Frihetsfredag
Freedom Friday en av få politiska oppositionsorganisationer i Eritrea från och med 2017. Även känd som Arbi Harnet -projektet, försöker denna oppositionsrörelse att ge eritreaner möjlighet att offentligt utmana Isaias Afwerki- regeringen. Enligt tidigare diplomaten Fathi Osman finns det cirka 5 000 aktivister av 6 miljoner eritreaner, och många väljer att agera i opposition innan de flyr det förtryckande landet. Denna rörelse startade under kampanjen "Empty the Street", som inspirerades av den arabiska vårens rörelser. Men på grund av den politiska kulturen i Eritrea kunde unga medborgare inte samlas för att organisera massprotester. Det officiella datumet då rörelsen började var den 11 november 2011 då ursprungliga medlemmar ringde och skickade meddelanden runt om i landet för att delta i protesterna för demokratiska förändringar. Rörelsen från och med 2020 leds av Ephrem Tewelde, och har lyckats rekrytera och mobilisera nya medlemmar. Ephrem Tewelde och Tsigabu Asmelash skickar veckovisa radioprogram på kortvåg och satellit, med fokus på framtidens Eritrea och presenterar en nationell plan som täcker alla aspekter av samhället. Rörelsen hävdar att den når nya höjder genom att introducera nya projekt för att utnyttja oberoende internetåtkomst för hela nationen. Freedom Friday påstås ha mobiliserat samhällsledare som kommer att hjälpa övergången från diktatur till demokrati. [ citat behövs ]
Informationsförtryck
Denna rörelse bygger på friheten att kunna sprida information till varandra. Det politiska klimatet i landet lägger makten hårt i händerna på regeringen och hämmar individuella friheter. I "2018 World Press Freedom Index" av Reportrar utan gränser rankade Eritrea bara ett annat land, det är Nordkorea. Organisationen fortsätter med att säga "Under de senaste 26 åren har Eritrea varit en diktatur där det inte finns utrymme för fritt rapporterade nyheter och information" och "Precis som allt annat i Eritrea är media helt underställda president Issayas infall. Afeworki, ett rovdjur av pressfrihet som är ansvarig för "brott mot mänskligheten", enligt en FN-rapport från juni 2016". President Issayas har full kontroll över vilken information som publiceras till medborgarna i Eritrea, och det enda sättet att få information är att få den insmugglad, sända från ett annat land eller i hemlighet ta emot information från internet. I en Vice News Documentary publicerad 2017 sa nyhetsorganisationen "Ofta kallad Afrikas Nordkorea, den eritreanska regeringen kontrollerar flödet av information med vaksamhet, vilket hindrar alla avvikande röster från att nå folket." Med 1% av ländernas befolkning som har tillgång till internet och endast 6% har mobiltelefoner är information lätt censurerad, särskilt med eritreansk lag som förbjuder oberoende media. För ett land med en befolkning på 6 miljoner har Eritrea bara en förlagstidning, där eritreanska flyktingar säger "det är allt du läser".
Motstånd
På grund av den starka makt som regeringen har i Eritrea är motstånd och spridning av budskapet om motstånd extremt svårt. Men till skillnad från det militanta motståndet som bedrivs av Red Sea Afar Democratic Organization (RSADO), fokuserar Freedom Friday-rörelsen på informationskampanjer. Organisationens huvudmål inkluderar "höja nivån av indignation mot regimens agerande. Uppmuntra människor att gå bortom den individuella reaktionen att fly landet men söka en gemensam lösning på det gemensamma problemet. Stöd människor i sökandet efter handlingar som utmanar de regimen utan att utsätta människor i fara när de bygger upp sitt förtroende för att utmana regimen. Koppla oppositionen i diasporan till vårt folk inne i landet." Rörelsen använder flera butiker för att sprida sitt budskap, allt från oberoende radiostationer som sänder från olika länder, till enkel graffiti på eritreanska sedlar. Denna rörelse samordnar i huvudsak underjordiska aktivister inom landet för att sprida information till den breda befolkningen, samt tillhandahålla video och information om vad som publiceras av regeringens media. Selam Kidane, en av rörelsens medgrundare, publicerar ofta meddelanden till sociala medier inklusive Facebook och Twitter i hopp om att sprida hopp för individer som fastnat i det förtryckande landet, men också i hopp om att de ska växa viljan att resa sig upp och motstå regering på gatorna i större städer. Även om endast 1% av landets befolkning har tillgång till internet, är sociala mediers konton för eritreanskt motstånd många och stöds väl. Med en stor separation mellan individer och internet inom landet måste andra metoder för att strömma hoppfulla meddelanden ske. Som gjorts av Radio Erena , och Radio Assenna , försöker de tillhandahålla en oberoende informationskälla till befolkningen via satellit och radio. Dessa tillsammans med andra sänder meddelanden till eritreaner som informerar dem om olika händelser som inträffar i världen, samt uppmuntrar individer att inte fly landet och istället göra uppror. Ändå tillhandahåller båda dessa informationskällor också webbplatser och publicerar artiklar där de diskuterar och uppdaterar information om aktuella situationer som inträffar inom landet självt, för det internationella samfundet att se. År 2012 uppgav Eritrean Youth Solidarity for Change (EYSC) att Freedom Friday-deltagare i Eritrea genomförde massrobosamtal till mobiltelefonnummer och fasta telefoner och postade affischer tillsammans med graffitimarkeringar för att uppmuntra och positivt stödja motstånd mot förtryck.
Internationellt engagemang
Även om Eritrea har nämnts av många internationella ledare och organisationer, har lite gjorts för att ingripa. Den 8 juni 2015 publicerade FN en särskild utredning som beskriver grova kränkningar av mänskliga rättigheter inom landet. Vid Clinton Global Initiative 2012 nämnde dåvarande president Barack Obama att han förnyade sanktionerna mot landet som ett resultat av ständiga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det brittiska parlamentet höll en debatt om vilka åtgärder som skulle vidtas mot de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som sker i Eritrea. Liksom Frankrikes förre president Hollande talade med stor frustration om hur allvarligt det inträffade. Men trots uppmärksamhet från igenkännliga internationella ledare har lite gjorts förutom att publicera avvikande retorik. Lite påtagligt stöd har getts av det internationella samfundet och har lett till ökade svårigheter för rörelsen.