JVC Kenwood Corp. mot Nero, Inc.

JVC Kenwood Corp. mot Nero, Inc.
Domstol USA:s appellationsdomstol för Federal Circuit
Fullständigt ärendenamn JVC Kenwood Corp. mot Nero, Inc.
Bestämt 17 augusti 2015
Citat(er) 797 F.3d 1039 ; 2015 US App. LEXIS 14402; 116 USPQ2d 1255
Fallhistorik
Tidigare historia 966 F.Supp.2d 1003 ( CD Cal. 2013)
Domstolsmedlemskap
Domare sitter Pauline Newman , Timothy B. Dyk , Jimmie V. Reyna
Fall åsikter
Majoritet Newman, sällskap av en enhällig domstol

JVC Kenwood Corp. v. Nero, Inc. , 797 F.3d 1039, 2015 US App. LEXIS 14402 (Fed. Cir. 17 augusti 2015), är ett beslut från 2015 av USA:s appellationsdomstol för Federal Circuit rörande rättigheterna för slutanvändare som köper produkter som är föremål för rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande (FRAND) licenser under en branschövergripande patentpool av standardmässiga patent och av leverantörer av mjukvara till slutanvändarna. Federal Circuit ansåg att där patentinnehavaren hade godkänt försäljning till slutanvändare av optiska skivor i överensstämmelse med standarden, som förkroppsligade patentens väsentliga egenskaper och rimligen endast var avsedda att användas för att praktisera patenten, hade patentägaren ingen direkt intrångsanspråk mot slutanvändarna utan bevis för att slutanvändarna använde olicensierade skivor. Patentinnehavaren hade därför inget anspråk på medverkande intrång eller inducerad intrång mot ett mjukvaruföretag för att sälja mjukvara till slutanvändarna för användning med de licensierade skivorna. Beslutet sägs vara ett viktigt beslut för att klargöra rättigheterna för nedströmsanvändare och deras leverantörer i samband med patentpooler och FRAND-licenser.

Bakgrund

JVC Kenwood Corporation stämde Nero, Inc. och Arcsoft, Inc. för medverkande och inducerade intrång (så kallade indirekta intrång) av sex JVC-patent på olika användningar av optiska DVD- och Blu-ray-skivor. Anklagelsen för indirekt intrång baseras på Neros försäljning av programvara till slutanvändare av DVD- och Blu-ray-skivor, som köpt licensierade skivor och sedan påstås ha gjort intrång i JVC-patenten genom att använda Neros programvara. Programvaran hjälper användare att bränna och spela optiska skivor på sina datorer. Tingsrätten sammanfattade JVC:s intrångsteori så här:

JVC:s teori om intrång vilar på att Neros programvara överensstämmer med samma DVD- och Blu-ray-standarder som anses nödvändiga för tillverkning, försäljning och användning av de licensierade optiska DVD- och Blu-ray-skivorna. Denna teori säger att varje patent är väsentligt för att spela, kopiera och spela in data på en optisk skiva som är kompatibel med DVD- eller Blu-ray-standarden. Nero-programvaran måste praktisera patenten eftersom Nero-programvaran används tillsammans med standardkompatibla DVD- eller Blu-ray-optiska skivor.

JVC:s patent och deras påstådda intrång

Sex JVC-patent var inblandade, alla riktade till optiska skivor och strukturer, metoder eller system som används med optiska skivor: US Patent No. 6,141,491 ('491-patentet), No. '692-patentet), nr 6 212 329 ('329-patentet), nr 6 490 404 ('404-patentet) och nr 6 788 881 ('881-patentet).

Patenten '491 och '008 avser "hoppreproduktion" – t.ex. snabbspolning framåt, snabbspolning bakåt, etc. – genom rörlig bilddata som lagras på en skiva i ett kodat och komprimerat format. Specifikationerna för dessa patent anger: "Ett syfte med föreliggande uppfinning är att tillhandahålla ett inspelningsmedium, en reproduktionsmetod och ett reproduktionssystem, som är lämpliga för hoppreproduktion av videodata kodad med hög effektivitet med en MPEG-metod eller liknande." JVC hävdade att när slutanvändare använder Nero-programvara med tomma optiska skivor för att spela in rörlig bilddata, gör de direkt intrång i dessa patent genom att praktisera den påstådda "metoden att spela in data om rörliga bilder på ett inspelningsmedium."

