Hibakusha fall utomlands
|
SCOJ 2005 nr 1977 (平成17(受)1977) | |
|---|---|
| Domstol | Japans högsta domstol (First Petty Bench) |
| Fullständigt ärendenamn | Hibakusha fall utomlands |
| Bestämt | 11 november 2007 |
| Rapporterade kl | Minshu Vol. 61, nr 8 |
| Hålla | |
| En regeringstjänsteman tolkade felaktigt japanska lagar genom att neka utbetalning av hälsovårdsförmåner till överlevande från atombombningarna (Hibakusha) som bodde utanför Japan. Tjänstemannens felaktiga tolkning av lagen och efterföljande nekande av förmåner utgjorde försummelse. | |
| Domstolsmedlemskap | |
| Överdomare | Norio Wakui ( 涌井紀夫 ) |
| Associerad justitie | Tatsuo Kainaka ( 甲斐中辰夫 ), Tokuji Izumi ( 泉徳治 ), Chiharu Saiguchi ( 才口千晴 ) |
| Fall åsikter | |
| Majoritet | av Wakui, tillsammans med Izumi och Saiguchi |
| Meningsskiljaktighet | av Kainaka |
| Tillämpade lagar | |
| Artikel 1, para.1 i lagen om statens skadeståndsansvar; 2 och 3 § i lagen om sjukvård för överlevande från atombomb; 5 § i lagen om särskilda åtgärder för överlevande från atombomb; och artikel 1, artikel 2 och artikel 27 i lagen om hjälp för överlevande från atombomb. | |
The Overseas Hibakusha Case , SCOJ 2005 No.1977 , var ett landmärkesmål av Japans högsta domstol . Domstolen fann att regeringens vägran att ge sjukvårdsförmåner till hibakusha som bor utomlands var olaglig. Målsäganden var 40 sydkoreaner som utsattes för strålning i USA:s atombombning av Hiroshima 1945. Det var första gången som domstolen förklarade en regeringsbeslut olaglig och fastställde en dom som kräver att skadestånd ska betalas.
Bakgrund
Domstolens beslut hängde på en granskning av lagar som rör behandling av hibakusha, direktiv från statliga myndigheter som tolkade dessa lagar och ett tidigare beslut från domstolen som gällde hibakusha som inte var japanska medborgare:
- 1957: Lagen om sjukvård för överlevande från atombomb
"Syftet med denna lag är, i ljuset av de särskilda hälsotillstånd som överlevande från atombombningarna i Hiroshima City och Nagasaki City fortfarande upplever, att låta staten tillhandahålla hälsokontroller och medicinsk vård för sådana atombomböverlevande, med syftet att upprätthålla och främja deras hälsa" (artikel 1).
- 1968: Lagen om särskilda åtgärder för atombomböverlevande
"Syftet med denna lag är att betala ut en särskild ersättning och vidta andra åtgärder för överlevande från atombombningarna i Hiroshima City och Nagasaki City som påverkades av atombombernas skadande kraft och fortfarande upplever särskilda förhållanden, i syfte att främja deras välfärd" (artikel 1).
- 1974: Lag nr 86 (delvis revidering av de två lagarna för överlevande av atombomb)
(i) Prefekturguvernören ska förse "överlevande från atombomb" med årliga hälsokontroller och nödvändig vägledning baserad på sådana kontroller; (ii) Ministern för hälsa och välfärd ska ge "överlevande från atombomb", som skadats eller insjuknat i sjukdomar orsakade av atombombernas skadande kraft och som för närvarande är i behov av medicinsk vård, ett erkännande av att deras skada eller sjukdomar orsakades genom atombombernas skadande kraft, och ska förse dem med nödvändig sjukvård vid utsedda medicinska institutioner eller betala för deras sjukvårdskostnader istället; och (iii) Hälso- och välfärdsministern ska betala sjukvårdsförmåner för allmänna skador eller sjukdomar till "överlevande från atombomb" på vissa villkor, till exempel att de erhållit sjukvård för allmänna skador eller sjukdomar vid medicinska institutioner utsedda för atombomb. överlevandes allmänna sjukdomar.
