Generalrevisor för Newfoundland och Labrador
Generalauditören för Newfoundland och Labrador utses av löjtnanten-guvernören i rådet och bekräftas av en resolution från House of Assembly
Lagen om riksrevisor skapar en riksrevisor för att bistå vid utförandet av de föreskrivna uppgifterna. Lagen utser generalrevisorn till House of Assemblys oberoende lagstiftande revisor för regeringen, dess departement, kronans byråer och kronkontrollerade företag. Riksrevisorn rapporterar till House of Assembly om viktiga frågor som är resultatet av granskningen av dessa enheter.
Lagen utser också riksrevisorn till revisor för länets räkenskaper och bokslut. Detta resulterar i en uppfattning om den rättvisa presentationen av dessa finansiella rapporter. Dessutom är riksrevisorn revisor för de finansiella rapporterna för ett antal byråer i kronan och utfärdar en separat rapport för var och en av dessa byråer om en rättvisande presentation av deras finansiella rapporter.
Historia
Riksrevisionens kontor har en lång historia i Newfoundland. Den första kontrollören och generalrevisorn, FC Berteau, utsågs 1898. I sin rapport 1898-99 för Colony of Newfoundland gjorde Berteau följande kommentar angående rollen som generalrevisor:
"Jag antar att en riksrevisors uppgifter inte stannar vid kontroll och övervakning av de offentliga räkenskaperna. De går längre; han bör notera var och hur förändringar som görs för ekonomin och bättre förvaltning av de offentliga medlen kan genomföras utan att skada på effektiviteten hos de olika tjänsterna."
Riksrevisorns roll
Riksrevisorlagen, som godkändes den 31 oktober 1991, bestämmer riksrevisorns roll. Implicit i lagen är kravet på att riksrevisorn ska förse kammaren med relevant information i rätt tid som är nödvändig för att öka den offentliga sektorns ansvarighet och prestation.
Riksrevisorns grundläggande roll är att låta en oberoende revisions- och rapporteringsprocess påverka det sätt på vilket regeringen och dess olika enheter sköter sitt ansvar och rapporterar om sina planerade program och hur de använder offentliga resurser. Denna roll som riksrevisorn är överlagd på ansvarsförhållandet som finns mellan alla regeringsnivåer fram till församlingshuset.
För att fullgöra sitt lagstadgade uppdrag har Riksrevisionens kontor en personal på cirka 36, med 32 anställda vid huvudkontoret i St. John's och 4 anställda vid Corner Brook-filialen. Byrån ansvarar för att granska bokslut och andra ansvarsdokument, utvärdera förvaltningspraxis och kontrollsystem och fastställa efterlevnad av lagar och andra myndigheter. 80 procent av revisionspersonalen har professionella redovisningsbeteckningar. Personalen med sin långa erfarenhet av lagrevision är en av verkets största tillgångar.
På årsbasis granskar riksrevisorn de konsoliderade sammanfattande finansiella rapporterna som upprättats av regeringen och som inkluderar i den rapporterande enheten vissa organisationer som är ansvariga för förvaltningen av sina ekonomiska angelägenheter och resurser antingen inför en minister eller direkt till lagstiftaren, och att ägs eller kontrolleras av regeringen. Riksrevisorn granskar också de uttalanden från provinsens konsoliderade inkomstfond som har utarbetats av regeringen. Kommentarer till dessa finansiella rapporter och kommentarer om den rapporterande enheten ingår i en rapport som utarbetas årligen med titeln Rapport från riksrevisorn till House of Assembly om granskning av provinsens finansiella rapporter.
Riksrevisorn är revisor för provinsens finansiella rapporter och räkenskaper och gör de granskningar som anses nödvändiga för att rapportera enligt vad som krävs enligt lag om revisorer. Det finns 18 avdelningar, Consolidated Fund Services och Legislature, involverade i administrationen av inkomst- och utgiftsprogrammet.
Storleken och komplexiteten hos statlig verksamhet förhindrar revision av alla program och system på årsbasis. Därför granskar riksrevisorn varje år ett urval av program och system som är utformade för att täcka alla väsentliga verksamheter på cyklisk basis.
Riksrevisorn är revisor för de finansiella rapporterna för vissa kronans organ. Som en del av dessa revisioner uttalar sig riksrevisorn om bokslutet och utfärdar vid behov ett management letter. Detta brev belyser vissa frågor som uppmärksammats som ett resultat av revisionen och innehåller eventuella rekommendationer till förbättringar. Dessa revisioner utförs i enlighet med bestämmelserna i de olika lagstiftningar som skapar enheterna.