Patenten '692 och '329 avser regional kontroll och föräldrakontroll på innehållsbärande optiska skivor. De påstådda metoderna styr om vissa typer av innehåll, till exempel en film på en optisk skiva, ska avkodas och spelas upp. Till exempel tillåter dessa metoder att förhindra "R"-klassat innehåll från att spelas. JVC hävdade att när en slutanvändare använder Nero-programvara för att utföra föräldra-/regional kontrollfunktioner gör slutanvändaren direkt intrång i dessa patent.

'404-patentet gör anspråk på ett förfarande och en anordning för att redigera data på en omskrivbar optisk skiva. JVC hävdade att när en slutanvändare använder Nero programvara för att spela in på en tom omskrivbar optisk skiva, gör slutanvändaren direkt intrång i patentet.

'881-patentet avser redigering av ljuddata inspelade på en omskrivbar optisk skiva. JVC hävdade att när en slutanvändare använder Nero programvara för att lagra data på en optisk skiva, gör slutanvändaren direkt intrång i patentet "genom att göra (skapa) ett skrivbart lagringsmedium (inspelad optisk skiva)."

För alla sex patenten hävdade JVC att eftersom Neros mjukvarukunder är direkta intrång, är Nero ansvarigt för inducerad eller medverkande intrång.

Standard- och patentpoolerna

De optiska skivorna och metoderna för inspelning och uppspelning av dem som är involverade i det här fallet uppfyller alla en branschomfattande standard för optiska DVD- och Blu-ray-skivor. Det finns två patentlicenspooler för optisk skivteknik: DVD Patent Licensing Group (även kallad DVD6C) och One Blue LLC för Blu-ray-teknik. Varje pool använder standardlicensavtal med patenthavare som bidrar med patent till poolen och tillverkare som tar licenser från poolen. Dessa licenser omfattar endast patent som anses nödvändiga för att uppfylla standarden. Det vill säga att patenten görs intrång när man följer standarden.

Licenserna från poolen ger tillverkare en icke-exklusiv licens "att tillverka, ha tillverkat, använda, importera, erbjuda att sälja, sälja och på annat sätt göra sig av med DVD-produkter" under patenten. Nero har gått med på att endast tillverka standardkompatibla produkter, så att dess programvara förmodligen orsakar inspelning och uppspelning av optiska skivor enligt patenten.

Tingsrättsdom

Tingsrätten accepterade JVC:s ståndpunkt att patentens anspråk på mjukvaruimplementerade metoder förkroppsligas av skivorna, och angav: "Om dessa anspråk är väsentliga för de licensierade optiska DVD- och Blu-ray-skivorna, måste dessa skivor innehålla de element som beskrivs i dessa påståenden."

Tingsrätten godtog inte JVC:s teori om ansvar. Den ansåg att det direkta intrånget i de patenterade systemen, metoderna och apparaterna, som "allmänt påstås" av JVC, förnekas av det "omfattande licensprogrammet, både som en del av DVD6C- och One Blue-patentpoolerna såväl som genom JVC:s individuella licensprogram." Domstolen konstaterade att licenstagare inte kan göra intrång.

Tingsrätten noterade att JVC inte visade att slutanvändarna använde olicensierade skivor och det visades att det fanns ett omfattande licensprogram för optiska skivor. JVC baserade sin intrångsteori enbart på standarderna och det väsentliga i JVC:s patent för att uppfylla standarderna. "Därför, utan specifika anklagelser och bevis som visar att [slutanvändare] använder olicensierade optiska skivor, har Nero etablerat ett fullständigt försvar mot alla JVC:s anklagelser om intrång enligt patenten." Följaktligen beviljade domstolen en summarisk dom mot JVC och ansåg först att det är "förbjudet att göra anspråk på direkt intrång mot slutanvändare för användning av Nero-programvara med optiska DVD- och Blu-ray-skivor som tillverkats eller sålts av en part vars produkter uttryckligen har tagits fram. befriad från påståenden om intrång från JVC med avseende på patenten." Tingsrätten ansåg då att eftersom det inte förelåg någon direkt intrång kan Nero inte vara ansvarig för indirekt intrång.

Domstolen ansåg också:

Slutanvändares användning av Nero-programvara med optiska DVD- och Blu-ray-skivor licensierade under patenten är föremål för det fullständiga försvaret av patentutmattning med avseende på patentintrång.

Beslut av Federal Circuit

Federal Circuit. i ett yttrande från domare Newman (resten av panelen: Dyke och Reyna, JJ.), ansåg att summarisk dom beviljades korrekt på den första grunden, men fakta som är relevanta för frågan om patentkonsumtion var otillräckligt utvecklade för att motivera en summarisk dom på den andra grunden. jord.

