Schematisk modell av Maxwell–Wiechert
Den generaliserade Maxwell-modellen, även känd som Maxwell-Wiechert-modellen (efter James Clerk Maxwell och E Wiechert) är den mest allmänna formen av den linjära modellen för viskoelasticitet . I denna modell är flera Maxwell-element monterade parallellt. Den tar hänsyn till att avslappningen inte sker vid en enda tidpunkt, utan i ett antal tider. På grund av närvaron av molekylära segment av olika längd, med kortare som bidrar mindre än längre, finns det en varierande tidsfördelning. Wiechert-modellen visar detta genom att ha så många spring-dashpot Maxwell-element som krävs för att korrekt representera fördelningen. Figuren till höger visar den generaliserade Wiechert-modellen.
Allmän modellform
Fasta ämnen
Givet
N + 1
{\displaystyle N+1}
element med moduli
E
i
{\displaystyle E_{i}}
, viskositeter
η
i
{\displaystyle \eta _{i}}
och relaxationstider
τ
i
=
η
i
E
i
{ \displaystyle \tau _{i}={\frac {\eta _{i}}{E_{i}}}}
Den allmänna formen för modellen för fasta ämnen ges av [ citat behövs ] :
General Maxwell Solid Model ()
σ +
{\displaystyle \sigma +}
∑
n = 1
N
(
∑
i
1
= 1
N − n + 1
. . .
(
∑
i
a
=
i
a − 1
+ 1
N −
(
n − a
)
+ 1 .
. . ...
_
_
_
_
_
_
_ _ _
_ _
_
_
_
_ _
_
_
_
_ _ _ _ _
_
_
_
_
_
_
_
_ _ _
_
_ _ _
_
_
_
_
_
_
_
_ summa _{n=1}^{N}{\left({\summa _{i_{1}=1}^{N-n+1}{...\left({\summa _{i_{a }=i_{a-1}+1}^{N-\left({na}\right)+1}{...\left({\summa _{i_{n}=i_{n-1} +1}^{N}{\left({\prod _{j\in \left\{{i_{1},...,i_{n}}\right\}}{\tau _{j} }}\right)}}\right)...}}\right)...}}\right){\frac {\partial ^{n}{\sigma }}{\partial {t}^{n }}}}}
=
{\displaystyle =}
E
0
ϵ +
{\displaystyle E_{0}\epsilon +}
∑
n = 1
N
(
∑
i
1
= 1
N − n + 1
. . .
(
∑
i
a
=
i
a − 1
+ 1
N −
(
n − a
)
+ 1
. . .
(
∑
i
n
=
i
n − 1
+ 1
N
(
(
E
0
+
∑
j ∈
{
i
1
, . . . ,
i
n
}
E
j
)
(
∏
k ∈
{
i
1
, . . . ,
i
n
}
τ
k
)
)
)
. . .
)
. . .
)
∂
n
ϵ
∂
t
n
{\displaystyle \sum _{n=1}^{N}{\left({\sum _{i_{1 }=1}^{N-n+1}{...\left({\sum _{i_{a}=i_{a-1}+1}^{N-\left({na}\right )+1}{...\left({\summa _{i_{n}=i_{n-1}+1}^{N}{\left({\left({E_{0}+\summa _{j\in \left\{{i_{1},...,i_{n}}\right\}}{E_{j}}}\right)\left({\prod _{k\in \left\{{i_{1},...,i_{n}}\right\}}{\tau _{k}}}\right)}\right)}}\höger)...}} \right)...}}\right){\frac {\partial ^{n}{\epsilon }}{\partial {t}^{n}}}}}
Detta kan vara lättare att förstå genom att visa modellen i en något mer utökad form:
General Maxwell Solid Model ()
σ +
{\displaystyle \sigma +}
(
∑
i = 1
N
τ
i
)
∂
σ
∂
t
+
{\displaystyle {\left({\sum _{i=1}^{N}{\tau _{i} }}\right)}{\frac {\partial {\sigma }}{\partial {t}}}+}
(
∑
i = 1
N − 1
(
∑
j = i + 1
N
τ
i
τ
j
)
)
∂
2
σ
∂
t
2
{\displaystyle {\left({\summa _{i=1}^{N-1}{\left({\summa _{j=i+1}^{N}{\tau _ {i}\tau _{j}}}\right)}}\right)}{\frac {\partial ^{2}{\sigma }}{\partial {t}^{2}}}}
+ . . . +
{\displaystyle +...+}
(
∑
i
1
= 1
N − n + 1
. . .