- 1974: "Direktiv nr 402" (Genomförande av lagen om partiell översyn av lagen om sjukvård för efterlevande från atombombs och lagen om särskilda åtgärder för efterlevande från atombombs)
Direktiv nr 402 utfärdades med anledning av den partiella revideringen av de två lagarna för överlevande av atombomb genom lag nr 86 från 1974 (se ovan)
Direktiv nr 402...förutsatt att eftersom lagen om särskilda åtgärder för överlevande av atombomb endast ska gälla för "överlevande från atombomb" som har en bostadsort eller en nuvarande bostad i Japan, om en "överlevande från atombomb" flyttar sin /hennes bosättningsort utanför Japans territorium, ska nämnda lag inte gälla för sådan "atombomböverlevande" och han/hon ska förverka rätten att få hälsovårdsbidrag etc.
- 1978: Japans högsta domstol beslutar om en koreansk hibakusha som reste in i Japan illegalt för att få behandling för strålningssjukdom.
- 1995: Lagen om hjälp för överlevande av atombomb
lagen om hjälp för överlevande från atombomb antogs på ett sätt som integrerade de två lagarna för överlevande från atombomb
- 1995: Genomförande av lagen om hjälp för överlevande av atombomb (Meddelande Hatsu-Ken-I nr 158 från 1995, som gavs av viceministern för hälsa och välfärd till prefekturernas guvernörer och borgmästarna i staden Hiroshima och Nagasaki)
- 2003: Genomförande av kabinettsordern etc. för partiell översyn av ordern om verkställighet av lagen om lättnad för överlevande atombomb (meddelande Ken-Hatsu nr 0301002 från 2003, utfärdat av generaldirektören för Health Service Bureau of ministeriet för hälsa, arbete och välfärd till prefekturguvernörerna och borgmästarna i Hiroshima och Nagasaki)
Detta tillkännagivande avskaffade regeln om administrativ behandling som resulterade i förverkande av rättigheter enligt direktiv nr 402.
Fallets historia
Hiroshima District Court avslog talan i mars 1999. Hiroshima High Court upphävde distriktsdomstolens dom den 19 januari 2005 och ålade regeringen att betala totalt 48 miljoner ¥ i skadestånd till kärandena. De 40 kärandena arbetade som tvångsarbetare på ett maskinverk som drivs av Mitsubishi Heavy Industries Ltd. i Hiroshima vid tidpunkten för bombningen.
Högsta domstolens beslut
Domstolens tre huvudsakliga ställningstaganden var följande:
(1) "...Direktiv nr 402...utan någon uttrycklig laglig grund...berövar en överlevande atombomb en laglig status...enbart på grund av hans/hennes avresa från Japan, och dessutom har det ett allvarligt inflytande på atombomböverlevande. Med hänsyn till dessa borde klaganden [staten] vid utarbetandet och utfärdandet av direktiv nr 402 ha undersökt och undersökt om det fanns någon laglig grund för en sådan konstruktion eller behandling...om klaganden gjorde det, kan vi finna att det skulle vara tillräckligt möjligt för klaganden att ha erkänt olagligheten av...direktiv nr 402. Ändå försökte klaganden inte tydligt förklara själva omständigheterna där direktiv nr 402 utarbetades och utfärdade, och även genom att undersöka hela bevisningen i detta mål, kan vi fortfarande inte finna att klaganden till fullo undersökt eller övervägt denna fråga .... Vi bör finna att klaganden, genom att göra det, har brutit mot sin grundläggande officiella skyldighet att tolka stadgar troget, eller åtminstone försummat sådan plikt. Följaktligen är klaganden, i enlighet med artikel 1.1 i lagen om statens skadeståndsansvar, skyldig att ersätta skada som den orsakat käranden genom att utarbeta och utfärda direktiv nr 402, vilket är olagligt, och fortsätta att ta den administrativa behandlingen som leder till förverkande av rättigheter enligt direktivet.
