Gudomligt sammanträffande

Inom ekonomi hänvisar gudomlig sammanträffande till egenskapen hos nya keynesianska modeller att det inte finns någon avvägning mellan stabiliseringen av inflationen och stabiliseringen av det välfärdsrelevanta produktionsgapet (gapet mellan faktisk produktion och effektiv produktion) för centralbanker . Denna egenskap tillskrivs ett särdrag i modellen, nämligen frånvaron av verkliga ofullkomligheter såsom stelhet i reallöne . Omvänt, om nya keynesianska modeller utvidgas för att ta hänsyn till dessa verkliga ofullkomligheter, försvinner gudomliga sammanträffanden och centralbanker står återigen inför en avvägning mellan inflation och stabilisering av produktionsgapet. Definitionen av gudomligt sammanträffande brukar tillskrivas den framstående artikeln av Olivier Blanchard och Jordi Galí 2007.

Modell

I en standard New Keynesiansk modell som består av ett Calvo-pris och klibbiga löner på utbudssidan och både en Keynes–Ramsey-regel och Taylor-regeln på efterfrågesidan, är den så kallade New Keynesian Phillips-kurvan (NKPC) följande:

$\pi _{t}=\beta E_{t}[\pi _{t+1}]+\ kappa (y_{t}-y_{t}^{*})\,$

där $\pi _{t}$ är aktuell inflation, $E_{t}[\pi _{t+1}]$ är förväntad framtida inflation, $y_{t}$ är faktisk utgång, $y_{t}^{*}$ är naturlig utgång och $(y_{t}-y_{ t}^{*})$ är det välfärdsrelevanta produktionsgapet. Denna ekvation antyder att de två målen att hålla inflationen stabil och stabilisera produktionsgapet inte står i konflikt: om till exempel en ökning av oljepriset påverkar den naturliga produktionen, kommer att hålla inflationen konstant att göra den faktiska produktionen lika med den naturliga produktionen. Denna implikation, eller egenskap, kallas "gudomlig slump".

Mekanismen för hur chocker påverkar NKPC och hur detta resulterar i gudomlig tillfällighet beskrevs av Greg Mankiw 2005 för både aggregerade efterfrågechocker och produktivitetschocker: Expansiva (sammandragande) efterfrågechocker ökar (minskar) priser och produktion över (under) potential. Eftersom samvariationen mellan prisnivå och produktionsgap är positiv, tenderar en penningpolitik som stabiliserar prisnivån att stabilisera produktionsgapet också, och på så sätt isolera produktionen från aggregerade efterfrågechocker. Positiva produktivitetschocker pressar ner priserna och ökar både faktisk och potentiell produktion, vilket uppmuntrar en centralbank med inflationsmål att engagera sig i en expansiv penningpolitik, vilket därmed ökar produktionen ytterligare. Dessa två effekter balanserar i många makroekonomiska standardmodeller, dvs om prisnivån ligger kvar på målet kommer både faktisk och potentiell produktion att öka lika mycket som svar på en positiv produktivitetschock.

Gudomlig sammanträffande förlitar sig på antagandet som är specifikt för den nya keynesianska modellen att gapet mellan den naturliga produktionsnivån och den effektiva (först-bästa) produktionsnivån är konstant och oföränderlig för chocker. Detta innebär vidare att stabilisering av produktionsgapet – gapet mellan faktisk och naturlig produktion – är likvärdigt med att stabilisera det välfärdsrelevanta produktionsgapet – gapet mellan faktisk och effektiv produktion. Om emellertid icke-triviala verkliga ofullkomligheter introduceras i modellen, är gapet mellan naturlig och effektiv produktion inte längre konstant och påverkas av stötar. Följaktligen försvinner det gudomliga sammanträffandet, produktionsgapet är inte längre lika med det välfärdsrelevanta produktionsgapet, och centralbankerna står kvar med sin avvägning mellan inflation och produktionsstabilisering.

Nyligen visades det att det gudomliga sammanträffandet inte nödvändigtvis håller i den icke-linjära formen av den nya-keynesianska standardmodellen. Den här egenskapen skulle bara gälla om den monetära myndigheten är inställd på att hålla inflationstakten på exakt 0 %, vilket är den takt kring vilken den linjära formen ovan erhålls som en första ordningens approximation av den icke-linjära modellen. Vid något annat önskat mål för inflationstakten finns det en endogen avvägning, även om det inte finns några extra verkliga ofullkomligheter som klibbiga löner, och det gudomliga sammanträffandet håller inte längre.

Relevans

Många forskare, som Blanchard, Galí eller Mankiw verkar skeptiska när det gäller förekomsten av gudomliga sammanträffanden i den verkliga världen. Denna skepsis är mest riktad mot de starkt restriktiva antaganden som krävs för att gudomlig tillfällighet ska existera i NKPC-modellen, mest framträdande frånvaron av reallönestelhet. I den icke-linjära formen av den nya-keynesianska standardmodellen är dock frånvaron av extra verkliga stelheter inte en kritisk fråga.

Litteratur

• Blanchard, Olivier; Galí, Jordi (2007). "Real Wage Rigidities and the New Keynesian Model" (PDF) . Journal of Money, Credit and Banking . 39 (1): 35–65. doi : 10.1111/j.1538-4616.2007.00015.x .
• Blanchard, O. (2006). "Penningpolitik; vetenskap eller konst?" Artikel presenterad vid ECB:s kollokvium Monetary Policy: A Journey from Theory to Practice i mars 2006.