Cykling vid olympiska sommarspelen 1992 – poänglopp för män
| Poänglopp för män vid Olympiaden XXV
| ||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
 Giovanni Lombardi (1998)
| ||||||||||
| Mötesplats | Velòdrom d'Horta | |||||||||
| Datum | 28–31 juli | |||||||||
| Konkurrenter | 38 från 38 nationer | |||||||||
| Vinnande poäng | 44 (0 varv efter) | |||||||||
| Medaljörer | ||||||||||
| ||||||||||
|
Cykling vid olympiska sommarspelen 1992 | ||
|---|---|---|
Landvägscykling _pictogram.svg){kind=small}
| ||
| Linjelopp | män | kvinnor |
| Lagtidskörning | män | |
Bancykling_pictogram.svg){kind=small}
| ||
| Spåra tidskörning | män | |
| Individuell jakt | män | kvinnor |
| Lagjakt | män | |
| Sprinta | män | kvinnor |
| Poänglopp | män | |
Herrarnas poänglopp var en händelse vid olympiska sommarspelen 1992 i Barcelona, Spanien . Det var 38 tävlande från 38 nationer, med 24 cyklister som tävlade i finalen. Varje nation var begränsad till en cyklist i tävlingen. Tävlingen vanns av Giovanni Lombardi från Italien, nationens första seger (och första medalj) i tävlingen sedan 1900 och andra segern totalt; Italien var den första nationen med två segrar i poängloppet för män. Léon van Bon gav Nederländerna sitt andra raka silver i tävlingen. Brons gick till Cédric Mathy från Belgien.
Bakgrund
Detta var evenemangets fjärde framträdande. Det hölls första gången 1900 och inte igen förrän 1984; efter det hölls det varje sommarspel fram till 2008 då det togs bort från programmet. Damversionen hölls från 1996 till 2008.
Sex av de 24 finalisterna från 1988 års spelen återvände: guldmedaljören Dan Frost från Danmark, niondeplats (och bronsmedaljör 1984) José Youshimatz från Mexiko, elfteplats Giovanni Lombardi från Italien, femtondeplats Gene Samuel från Trinidad och Tobago, sextondeplats Wojciech Pawłak från Polen och tjugofjärde plats Fernando Louro från Brasilien. Stephen McGlede från Australien var 1990 års världsmästare; den regerande (1991) världsmästaren, Bruno Risi från Schweiz, tävlade inte.
Folkrepubliken Kina, Kuba, Grekland, Lettland och Sydafrika gjorde var sin debut i evenemanget. Några före detta sovjetrepubliker tävlade tillsammans som Unified Team (med en ukrainsk cyklist i detta evenemang). En jugoslavisk cyklist tävlade som en oberoende olympisk deltagare. Frankrike och Italien tävlade båda för fjärde gången, de enda nationerna som har tävlat i alla fyra olympiska poängloppen för män.
Tävlingsformat
Tävlingen bestod av två omgångar: semifinaler och en final. Distansen varierade efter omgång, med 30 kilometer i semifinalen och 50 kilometer i finalen. De 12 bästa i var och en av de två semifinalerna gick vidare till 24-mannafinalen. Placeringen i varje lopp bestämdes först av hur många varv bakom ledaren cyklisten var och andra av hur många sprintpoäng cyklisten samlade. Det vill säga att en cyklist med fler sprintpoäng men som varvad en gång skulle rankas efter en cyklist med färre poäng men som inte varvad. Sprintpoäng kunde endast erhållas av cyklister som inte hade blivit varvade.
I semifinalerna var det 20 spurter – en var 1,5 kilometer. Poäng tilldelades baserat på cyklisternas position i slutet av sprinten. De flesta spurterna var värda 5 poäng för ledaren, 3 till cyklisten på andra plats, 2 till tredje och 1 till fjärde. Den 10:e (halvvägs) och 20:e (slutlig) spurten var värda dubbelt: 10 poäng, 6, 4 och 2.
Finalen innehöll 30 spurter – en var 1,67 kilometer. Liksom i semifinalerna var de flesta sprintarna värda 5/3/2/1 poäng, med halvvägs (15:e) och sista (30:e) sprintarna värda 10/6/4/2.
