Gyldenhorn
Gyldenhorn | |
---|---|
Adlig ätt | |
Land | Norge |
Grundad | 1420 |
Grundare | Oluf Torsteinssøn til Eline |
Titlar |
|
Medlemmar |
|
Förbundna familjer |
Norska kungafamiljen Gyldenhornsläkten |
dödsbo |
Elingård, Onsøy Tronstad, Hurum Hafslund, Sarpsborg |
Släkten Gyldenhorn var en aristokratisk släkt i kungariket Danmark-Norge med ursprung från Østfold och grundades på 1300-talet.
Namnet Gyldenhorn gavs senare av släktforskare efter vapnet, ett guldhorn.
Historia
Nedstigning och anspråk
Huset grundades på 1300-talet av Oluf Torsteinssøn till Eline (Elingård), som levde omkring 1420, från vilken alla medlemmar härstammar. Den mest framstående i släkten var Erik Erikssøn, som på 1460-talet var fogde i Skien, sedan advokat i Oslo skrev »till Eline». Sonen Erik Erikssøn (ca 1470 – ca 1535) var lagman i Oslo, sedermera befallningsman på Tunsberghus, blev 1524 'Riksråd' (rådman) och kommendör på Båhus slott och var gift med Eline, dotter till rådman Peder Griis. Deras dotter Kirsten gifte sig med den danske adelsmannen Eiler Brockenhuus (död 1546).
Egendom
Elingård är en herrgård i Fredrikstads (tidigare Onsøy) kommun, cirka 10 kilometer nordväst om stadskärnan. Gården inrymmer Elingaards herrgårdsmuseum, som ligger under Fredrikstads museum. Den nuvarande huvudbyggnaden är från 1749 och har stora, välvda källare som visar resterna av Jens Bjelkes huvudbyggnad som brann ner 1645. I parken finns rester av vallgravar och bastioner, också från Jens Bjelkes tid.
Elingård var en herrgård redan på senmedeltiden. Jon Havtoresson av Sudrheimsætten, som ägde den på 1300-talet, ärvde den möjligen efter sin far Havtore Jonsson. Omkring 1460 tillhörde gården adliga ätten Gyldenhorn, och den kom på 1500-talet genom giftermål som ägdes av den danske adelsmannen Eiler Brockenhuus. Hans dotterdotter Sophie Brockenhuus gifte sig med rikskanslern Jens Bjelke till Austrått, och Elingård ärvde först till deras son amiral Henrik Bjelke, och sedan till deras dotterdotters dotter Sophie von Pultz, som var gift med generallöjtnanten Henrik Jørgen Huitfeldt . Gården tillhörde sedan hans ättlingar till 1778.
Elingård hemsöktes av brand 1645 och återigen 1746. År 1824 köptes godset av friherre Wilhelm Frederik Wedel-Jarlsberg , vars änka sålde det 1855. Elingård bytte sedan ägare flera gånger, och fastigheten avstyckades, inklusive öarna Misingen , Rauer och Hankø och flera stora gårdar separerade.
År 1923 köptes Elingård av entreprenören Arnt Holm som anlade cirka 6 000 tunnland för en djurpark för vildsvin, dovhjortar, harar och fåglar. Huvudbyggnaden är kulturminnesmärkt från samma år. 1948 såldes byggnaden med 300 tunnland inmark och 700 tunnland skog till föreningen Libertas som restaurerade och moderniserade huvudbyggnaden och här etablerade ett studieinstitut för näringsliv och ekonomi medan resten av skogen fortfarande hålls samman. under namnet Elinborg. Gården övertogs av kommunen 1975 och är öppen för allmänheten under sommarsäsongen två dagar i veckan.
Namnet
Namnet Elingård är inte säkert förklarat. På 1400-talet finns formerna i Ælini och en Eline (troligen av áll, 'rand' eller ál, 'rem' och vin, 'naturlig äng'). En annan teori är att den första delen är nordisk alh, 'fristad'.
Medlemmar av familjen
- Oluf Torsteinssøn, till Eline.
- Erik Erikssøn till Eline.
Vapen
Bibliografi
- Borges, Grethe: ''Elingaard : et gammelt herresete'', Ny uppl., 2007, isbn 978-82-90301-21-2.
- Coldevin, Axel: ''Norske storgårder'', f . 1, 1950.
- Coldevin, Axel: ''Elingaard: et gammelt herresete og dets historie'', 1963.
- Eliassen, Sven G.: Herregårder i Østfold, 1997, isbn 82-7412-049-3.
externa länkar
- Ursprunget till familjen Gyldenhorn
- [3] Roskilde Historie: Gyldenhorns stamtavla