Gustav Kramer

Gustav Kramer (11 mars 1910 – 19 april 1959) var en tysk zoolog och ornitolog som specialiserade sig på allometri . Han beskrev Xenopus laevis , den afrikanska klogrodan, för första gången i sin doktorsavhandling . Nära slutet av 1940-talet upptäckte han att fåglar kan använda solen som kompass.

Karriär

1933 gjorde Kramer en studie om Xenopus laevis i Berlin. Vid Kaiser Wilhelm Institute for Medical Research , under Ludolf von Krehl, arbetade han med ämnesomsättningen hos varmblodiga djur. Efter det arbetade han som assistent vid tysk-italienska institutet för marinbiologi i Rovinj , Kroatien . 1941 flyttade han till Neapel för att genomföra en studie på ödlor, särskilt den adriatiska ödlan . Han studerade de jämförande morfologiska och genetiska skillnaderna mellan fastlands- och öformer för att dra slutsatser om ödlans artbildning.

1948 ledde Kramer en avdelning vid Max Planck-institutet för marinbiologi i Wilhelmshaven . Där forskade han på hur fåglar kan orientera sig över långa avstånd. Han konstruerade en apparat som gjorde att han kunde testa hur djur reagerar på solens position genom att lura djuren att tro att solen var i en annan position. Med detta experiment visade han att flygriktningen är beroende av solens position på himlen. Eftersom denna förmåga kräver en inre klocka för att mäta tiden på dygnet, sökte Kramer samarbete med Jürgen Aschoff . Från 1 april 1958 arbetade Kramer med den framväxande Aschoff Max Planck nära Tübingen. Han myntade ordet Zugunruhe , som betyder migrerande rastlöshet.

Död

Den 19 april 1959, när han försökte ta bort unga stenduvor från sina bon i bergen i Kalabrien , föll han och dödades omedelbart. Hans två söner säkrade hans kropp från den högt rinnande bergsfloden Raganello.

Den dödsruna skriven av Konrad Lorenz i Journal of Ornithology konstaterade: "hans auktoriserade världsomspännande berömmelse som initiativtagare till experimentell analytisk orienteringsforskning" bör inte glömmas.

Publikationer

• Untersuchungen über die Sinnesleistungen und das Orientierungsverhalten von Xenopus laevis Daud. Zool. Jahrb., Bd. 52, S. 629–676, Jena: Fischer 1933; zugl. Berlin, Phil. Diss.
• Experiment på fågelorientering. Ibis 94: 265-285 (1952)

externa länkar

• Litteratur av och om Gustav Kramer i tyska nationalbibliotekets katalog