Schema
Alla tider är centraleuropeisk sommartid ( UTC+2 )
| Datum | Tid | Runda |
|---|---|---|
| Tisdagen den 28 juli 1992 | 20:00 | Semifinaler |
| Fredagen den 31 juli 1992 | 21:00 | Slutlig |
Resultat
Semifinaler
Semifinal 1
| Rang | Cyklist | Nation | Varv bakom | Poäng | Anteckningar |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Simon Lillistone |
 Storbritannien
|
0 | 9 | F |
| 2 | Franz Stocher |
 Österrike
|
1 | 31 | F |
| 3 | Éric Magnin |
 Frankrike
|
1 | 30 | F |
| 4 | José Youshimatz |
 Mexiko
|
1 | 28 | F |
| 5 | Vasyl Yakovlev |
 Unified Team
|
1 | 23 | F |
| 6 | José Velásquez |
 Colombia
|
1 | 22 | F |
| 7 | Andreas Aeschbach |
 Schweiz
|
1 | 18 | F |
| 8 | Dan Frost |
 Danmark
|
1 | 17 | F |
| 9 | Gene Samuel |
 Trinidad och Tobago
|
1 | 17 | F |
| 10 | Murugayan Kumaresan |
 Malaysia
|
1 | 11 | F |
| 11 | Li Wenkai |
 Kina
|
1 | 8 | F |
| 12 | Wojciech Pawłak |
 Polen
|
1 | 7 | F |
| 13 | James Carney |
 Förenta staterna
|
1 | 6 | |
| 14 | Fernando Louro |
 Brasilien
|
1 | 5 | |
| 15 | Weng Yu-yi |
 kinesiska Taipei
|
2 | 10 | |
| — | Nigel Neil Lloyd |
 Antigua och Barbuda
|
DNF | — | |
| Dušan Popeskov |
Oberoende olympiska deltagare
|
DNF | — | ||
| Scott Richardson |
 Sydafrika
|
DNF | — | ||
| Aubrey Richmond |
 Guyana
|
DNF | — |
Semifinal 2
| Rang | Cyklist | Nation | Varv bakom | Poäng | Anteckningar |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Stephen McGlede |
 Australien
|
0 | 16 | F |
| 2 | Glenn McLeay |
 Nya Zeeland
|
0 | 15 | F |
| 3 | Patrick Matt |
 Liechtenstein
|
0 | 3 | F |
| 4 | Lubor Tesař |
 tjecko-Slovakien
|
1 | 32 | F |
| 5 | Giovanni Lombardi |
 Italien
|
1 | 28 | F |
| 6 | Guido Fullst |
 Tyskland
|
1 | 21 | F |
| 7 | Léon van Bon |
 Nederländerna
|
1 | 21 | F |
| 8 | Conrado Cabrera |
 Kuba
|
1 | 18 | F |
| 9 | Miklós Somogyi |
 Ungern
|
1 | 13 | F |
| 10 | Cédric Mathy |
 Belgien
|
1 | 13 | F |
| 11 | Hiroshi Daimon |
 Japan
|
1 | 12 | F |
| 12 | Erminio Suárez |
 Argentina
|
1 | 11 | F |
| 13 | Park Min-su |
 Sydkorea
|
1 | 10 | |
| 14 | Arnolds Ūdris |
 Lettland
|
1 | 10 | |
| 15 | Miguel Droguett |
 Chile
|
1 | 7 | |
| 16 | Gabriel Aynat |
 Spanien
|
1 | 7 | |
| 17 | Georgios Portelanos |
 Grekland
|
1 | 3 | |
| 18 | John Malois |
 Kanada
|
1 | 1 | |
| — | Majid Naseri |
 Iran
|
DNF | — |
Slutlig
Tre av cyklisterna kom inte i mål, men alla 21 av de återstående konkurrenterna förblev olappade och kunde ta slutspurtens poäng. Van Bon ledde med 41 poäng in i slutspurten, 3 före Lombardi. Med 4 poäng mellan 1:a och 2:a, mellan 2:a och 4:a, och mellan 3:a och 5:a, behövde Lombardi placera sig bland de tre bästa med lite hjälp från van Bons position om Lombardi inte slutade 1:a. Mathy, med 31 poäng, kunde också vinna, men behövde sluta 1:a med van Bon inte bättre än 5:a och Lombardi inte bättre än 4:a i slutspurten.
Mathy vann slutspurten. Van Bon var tidigt före Lombardi, men Lombardi kunde gå upp till 2:a medan van Bon föll till 4:a. Poängen för de tre av dem i slutspurten var 10 för Mathy, vilket gav honom 41, 6 till Lombardi (44 totalt) och 2 till van Bon (43 totalt). Lombardi tog guld, van Bon silver och Mathy brons.
| Rang | Cyklist | Nation | Varv bakom | Poäng |
|---|---|---|---|---|
|
Giovanni Lombardi |
Italien
|
0 | 44 |
|
Léon van Bon |
Nederländerna
|
0 | 43 |
|
Cédric Mathy |
Belgien
|
0 | 41 |
| 4 | Glenn McLeay |
Nya Zeeland
|
0 | 30 |
| 5 | Lubor Tesař |
tjecko-Slovakien
|
0 | 30 |
| 6 | Éric Magnin |
Frankrike
|
0 | 24 |
| 7 | Guido Fullst |
Tyskland
|
0 | 24 |
| 8 | Andreas Aeschbach |
Schweiz
|
0 | 23 |
| 9 | Franz Stocher |
Österrike
|
0 | 18 |
| 10 | Erminio Suárez |
Argentina
|
0 | 16 |
| 11 | Hiroshi Daimon |
Japan
|
0 | 14 |
| 12 | Wojciech Pawłak |
Polen
|
0 | 12 |
| 13 | Conrado Cabrera |
Kuba
|
0 | 12 |
| 14 | José Youshimatz |
Mexiko
|
0 | 11 |
| 15 | Dan Frost |
Danmark
|
0 | 7 |
| 16 | José Velásquez |
Colombia
|
0 | 6 |
| 17 | Patrick Matt |
Liechtenstein
|
0 | 5 |
| 18 | Simon Lillistone |
Storbritannien
|
0 | 5 |
| 19 | Gene Samuel |
Trinidad och Tobago
|
0 | 4 |
| 20 | Li Wenkai |
Kina
|
0 | 1 |
| 21 | Murugayan Kumaresan |
Malaysia
|
0 | 0 |
| — | Stephen McGlede |
Australien
|
DNF | — |
| Miklós Somogyi |
Ungern
|
DNF | — | |
| Vasyl Yakovlev |
Unified Team
|
DNF | — |
Resultatsammanfattning
externa länkar
|