Varje år utför riksrevisorn ytterligare granskningar av vissa byråer i kronan, inklusive de vars bokslutsrevisioner utförs av revisorer från den privata sektorn. Dessa ytterligare granskningar är utformade för att granska efterlevnaden av olika lagstiftning och för att säkerställa att enheterna har adekvata system för ledningskontroll på plats. Resultaten av dessa undersökningar avslöjas i en rapport som utarbetas årligen med titeln Rapport från riksrevisorn till House of Assembly om granskningar av avdelningar och kronobyråer.
Om Riksrevisionen
Såsom anges i riksrevisorlagen är riksrevisorns grundläggande roll att föra en oberoende revisions- och rapporteringsprocess för att påverka det sätt på vilket regeringen och dess olika enheter fullgör sina skyldigheter, rapporterar om sina planerade program och hur de använder offentliga resurser. Riksrevisorns roll kompletterar det ansvarsförhållande som finns mellan regeringen, dess avdelningar, kronans organ och församlingshuset, som illustreras i figur 1.
Generalauditören rapporterar till House of Assembly om viktiga frågor som är resultatet av granskningar av regeringen, dess departement och kronans organ. Riksrevisorn är också den oberoende revisorn av provinsens finansiella rapporter och de finansiella rapporterna för många myndigheter i kronan och uttrycker som sådan en åsikt om den rättvisa presentationen av deras finansiella rapporter.
Förutom att allokera våra resurser för att utföra ovanstående revisioner, granskningar och granskningar, kan vi också få förfrågningar om att utföra specialuppdrag. Enligt lagen om riksrevisorer kan dessa särskilda uppdrag begäras av församlingshuset, kommittén för offentliga räkenskaper eller löjtnanten-guvernören i fullmäktige. I dessa särskilda uppdrag rapporterar riksrevisorn till den som framställer begäran.
Enligt 12 § i riksrevisorlagen ska riksrevisorn minst årligen rapportera om:
- Kontorets arbete;
- Huruvida riksrevisorn, när han utförde byråns arbete, fick all information, inklusive rapporter och förklaringar som krävdes;
- Resultaten av granskningen av provinsens finansiella rapporter;
- Revisioner, granskningar och utredningar utförda enligt lagen; och
- Resultaten av granskningen av provinsens räkenskaper som uppmärksammar allt som riksrevisorn anser vara viktigt med anknytning till:
- Insamlingar av offentliga medel;
- Utbetalningar av offentliga medel;
- fall där konton inte har förts troget och korrekt;
- fall där tillgångar som förvärvats, administrerats eller på annat sätt innehas inte skyddades eller redovisades på ett tillfredsställande sätt;
- Fall där redovisningssystem och ledningskontrollsystem som hänför sig till intäkter, utbetalningar, skydd eller användning av tillgångar eller fastställande av skulder inte fanns, var otillräckliga eller inte hade efterlevts; och
- Alla faktorer eller omständigheter som hänför sig till en utgift av offentliga medel som enligt riksrevisorns åsikt bör uppmärksammas av församlingshuset
Expertis i frågor inom offentlig sektor
Som ett resultat av att enbart arbetat inom den offentliga sektorn har lagstiftande revisorer skaffat sig omfattande företags- och operativ kunskap om regeringen. De är specialister på revisionsområdet inom den offentliga sektorn och deras trovärdighet hos lagstiftarna (till exempel om ämnen som framväxande trender inom den offentliga sektorn och ansvarsfrågor) är därför väl etablerad. Med tanke på deras omfattande interaktion med lagstiftare är lagstiftande revisorer i den anmärkningsvärda positionen att de är medvetna om och förstår lagstiftarnas oro.
Att ha ett mandat för hela regeringen har dessutom gjort det möjligt för lagstiftande revisorer att tala med lagstiftare om breda regeringsfrågor och att bättre identifiera de ansvars- och prestationsfrågor som har störst inverkan på regeringen. Som en följd av detta är lagstiftande revisorer bättre i stånd att främja konsekvens i redovisningen mellan statliga organisationer och att fatta välgrundade beslut om urval, genomförande och rapportering av revisioner.
Se även
externa länkar
| |
