Fredrik Vilhelm Thorsson

Fredrik Vilhelm Thorsson
finansminister
I tjänst 5 januari 1918 – 30 juni 1920
premiärminister	Nils Edén Hjalmar Branting
Föregås av	Hjalmar Branting
Efterträdde av	Rickard Sandler
Tillträdde 13 oktober 1921 – 19 april 1923
premiärminister	Hjalmar Branting
Föregås av	Jacob Beskow
Efterträdde av	Jacob Beskow
Tillträdde 18 oktober 1924 – 5 maj 1925
premiärminister	Hjalmar Branting Rickard Sandler
Föregås av	Jacob Beskow
Efterträdde av	Ernst Wigforss
Förste handels- och industriminister
Tillträdde 1 juli 1920 – 27 oktober 1920
premiärminister	Hjalmar Branting
Föregås av	Inlägg skapat
Efterträdde av	Gösta Malm
Personliga detaljer
Född	30 maj 1865 Stora Köpinge socken, Malmöhus län
dog	5 maj 1925 (1925-05-05) (59 år) Ystad
Politiskt parti	socialdemokrater

Fredrik Vilhelm Thorsson (30 maj 1865 – 5 maj 1925) var en svensk politiker och skomakare. Han var finansminister under tre separata perioder (1918–1920, 1921–1923 och 1924–1925), och handels- och industriminister 1920.

Biografi

Fredrik Vilhelm Thorsson kom från ödmjuka arbetsförhållanden. Han var son till skomakaren Nils Thorsson Viktor och Amalia Charlotta Pihlström. Vid nio års ålder blev han föräldralös och togs om hand av församlingstjänstemän och såldes på barnauktion , där de erbjöd barn till försäljning. Att han skulle gå i sin fars fotspår och utbildas till skomakare var självklart; sin gesäll företog han bl a i Köpenhamn då han fick gesällbrev i Ystad . Som skomakare arbetade han i Stockholm , Uppsala och Sundsvall . Därmed började han agitera för förbättrade villkor för arbetarna. Sedan blev han känd som en framstående figur av de skånska socialisterna, han bojkottade av flera arbetsgivare och återvände till sin hemstad, Ystad, där han öppnade en skomakare med sin sambo Anders Nordstrand.

Politisk karriär

1889 anställdes Thorsson av det socialdemokratiska partiet i södra Sverige som agitator, och visade sig vara ganska begåvad. 1897 gjorde han en kampanj mot CG Ekman , vilket resulterade i att flera fackföreningar anslöt sig till den socialdemokratiska rörelsen.

Thorsson valdes in i underhuset i den dåvarande tvåkammarriksdagen i Sverige 1902 och ansågs vara den mest radikala av socialdemokraterna . I parlamentet vann han en debatt mot statsutskottet, en mäktig grupp i tvåkammarparlamentet, angående försäljning av statlig egendom. 1909 blev han ledamot av statsutskottet, då ledd av Karl Staaf , med särskilt ansvar för det militära försvaret, och utnämndes även till vice ordförande i Riksdagens förtroenderåd. Till skillnad från andra vänsterpolitiker i riksdagsgruppen var han positiv till det militära försvaret. Riksbankens styrelse och omvald 1917. 1918 blev han finansminister i Nils Edéns kabinett, en koalition mellan Liberaler och Socialdemokrater, när Hjalmar Branting hade avgått som finansminister. Han genomförde sedan en budgetreform och utarbetade förslag till kommunalskattereformer.

I mars 1920 upplöstes alliansregeringen då Thorsson inte kunde komma överens med Liberalerna i regeringen om kommunala skatter. I Brantings första kabinett blev han den första handels- och industriministern och ledde det nybildade handels- och industriministeriet under några månader 1920. Han utnämndes sedan till finansminister i Brantings andra kabinett 1921. Regeringen upplöste sig själv i april 1923, då överhuset inte ville acceptera ett förslag angående arbetslöshetsstöd.

Thorsson blev åter finansminister i Brantings tredje regering i oktober 1924. När Branting dog i februari 1925 var Thorsson enligt vissa källor [ valdes till ordförande för det socialdemokratiska partiet, men han erkändes inte officiellt som sådan innan han blev sjuk och dog i maj samma år. Ernst Wigforss uppger i sina memoarer att Thorsson var övertygad om att Rickard Sandler , som suttit som statsminister sedan Branting insjuknade i januari, var den lämpligaste kandidaten till partiordförande. Thorsson efterträddes som finansminister av Ernst Wigforss och Per Albin Hansson blev partiordförande.

Arv

Fredrik Ström skrev en redogörelse för Thorsson i den lilla volymen Skomakaren, som blev kungens skattmästare , som trycktes året efter Ströms död.

I Ystad sattes senare en byst av Thorsson upp i staden.

Tryckta källor

• Ström, Fredrik (1949). Skomakaren som blef kungens skattmästare: FV Thorsson . Deras liv blev bragd, 99-2921440-2 ; 19 (på svenska). Stockholm: Sv. missionsförb. 1458905.
• Wigforss, Ernst (1950–1954). Minnen (på svenska). Stockholm: Tiden. 452589.
• Dahl Torsten, Bohman Nils, red. (1954). Svenska män och kvinnor: biografisk uppslagsbok. 7, Sibylla-Tjällgren (på svenska). Stockholm: Bonnier. 53806.

Vidare läsning

• Tidman, Yngve (1988). "Skomagarepågen som blef rikshushållare". Ystadiana (på svenska). 1988 : 141–161 : fotogr. 9168058.
• Uhlén, Axel (1996). "Fredrik Vilhelm Thorsson: skomakare, parkföreståndare, riksskattmästare". Notiser från Arbetarnas kulturhistoriska sällskap (på svenska). Stockholm : Arbetarnas kulturhistoriska sällsk., 1996: 192–198. 2245191.
• Vennerström, Ivar (1926). FV Thorsson: en minnesskrift (på svenska). Stockholm: Tiden. 8074846.