teet kom en av mina grannar, som jag någonsin känt var min överordnade på alla sätt, och satte sig nära mig och pratade med en annan dam, utan att lägga märke till mig. Just när jag reste mig för att gå hem, vände hon sig plötsligt mot mig och sa: 'Mrs Brown, varför kommer du upp på kvällen så nära vårt hus och går sedan tillbaka utan att komma in? Om du vill ha något, varför kommer du inte in och ber om det? Jag kunde inte tänka vem det var och skickade ner min flicka i trädgården för att se; och hon sa att det var du. Att du kom till staketet, men när du såg henne vände du dig snabbt bort och muttrade något för dig själv. Det var något i hennes sätt, mer än hennes ord, som gjorde mig ledsen. Jag gick hem och den kvällen lämnades ensam. Efter att alla mina barn hade lagt sig i sängen, utom min bebis, satte jag mig i köket, med mitt barn i famnen, när mitt hjärtas sorg brast ut i en flod av tårar. Jag tog penna och papper och gav utlopp åt mitt förtryckta hjärta i vad jag kallade "My Apology for my Twilight Rambles, addressed to a Lady". Den kommer att finnas i sin ursprungliga form i ett gammalt manuskript bland mina papper. När man förberedde den (några år efter) för Netiletons "Bypsalmer", förträngdes tre eller fyra verser och några uttryck ändrades. I originalet var den första strofen: "Jag älskar att stjäla ett tag bort från små och bry sig." Detta var strikt sant. Jag hade fyra små barn; ett litet, ofärdigt hus; en sjuk syster i det enda färdiga rummet; och det fanns inte ett ställe, varken ovanför eller nedanför, där jag kunde dra mig tillbaka för andakt, utan en skyldighet att avbrytas. Det fanns inget pensionerat rum, klippa eller lund dit jag kunde gå, som förr i tiden; men det fanns ingen bostad mellan vårt hus och det där damen bodde. Hennes trädgård sträckte sig en bra bit nedanför hennes hus, som stod på en vacker eminens. Trädgården var mycket odlad, med frukt och blommor. Jag älskade att känna doften av båda (även om jag inte kunde se dem), när jag kunde göra det utan att försumma plikten; och jag brukade smyga mig bort från alla inom dörrar, och när jag gick ut genom vår port, promenerade jag under almarna som var planterade för skugga på var sida om vägen. Och eftersom det sällan var någon som passerade den vägen efter mörkrets inbrott, kände jag mig ganska pensionär och ensam med Gud. Jag gick ofta uppför den vackra trädgården och släckte doften av persikan, druvan och det mogna äpplet, om inte blommorna. Jag såg aldrig någon i trädgården och kände att jag kunde ha förmånen att få den promenaden och de få ögonblicken av oavbruten gemenskap med Gud utan att inkräkta på någon; men efter att en gång vetat att mina steg var iakttagna och gjordes till föremål för anmärkningar och kritik, kunde jag aldrig njuta av det som jag hade gjort. Jag har ofta trott att Satan hade gjort sitt bästa för att hindra mig från att be, genom att beröva mig en plats att be.

Offentliggörande

"Jag älskar att stjäla en stund" (psalm)

Jag älskar att stjäla en stund bort från varje krånglig omsorg, och tillbringa dagarnas timmar i ödmjuk, tacksam bön. Jag älskar i ensamhet att fälla den botande tår, Och alla Hans löften att vädja Där ingen annan än Gud kan höra. Jag älskar att tänka på förgångna barmhärtigheter, och framtida goda bön, och alla mina bekymmer och sorger kasta på honom som jag avgudar. Jag älskar av tro att se ljusare scener i himlen; Utsikten förnyar min kraft, medan här av stormar drivna. Så, när livets mödosamma dag är över, Må dess avgående stråle vara lugn som denna imponerande timme, Och leda till en oändlig dag.

Familjen flyttade, 1818, till Monson, Massachusetts , strax över delstatsgränsen, där hennes svåger, Alfred Ely, DD, var bosatt i ministeriet. När Dr. Nettleton sammanställde sin volym av "Village Hymns" ansökte han, på förslag av Dr. Ely, till Brown, som då bodde i Monson, för några av hennes produktioner. Pastor Dr Charles Hyde från Ellington, som var granne med Brown, skaffade en kopia av den ursprungliga psalmen. Han hjälpte Nettleton att sammanställa bypsalmerna .

