Ghaistens varning

The Ghaist's Warning är en skotsk ballad baserad på Robert Jamiesons översättning av den danska balladen Svend Dyring ( DgF 89; TSB A 68). Den publicerades av Sir Walter Scott i anteckningarna till The Lady of the Lake 1810. Scott beskriver balladen som att den inte var skriven på dåtidens vanliga språk, utan i det "gamla skotska formspråket" för att producera en mer bokstavlig översättning.

Balladen beskriver en grupp barn som misshandlas av sin onda styvmor efter sin biologiska mammas död; den döda modern reser sig sedan ur graven för att varna för deras misshandel.

The Saturday Review hyllade Svend Dyring och hävdade att balladen, "med dess kombination av intensivt patos och hög fantasikraft, står ensam, vi är benägna att tänka, i Europas balladlitteratur."

I litteraturen

I Emily Brontës roman Wuthering Heights från 1847 sjunger Ellen (Nelly) Dean en del av balladen till Hareton Earnshaw , även om texterna skiljer sig något från de som publicerats av Scott. Henry Wadsworth Longfellow publicerade en novell baserad på balladen som The Spirit Mother .

Inspelningar

En version av balladen har spelats in av den danske harpisten Niss Stricker.

Text

Text
	Översättning publicerad av Sir Walter Scott	Danska (som sjungs av Niss Stricker)
Text	Barn Dyring har ridit honom upp under öe, (Och O gin jag var ung!) Där gifte han honom sae fair a may. (Jag är den gröna skogen som jag ska rida på.) Sammantaget levde de i sju långa år (Och O gin, jag var ung!) Och de sju barnen har fått liv. (Jag är den gröna skogen den listar mig att rida på.) Sae Döden har kommit dit intill det stället, Och den vackra liljablomman är död. Den svanen har han ridit honom upp under öe, Och syne han har gift sig med någon annan. Han har gift sig en maj, och han har ätit henne; Men hon var en bister och en slapp dam. När hon kom in på castell domstolen, stod de sju bairns med riven i deras ee. Bairns de stodo med tvivel och tvivel, — Hon reste upp med foten och sparkade ut dem. Varken öl eller mjöd till barnen hon gav: "Men hunger och hat har ni för mig." Hon tog från dem bowster blae, Och sade, "Ni kommer att ligga i den bara stråen ! " lang i' the night, and the bairnies grat: Their mither hon under the mools hörde att; Det hörde hustrun under kortet som låg: ” För sooth maun I to my bairnies gae!” Den frun kan stå upp vid vår Herres knä. , Och "Får jag gänget och mina barn se?" Hon prigged sae sair, och hon prigged sea lang, Att han vid den sista ga'e henne lämna till gänget. "Och även om sall kommer tillbaka när hanen inte krafsar; För fastän nae längre kommer att bida awa." Wi' hennes banes sae star en båge hon gae; Hon är riven baith wa' och marmorgrå. När nära bostaden kan hon gänga, Hundarna de wow tills hissen ringde. När hon kom till castell yett, stod Hennes äldsta dotter där. "Varför står ni här, kära dotter min? Hur mår dina små bröder och systrar?" — " Ty förresten, du är en kvinna som är vacker och fin; Men ni är inte min kära mor." " Och! hur ska jag vara bra eller rättvis? Min kind är blek, och marken är min lya." - " Min kropp var vit, min kind var röd; Men du är vansinnig och gillar en död." - " Och! hur ska jag vara vit och röd, sae lang som jag har varit död och död?" När hon kom fram till chalmern, rann tårarna ner för barnens kinder. Hon kem'de och flätade tiondets hår. Den tredje klottrade hon på sitt knä, Och den fjärde slog hon sae cannilie. Hon har tagit den femtonde i sitt knä, Och sött sög den på sin pappa. Till sin äldsta dotter syne sade hon: »Ni ber barnet Dyring att komma hit till mig.» När han kom till chalmern i, med arg stämning, sade hon till honom: »Jag lämnade dig med öl och bröd; Mina bairnies vaktel för hunger och nöd. "Jag lämnade ahind me braw bowsters blae; Mina bairnies är liggin i' den bara strae. "Jag lämnade ni sae Mony en groff vax-ljus; My bairnies ligg i' mirk a' night. "Gin efter jag kommer tillbaka för att besöka dig, Wae, dowy, och trött kommer din lycka vara." Upp ropade lilla Kirstin i sängen som låg: "Till dina barn ska jag göra så gott jag kan." Ja när de hörde hunden nirr och bell, Sae ga'e de bairnies bröd och öl. Ja, när hunden gjorde wow, i all hast de korsade och sa att de säljer från fasan. Ja, när den lilla hunden skrattade av rädsla (Och jag var ung!) De skakade av tanken på att de döda var nära (jag den gröna skogen som jag ska rida på.) eller (Rättvisa ord sae man a hjärta de jublar.)	Svend Dyring han red sig op under ø (Så fager da falder den rim) Der fæsted han sig så væn en mø (Fagre ord fryde så mangt et hjerte) I otte år de tillsammans var (Så fager da falder den rim) Og otte børn hun til verden bar (Fagre ord fryde så mangt et hjerte) Så kom der döden på det land (Så fager da falder den rim) Der døde den dejlige liljevånd (Fagre ord fryde så mangt et hjerte) Svend Dyring han red da op under ø (Så fager da falder den rim) Han fæsted sig atter en anden mø (Fagre ord fryde så mangt et hjerte) De små børn de stod så sorrigfuld mod (Så fager da falder den rim) Hun stødte dem bort alt for sin fod (Fagre ) ord fryde så mangt et hjerte) Om aftenen silde da børnene de græd (Så fager da falder den rim) Det hörde deras moder under mulden ned (Fagre ord fryde så mangt et hjerte) Og der hun kom i stuen ind (Så fager da falder) den rim) De små børn de stå med tårer på kind (Fagre ord fryde så mangt et hjerte) I beder Svend Dyring gå til mig ind (Så fager da falder den rim) Hun talte til ham med vreden sind (Fagre ord fryde så mangt) et hjerte) Skal tiere hjem til eder jeg gå (Så fager da falder den rim) Så krank en lykke skal I få (Fagre ord fryde så mangt et hjerte)

externa länkar

på YouTube