Direkt intrång och licens

Federal Circuit höll med distriktsdomstolen om att det, för att undvika försvar av licensen, var JVC:s skyldighet, med tanke på den branschomfattande licensieringen under DVD- och Blu-ray-standardpoolen, att visa att slutanvändare ägnade sig åt direkt intrång genom att använda olicensierade skivor. JVC hade "citerat inga "specifika anklagelser och bevis" för olicensierade skivor." JVC hävdade att en summarisk bedömning var förhastad och att ytterligare upptäckt borde ha tillåtits för JVC att "samla in specifik information om kunder som använder Nero-programvara med olicensierade optiska diskar." Men Federal Circuit sa att en part som begär ytterligare upptäckt när den står inför en summarisk dom måste visa att "de sökta fakta finns." Eftersom JVC underlåtit att göra det, var det korrekt att göra en summarisk dom.

Utmattning

Federal Circuit vände sig sedan till tingsrättens beslut om patentutmattning, baserat på högsta domstolens beslut i Quanta Computer, Inc. mot LG Electronics, Inc. Tingsrätten hade motiverat att, som JVC hade hävdat, den avsedda användningen av DVD och optiska Blu-ray-skivor är att "spela, kopiera och spela in data i enlighet med DVD- och Blu-ray-standardspecifikationerna." Tingsrätten drog slutsatsen att eftersom de optiska skivorna överensstämmer med standarderna och deras användning följer de standarder för överensstämmelse som JVC hävdar att dess patent är väsentliga, är patenten uttömda. Tingsrätten påpekade att, liksom i Quanta , har ingen rimlig användning av de licensierade skivorna föreslagits annat än att praktisera patenten. Det finns ingen alternativ användning för dem. Allt JVC kan hävda är att skivorna som såldes till Neros kunder kanske var olicensierade, och att försäljningen av sådana olicensierade skivor inte skulle utlösa konsumtion av patenten. Federal Circuit kommenterade:

Tingsrätten påpekade att JVC inte gav något stöd för förekomsten av olicensierade tillverkare av olicensierade standardskivor, och avvisade korrekt JVC:s argument att man inte bär bördan av att komma med sådana bevis.

I detta sammanhang hade tingsrätten sagt: "Självklart kan domstolen inte bara dra slutsatsen att dessa parter faktiskt tillverkat optiska skivor, att dessa optiska skivor gör intrång i patenten, att dessa optiska skivor är tillverkade, importerade eller sålda i USA, och att dessa optiska skivor sedan används i USA med Nero-programvaran, utan att något visar att dessa fakta existerar."

Federal Circuit uppgav sedan att skivan inte fastställde att skivorna som utmattning baserades på var licensierade av JVC, och "[i] den skissartade skivan, motsägelsefulla argument och outvecklade fakta som vi har framför oss, avböjer vi att utvidga teorin om patentutmattning för att nå detta fall." Därför fastställde domstolen den summariska domen med motiveringen att det direkta intrångsförutsättningen för indirekt intrång inte visades och den upphävde avgörandet om konsumtion. Tingsrättens dom till Neros fördel mot JVC fastställdes.

Kommentar

Dennis Crouch menade i sin blogg att kanske icke-avgörandet om utmattning kunde förklaras på två grunder: "Det förefaller mig som att domstolen inte ville blanda ihop utmattningsdoktrinen ytterligare med detta fall och kanske domarna Newman, Dyk, och Reyna kunde inte komma överens om den korrekta formuleringen."

Law360-bloggen karakteriserade JVC:s argument till tingsrätten vid utfrågningen i april 2013 om den summariska domen på följande sätt:

JVC hävdade vid en utfrågning i april att dess tillverkningslicenser endast tillåter en licenstagare att "tillverka och sälja den lilla skivan som säljs" och Nero borde åläggas att "skaffa en licens för mjukvara istället för att rulla tillbaka på någon annan som har en skiva [ tillverkning] licens."

Patent Docs -bloggen sa att beslutet:

involverar nyanserade detaljer om väsentliga standardpatent, men kom fram till ett sunt förnuftsresultat: antingen är de aktuella patenten standardviktiga och därmed licensierade av svaranden, eller så kan käranden inte enbart förlita sig på de licensierade teknikstandarderna för att visa intrång.

Se även

Citaten i den här artikeln är skrivna i Bluebook- stil. Se diskussionssidan för mer information.

externa länkar