(
∑
i
a
=
i
.
1
1
a −
+ 1 N
.
.
− a
)
+
− ( n
_
_
_
_
_
_
_ _ _
_ _
_
_
∏
j ∈
{
i
1
, . . . ,
i
n
}
τ
j
)
)
. . .
)
. . .
)
∂
n
σ
∂
t
n
{\displaystyle \left({\sum _{i_{1}=1} ^{N-n+1}{...\left({\sum _{i_{a}=i_{a-1}+1}^{N-\left({na}\right)+1} {...\left({\sum _{i_{n}=i_{n-1}+1}^{N}{\left({\prod _{j\in \left\{{i_{1 },...,i_{n}}\right\}}{\tau _{j}}}\right)}}\right)...}}\right)...}}\right){ \frac {\partial ^{n}{\sigma }}{\partial {t}^{n}}}}
+ . . . +
{\displaystyle +...+}
(
∏
i = 1
N
τ
i
)
∂
N
σ
∂
t
N
{\displaystyle \left({\prod _{i=1}^{N}{\tau _{i }}}\right){\frac {\partial ^{N}{\sigma }}{\partial {t}^{N}}}}
=
{\displaystyle =}
E
0
ϵ +
{\displaystyle E_{0}\epsilon +}
(
∑
i = 1
N
(
E
0
+
E
i
)
τ
i
)
∂
ϵ
∂
t
+
{\displaystyle {\left({\summa _{i=1} ^{N}{\left({E_{0}+E_{i}}\right)\tau _{i}}}\right)}{\frac {\partial {\epsilon }}{\partial {t }}}+}
(
∑
i = 1
N − 1
(
∑
j = i + 1
N
(
E
0
+
E
i
+
E
j
)
τ
i
τ
j
)
)
∂
2
ϵ
∂
t
2
{\displaystyle {\left({ \sum _{i=1}^{N-1}{\left({\sum _{j=i+1}^{N}{\left({E_{0}+E_{i}+E_{ j}}\right)\tau _{i}\tau _{j}}}\right)}}\right)}{\frac {\partial ^{2}{\epsilon }}{\partial {t} ^{2}}}}
+ . . . +
{\displaystyle +...+}
(
∑
i
1
= 1
N − n + 1
. . .
(
∑
i
a
=
i
.
1
1
a −
+ 1 N
.
.
− a
)
+
− ( n
_
_
_
_
_
_
_ _ _
_ _
_
_
(
E
0
+
∑
j ∈
{
i
1
, . . . ,
i
n
}
E
j
)
(
∏
k ∈
{
i
1
, . . . ,
i
n
}
τ
k
)
)
)
. . .
)
. . .
)
∂
n
ϵ
∂
t
n
{\displaystyle \left({\sum _{i_{1}=1}^{N-n+1}{...\left({\sum _{i_{a}=i_{a -1}+1}^{N-\left({na}\right)+1}{...\left({\sum _{i_{n}=i_{n-1}+1}^{ N}{\left({\left({E_{0}+\summa _{j\in \left\{{i_{1},...,i_{n}}\right\}}{E_{ j}}}\right)\left({\prod _{k\in \left\{{i_{1},...,i_{n}}\right\}}{\tau _{k}} }\right)}\right)}}\right)...}}\right)...}}\right){\frac {\partial ^{n}{\epsilon }}{\partial {t} ^{n}}}}
+ . . . +
{\displaystyle +...+}
(
E
0
+
∑
j = 1
N
E
j
)
(
∏
i = 1
N
τ
i
)
∂
N
ϵ
∂
t
N
{\displaystyle \left({E_{0}+\summa _{j=1}^{N}E_{j}}\right)\left({\prod _{i=1}^{N}{\tau _{i}}}\right){\frac { \partial ^{N}{\epsilon }}{\partial {t}^{N}}}}
Att följa ovanstående modell med
N + 1 = 2
{\displaystyle N+1=2}
element ger den linjära solida standardmodellen :
Standard linjär solid modell ()
σ +
τ
1
∂
σ
∂
t
=
E
0
ϵ +
τ
1
(
E
0
+
E
1
)
∂
ϵ
∂
t
{\displaystyle \sigma +\tau _{1}{\frac {\partial {\sigma }}{\partial {t}}}=E_{0}\epsilon +\tau _{1}\left({E_{0}+E_{1}}\right){\frac {\partial {\epsilon }}{\partial {t}}}}
Vätskor
Givet
N + 1
{\displaystyle N+1}
element med moduli
E
i
{\displaystyle E_{i}}
, viskositeter
η
i
{\displaystyle \eta _{i}}
och relaxationstider
τ
i
=
η
i
E
i
{ \displaystyle \tau _{i}={\frac {\eta _{i}}{E_{i}}}}
Den allmänna formen för modellen för vätskor ges av:
General Maxwell Fluid Model ()
σ +
{\displaystyle \sigma +}
∑
n = 1
N
(
∑
i
1
= 1
N − n + 1
. . .