(2) Målsägandena, samtidigt som de utsattes för orättvis diskriminering av atombomböverlevande, hyste olika känslor såsom oro för deras hälsa och levnadsförhållanden, som växte på grund av otillgänglighet av lämplig medicinsk behandling, och ilska och förbittring över att ha tvingats till sådana omständigheter och lämnade utan att få någon lättnad eftersom de var bosatta i Sydkorea. Vid den tiden, utlöst av domen från A:s rättegång, dök ett tecken på hopp upp för målsägandena att få lättnad enligt de två lagarna för överlevande av atombomb, men just då förbereddes och utfärdades direktiv nr 402, och den administrativa praxisen baserades på om detta direktiv fortsatte efter det. Detta fick kärandena att känna ytterligare en starkare besvikelse och ilska, en känsla av att bli diskriminerad och missnöje, och även känna sig irriterad över sitt åldrande, kärandena hade till slut inget annat val än att lämna in denna talan.
(3) Det här ärendet är ett extraordinärt fall där klaganden förberedde och utfärdade direktivet baserat på en felaktig konstruktion av de relevanta stadgarna när det gäller lättnad till överlevande från atombomb som lidit en aldrig tidigare skådad allvarlig skada orsakad av atombombningen. Mot bakgrund av allvaret, omfattningen och den speciella karaktären av den psykiska ångest som kärandena led innan de lämnade in denna talan, är det lämpligt att bevilja var och en av dem en miljon yen som kompensation för deras psykiska nöd.
Meningsskiljaktighet
Domare Kainaka höll med majoriteten om att:
- "Direktiv nr 402...bör oundvikligen anses vara baserat på en olaglig konstruktion av de tre lagarna för överlevande av atombomb."
Han menade dock att:
- generaldirektören för folkhälsobyrån vid hälso- och välfärdsministeriets tolkning av lagen, såsom den ingår i direktiv nr 402, saknade inte rimliga skäl.
"regeringens kommittéledamöter etc. uttalade konsekvent att [de två första lagarna för atombomböverlevande] inte ska gälla för 'atombomböverlevande' som är bosatta utomlands, och detta var också lagstiftarens avsikt."
- generaldirektörens verkställighet av direktiv nr 402 utgjorde inte vårdslöshet enligt lagen om statens skadeståndsansvar.
"I grunden, för att säga att en konstruktion av en författning som grundar sig på vissa rättsliga grunder har förlorat sådan mark vid en viss tidpunkt, måste det ske en ny utveckling som skulle påverka konstruktionen, såsom lagändring eller domstolens domar som visar en klart motsatt konstruktion....ingen sådan utveckling tycks inte ha skett, varför nämnda konstruktion inte kan anses ha förlorat sin rättsliga grund."
"...när det finns en konflikt av åsikter om hur man tolkar en stadga... och båda åsikterna har rimliga skäl, om en offentlig tjänsteman utför offentliga uppgifter samtidigt som han förlitar sig på någon av de åsikter som han/hon anser vara motiverade, är det olämpligt att omedelbart finna att tjänstemannen har varit oaktsam endast för att hans/hennes tjänsteutövning senare bedöms vara olaglig."
- Målsäganden hade inte rätt till skadestånd för känslomässigt lidande.
"I allmänhet kan en handling inte anses vara olaglig enligt skadeståndslagstiftningen om den inte kränker något lagligt skyddat intresse, och även om en handling begången av staten eller dess ansvariga tjänsteman har skadat en persons känslor... kan en sådan person inte omedelbart göra anspråk på skadestånd genom att påstå att hans/hennes intresse har kränkts därigenom."
Påverkan
Andra hibakusha fall
Domstolen hade tidigare meddelat domar i fall av Hibakusha. I en dom den 18 juli 2000 fastställde domstolen ett beslut från Fukuoka High Court att en Nagasaki hibakusha kvalificerade sig som en lidande av strålningssjukdom. Hon hade nekats subventionerad särskild medicinsk behandling för strålsjuka eftersom hon inte uppfyllde hälso- och välfärdsministeriets kriterium att de drabbade måste ha befunnit sig inom 2 kilometer från hypocentrum för en bombning. Domstolen fattade sitt beslut utan att höra inledande argument.