Hilding Köhler

Hilding Köhler
Pårtetjåkko observatorium
Född	1888 Tranemo
dog	1982
Nationalitet	svenska
Utbildning	Uppsala universitet
Utmärkelser	Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, Ledamot Finska Vetenskaps-societeten, Ledamot Deutsche Akademie der Wissenschaften
Vetenskaplig karriär
Fält	Meteorologi
institutioner	Uppsala universitet

Hilding Köhler (1888–1982) var professor i meteorologi vid Uppsala universitet i Uppsala, Sverige som utförde banbrytande forskning inom molnfysik . I synnerhet utförde han både teoretiska och experimentella studier om tillväxt och kondensation av vattendroppar på hygroskopiska kärnor. Ett viktigt och ofta citerat resultat av hans teoretiska forskning resulterade i den välkända Köhler-kurvan . Han gjorde också viktiga bidrag till teoretiska studier om turbulens i atmosfären.

Tidigt liv

Hilding Köhler föddes i Tranemo 1888, son till Agnes Hulteni Fredrika Molander och Anders Leonard Köhler. Hans far var skollärare som föddes som Anders Leonard Johannisson, men bytte namn till Köhler när han gick på lärarseminariet. Orsaken till denna förändring är inte känd. Familjen flyttade till Borås 1901 för att Hilding skulle gå på gymnastiksalen där. Han avslutade sina studier vid "Latin-läroverket" 1909. Samma år påbörjade han sina studier vid Uppsala universitet och tog fil.kand examen 1912 och fil.mag 1913. Året därpå (1914) tackade ja till ett erbjudande från Axel Hamberg om att vara assistent vid det nyinrättade meteorologiska observatoriet på berget Pårtetjåkko norr om Kvikkjokk i regionen Sarek , numera en nationalpark. Medan han levde i molnen och med snö och is, vände sig hans intresse till studiet av denna miljö.

Pårtetjåkko

Köhlers intresse för molnfysik startade medan han åren 1914-1916 först var assistent och senare föreståndare (observatör) för det meteorologiska observatoriet på toppen av Pårtetjåkko ett 1830 meter högt berg i Sarektrakten i norra Sverige . Byggnaden uppfördes av Axel Hamberg 1911 tillsammans med fyra andra liknande men mindre byggnader: Pårek-, Skårkas-, Tjågnoris (flyttade till Jokkmokk 1947) och Litnok-byggnaderna. De var alla konstruerade av plåt (järn) på träramar. Se även ref för en mycket informativ artikel om Hambergs Sarek-byggnader inklusive Hydro-meteorograferna.

Under åren 1917-1918 var han assistent vid Nautisk-Meteorologiska kontoret i Stockholm.

Haldde

Från slutet av 1918 till 1926 var Köhler chef för Haldde-observatoriet. Den ligger på toppen av Haldde-fjaellet, 900 meter ovanför Altafjorden. Han gjorde mätningar av avdunstning och kondens på snöytor.

Uppsala

Han fick dispens för sin doktorsexamen vid Uppsala universitet 1925 medan han fortfarande var i Norge. Han lämnade året därpå med nedläggningen av Haldde-observatoriet (efter en kort tid i Tromsö) för att bli 'docent' vid Meteorologiska institutet i Uppsala och valdes 1936 till professor för att efterträda Filip Åkerblom. Institutet var vid denna tid beläget i 'Observatorieparken' sedan slutet av 1800-talet. Till professuren ingick då ett intilliggande hus med åtta rum, mycket lämpligt för hans sexbarnsfamilj och en ny fru. Seismografen inrymd i en intilliggande byggnad var vid den tiden en del av institutet. "Instrumenthuset", en annan separat liten byggnad inrymde Theorell meteorograph en automatisk väderstation, som registrerat temperaturen sedan 1853. En ny institutsbyggnad färdigställdes på Kōhlers initiativ 1949, även den belägen i observatorieparken. Under 1947-48 etablerade Kŏhler även ett observatorium inklusive ett 30m högt torn i Marsta ett litet samhälle norr cirka 10 km norr om Uppsala. Vindhastigheter och temperatur mättes och registrerades på flera höjder vid tornet. Instrument byggdes mestadels i verkstaden vid Uppsalainstitutet. Tornet ansågs osäkert på 1980-talet på grund av korrosion och revs sedan. En andra professur i meteorologi för att specialisera sig på väderprognos var på Köhlers rekommendation instiftad och upprätthållen av Tor Bergeron 1949. Institutet hade 2-3 tjänster på assistentnivå. Dessa hade arbetsuppgifter förknippade med att göra väderobservationer som inkluderade kalibrering av termometeravläsningarna för "Theorell". Institutet har sina rötter i Anders Celsius verk och Köhler hade ett stort intresse av att stödja detta arv och de dagliga observationerna var en del av detta. Och så var skötseln av originalskivor och instrument inklusive Celsiustermometern. Ett exempel på hans historiska intresse var hans uppsats om "termometerns äldre historia". Snö- och molnundersökningarna på Pårtetjåkko och Haldde resulterade nu i flera publikationer samt teoretiska aspekter av dessa undersökningar. Kloret i form av salter (särskilt natriumklorat) i dimman och molnen samt droppstorlekar var föremål för hans 1933 artikel ref. Ett annat arbete om liknande ämne men nu även en analys av klorhalten i havsvatten. Syftet med denna studie var att bevisa (eller motbevisa) att kondensationskärnorna i molnen hade samma sammansättning som havets. vatten. Han var också intresserad av klimatologi och skaffade en Dobson ozonspektrofotometer som samlade in data 1951–1986.

Heder och utmärkelser

• Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien (invald 1947)
• Medlem Finska Vetenskaps-societeten
• Medlem Deutsche Akademie der Wissenschaften
• Ledamot Metorologiska och Hydrologiska Rådet (1945–1954)
• Medlem i Royal Meteorological Society (London)
• Internationella Ozon-kommittén (1950–1958)
• Kommedör av Nordstjärneorden