(
∑
i
a
=
i
a − 1
+ 1
N −
(
n − a
)
+ 1 .
. . ...
_
_
_
_
_
_
_ _ _
_ _
_
_
_
_ _
_
_
_
_ _ _ _ _
_
_
_
_
_
_
_
_ _ _
_
_ _ _
_
_
_
_
_
_
_
_ summa _{n=1}^{N}{\left({\summa _{i_{1}=1}^{N-n+1}{...\left({\summa _{i_{a }=i_{a-1}+1}^{N-\left({na}\right)+1}{...\left({\summa _{i_{n}=i_{n-1} +1}^{N}{\left({\prod _{j\in \left\{{i_{1},...,i_{n}}\right\}}{\tau _{j} }}\right)}}\right)...}}\right)...}}\right){\frac {\partial ^{n}{\sigma }}{\partial {t}^{n }}}}}
=
{\displaystyle =}
∑
n = 1
N
(
η
0
+
∑
i
1
= 1
N − n + 1
. . .
(
∑
i
a
=
i
a − 1
+ 1
N −
(
n − a
)
+ 1
. . .
(
∑
i
n
=
i
n − 1
+ 1
N
(
(
∑
j ∈
{
i
1
, . . . ,
i
n
}
E
j
)
(
∏
k ∈
{
i
1
, . . . ,
i
n
}
τ
k
)
)
)
. . .
.
_ . .
)
∂
n
ϵ
∂
t
n
{\displaystyle \sum _{n=1}^{N}{\left({\eta _{0}+\summa _{i_{1}=1}^{N -n+1}{...\left({\sum _{i_{a}=i_{a-1}+1}^{N-\left({na}\right)+1}{.. .\left({\summa _{i_{n}=i_{n-1}+1}^{N}{\left({\left({\summa _{j\in \left\{{i_{ 1},...,i_{n}}\right\}}{E_{j}}}\right)\left({\prod _{k\in \left\{{i_{1},.. .,i_{n}}\right\}}{\tau _{k}}}\right)}\right)}}\right)...}}\right)...}}\right){ \frac {\partial ^{n}{\epsilon }}{\partial {t}^{n}}}}}
Detta kan vara lättare att förstå genom att visa modellen i en något mer utökad form:
General Maxwell Fluid Model ()
σ +
{\displaystyle \sigma +}
(
∑
i = 1
N
τ
i
)
∂
σ
∂
t
+
{\displaystyle {\left({\sum _{i=1}^{N}{\tau _{i} }}\right)}{\frac {\partial {\sigma }}{\partial {t}}}+}
(
∑
i = 1
N − 1
(
∑
j = i + 1
N
τ
i
τ
j
)
)
∂
2
σ
∂
t
2
{\displaystyle {\left({\summa _{i=1}^{N-1}{\left({\summa _{j=i+1}^{N}{\tau _ {i}\tau _{j}}}\right)}}\right)}{\frac {\partial ^{2}{\sigma }}{\partial {t}^{2}}}}
+ . . . +
{\displaystyle +...+}
(
∑
i
1
= 1
N − n + 1
. . .
(
∑
i
a
=
i
.
1
1
a −
+ 1 N
.
.
− a
)
+
− ( n
_
_
_
_
_
_
_ _ _
_ _
_
_
∏
j ∈
{
i
1
, . . . ,
i
n
}
τ
j
)
)
. . .
)
. . .