... Hyde och hans dotter Emeline gav hymnen några inslag av rytmisk ändring.

Jag älskar att stjäla en stund från småttingar och omsorg,

-blev,-

Jag älskar att stjäla ett tag bort från varje cumb'ring care.

I den sista raden i denna strof —

I tacksamhet och bön

– ändrades till –

I ödmjuk, tacksam bön,

– och de få andra defekterna i stavelsejämnhet eller litterär elegans reparerades kärleksfullt, men den smärre furbishing den fick förändrade inte individualiteten hos Mrs. Browns verk. ... Endast fem strofer trycktes, de övriga röstades överflödiga av både författare och redaktör.

Brown gav denna reviderade psalm och tre andra till Nettleton, och de infogades i hans samling. Låten, "Monson", komponerades för den av hennes son, pastor Samuel Robbins Brown , DD, liksom låten "Brown", uppkallad efter henne av WB Bradbury. Hymnen som börjar med "O Herre! ditt verk återuppliva", "skrives från ett fullt hjärtas impuls och visades för en vän, som bad om ett exemplar för privat bruk. Den fann snart sin väg till allmänheten i 'Andliga Songs'. Written at Monson, 1819." Så var Browns egen berättelse om det.

År 1853 ingick det i Leeds H. Bk. , och blev sålunda känd för engelska samlingar. Den hittades också i Lyra Sac. Amer. , sid. 39.

Ställa in

Browns son Samuel, som förutom att vara en god minister, ärvde sin farfars musikaliska gåva, komponerade låten "Monson" (uppkallad till sin mors ära, efter hennes sena hem), och det kan ha varit den första musiken som sattes till henne psalm. Det var emellertid hans offers öde att förlora sin barnsliga plats och efterträdas av olika melodier, även om hans egna fortfarande finns kvar i några samlingar, ibland med Collyers "O Jesus i denna högtidliga stund". Det är bra musik för en lovsång snarare än för meditativ vers. Under många år sjöngs psalmen till "Woodstock", en låt av Deodatus Dutton. Duttons "Woodstock" och Bradburys "Brown", som ofta ersätter den, är varandras värdiga rivaler, och båda fortsätter att favorisera som passande körtolkningar av den mycket älskade psalmen.

Tillskrivning

• Den här artikeln innehåller text från denna källa, som är allmän egendom : Butterworth, Hezekiah; Brown, Theron (1906). Berättelsen om psalmerna och sångerna (Public domain ed.). amerikanskt traktsamhälle.
• Den här artikeln innehåller text från denna källa, som är allmän egendom : Duffield, Samuel Willoughby (1886). Engelska Hymns: Their Authors and History (Public domain ed.). Funk & Wagnalls. sid. 242 .
• Den här artikeln innehåller text från denna källa, som är allmän egendom : Hatfield, Edwin Francis (1884). Kyrkans poeter: En serie biografiska skisser av psalmförfattare med anteckningar om deras hymner ( public domain ed.). ADF Randolph. sid. 98 .
• Den här artikeln innehåller text från denna källa, som är allmän egendom : Julian, John (1892). A Dictionary of Hymnology: Att presentera ursprunget och historien för kristna hymner av alla åldrar och nationer ( public domain ed.). C. Scribners söner.
• Den här artikeln innehåller text från denna källa, som är allmän egendom : McClurg, AC (1903). Sånger från kvinnors hjärtan: hundra berömda psalmer och deras författare ( Public domain ed.). AC McClurg.
• Den här artikeln innehåller text från denna källa, som är allmän egendom : Scribner, C. (1870). Lovprisningen: Psalmer, psalmer och andliga sånger utformade för offentlig gudstjänst och privat hängivenhet ( public domain ed.). C. Scribner.

Bibliografi

•   Appleby, Joyce; Chang, Eileen; Goodwin, Neva (17 juli 2015). Encyclopedia of Women in American History . Taylor och Francis. ISBN 978-1-317-47161-5 .