)
∂
n
σ
∂
t
n
{\displaystyle \left({\sum _{i_{1}=1} ^{N-n+1}{...\left({\sum _{i_{a}=i_{a-1}+1}^{N-\left({na}\right)+1} {...\left({\sum _{i_{n}=i_{n-1}+1}^{N}{\left({\prod _{j\in \left\{{i_{1 },...,i_{n}}\right\}}{\tau _{j}}}\right)}}\right)...}}\right)...}}\right){ \frac {\partial ^{n}{\sigma }}{\partial {t}^{n}}}}
+ . . . +
{\displaystyle +...+}
(
∏
i = 1
N
τ
i
)
∂
N
σ
∂
t
N
{\displaystyle \left({\prod _{i=1}^{N}{\tau _{i }}}\right){\frac {\partial ^{N}{\sigma }}{\partial {t}^{N}}}}
=
{\displaystyle =}
(
η
0
+
∑
i = 1
N
E
i
τ
i
)
∂
ϵ
∂
t
+
{\displaystyle {\left({\eta _{0}+\summa _{i=1}^{N}{E_{i} \tau _{i}}}\right)}{\frac {\partial {\epsilon }}{\partial {t}}}+}
(
η
0
+
∑
i = 1
N − 1
(
∑
j = i + 1
N
(
E
i
+
E
j
)
τ
i
τ
j
)
)
∂
2
ϵ
∂
t
2
{\displaystyle {\left({\eta _{0}+\sum _{i=1}^{N-1}{ \left({\sum _{j=i+1}^{N}{\left({E_{i}+E_{j}}\right)\tau _{i}\tau _{j}}} \right)}}\right)}{\frac {\partial ^{2}{\epsilon }}{\partial {t}^{2}}}}
+ . . . +
{\displaystyle +...+}
(
η
0
+
∑
i
1
= 1
N − n + 1
. . .
(
∑
i
a
=
i
a − 1
+ 1
N −
(
n − a
)
+ 1
. . .
(
∑
i
n
=
i
n − 1
+ 1
N
(
(
∑
j ∈
{
i
1
, . .
. , i
n
}
E
j
)
(
∏
k
∈ {
i
1
,
. . . , i
n
}
τ
k
)
)
.
)
. . .
)
. . .
.
∂
n
ϵ
∂
t
n
{\displaystyle \left({\eta _{0}+\sum _{i_{1}=1}^{N-n+1}{...\left({\summa _{i_ {a}=i_{a-1}+1}^{N-\left({na}\right)+1}{...\left({\summa _{i_{n}=i_{n- 1}+1}^{N}{\left({\left({\summa _{j\in \left\{{i_{1},...,i_{n}}\right\}}{ E_{j}}}\right)\left({\prod _{k\in \left\{{i_{1},...,i_{n}}\right\}}{\tau _{k }}}\right)}\right)}}\right)...}}\right)...}}\right){\frac {\partial ^{n}{\epsilon }}{\partial { t}^{n}}}}
+ . . . +
{\displaystyle +...+}
(
η
0
+
(
∑
j = 1
N
E
j
)
(
∏
i = 1
N
τ
i
)
)
∂
N
ϵ
∂
t
N
{\displaystyle \left({\eta _{0 }+\left({\sum _{j=1}^{N}E_{j}}\right)\left({\prod _{i=1}^{N}{\tau _{i}} }\right)}\right){\frac {\partial ^{N}{\epsilon }}{\partial {t}^{N}}}}
Exempel: vätska med tre parametrar
Den analoga modellen till den vanliga linjära solida modellen är vätskan med tre parametrar, även känd som Jeffreys-modellen:
Maxwell Fluid Model med tre parametrar ( )
σ +
τ
1
∂
σ
∂
t
=
(
η
0
+
τ
1
E
1
)
∂
ϵ
∂
t
{\displaystyle \sigma +\tau _{1}{\frac {\partial {\sigma }}{\partial {t} }}=\left({\eta _{0}+\tau _{1}E_{1}}\right){\frac {\partial {\epsilon }}{\partial {t}}}}
^ Wiechert, E (1889); "Ueber elastische Nachwirkung", avhandling, Königsbergs universitet, Tyskland
^ Wiechert, E (1893); "Gesetze der elastischen Nachwirkung für constante Temperatur", Annalen der Physik, Vol. 286, nummer 10, sid. 335–348 och nummer 11, sid. 546–570
^ Roylance, David (2001); "Engineering Viskoelasticitet", 14-15
^ Tschoegl, Nicholas W. (1989); "Den fenomenologiska teorin om linjärt viskoelastiskt beteende", 119-126
^
Gutierrez-Lemini, Danton (2013). Teknisk viskoelasticitet . Springer. sid. 88. ISBN 9781461481393 .