Françoise-Éléonore Skurk

Françoise-Éléonore Villain (1761 i Liège , furstebiskopsrådet i Liège – Stockholm , 26 mars 1783) var en liégeoisk skådespelerska känd under sitt artistnamn Mlle Baron eller Mademoiselle Baron den yngre . Hon var engagerad i Sverige i Gustav III:s franska teater från 1781 till 1783, där hon sågs som en av dess mest framstående medlemmar, och hon är också känd i historien som älskaren till Karl XIII av Sverige .

Liv

Hon föddes av Gabriel Villain och Antoinette Baptiste och noterades för att ha dykt upp i Haag 1779–80. År 1781 engagerades hon som premiär som skådespelerska de la Comédie française de Sa Majesté le roi de Suède, eller första skådespelerska, på den franska teatern i Sverige av Jacques Marie Boutet de Monvel . Hon var uppskattad som en stjärna i truppen under sin tid i Sverige, men blev kanske mest känd i historien på grund av sin kärleksrelation med kungens bror, hertig Charles, ett förhållande som väckte uppmärksamhet, särskilt på grund av de summor han spenderade på henne , och för den stora sorg han visade efter hennes tidiga död.

Greve Axel von Fersen den äldre noterade i december 1782 att Karl hade ersatt Charlotte Slottsberg med friherre (efter Charlotte Eckermans exil), och gav en detaljerad redogörelse för friherrens död i mars 1783:

"Kungens och hovets bekymmer ökade ytterligare av den förhastade döden av den främsta skådespelerskan i den franska truppen mademoiselle Baron. Denna skådespelerska förenade med ungdomen en bra gestalt och ett vackert utseende, hade talang inom både tragedi och komedi och hennes död var en så större förlust för denna trupp, eftersom det var omöjligt att ersätta henne i Sverige och det var nödvändigt att avvakta en ersättare från Frankrike. Oavsett hur försämrad denna förlust var för kungens tidsfördriv, så var det mer så för hans bror hertigen av Södermanland.Denne prins var i själva verket galet förälskad i mademoiselle baron; efter att ha avfärdat mamsell Slottsberg, gav han mademoiselle baron flera erbjudanden, som hon tackade nej till. Hertigens uppträdande mot damerna Eckerman och Slottsberg, som han hade kl. åtskilliga poäng kvar och återtagna och till vilka han vägrat betala de livräntor han beviljat dem, trots att han lagligen undertecknat och utfärdat dem, gjorde m:elle friherre försiktig och sen att fatta beslut. Så småningom löstes dock denna fråga med en summa av 60 000 daler i förskott samt en försäkring för att hålla henne med underhåll av bostad, möbler etc; med detta offer levde hertigen flera månader med henne och fann mer nöje i denna kärlekshandel för varje dag tills döden släckte denna kärleksflamma. Vid den unge hertigen Carl Gustafs begravning gav hertig Karl sina tårar fullkomlig frihet, och allmänheten trodde denna sorg tillägnad minnet av en lovande brorson; det hade varit mer värdigt om så varit fallet. [...] kärlekens dårskap är de som är värda att ta hänsyn till. Men det var oförlåtligt för hederskänslan, att hertigen tog på sig en sådan kostnad när han redan var i konkurs med sina borgenärer. Kungen och hertigen finansierade denna skådespelerskas begravning; hon sattes till vila i Jakobs hundraårsdag, och processionen följdes av folk från det kungliga hovet, knappast lämpligt för en person av hennes klass, eftersom hennes yrke är bannlyst av den katolska kyrkan."

• FA Dahlgren, Anteckningar om Stockholms theatrar, 1866
• Andersson, Ingvar (red.), Gustavianskt: [1771-1810] : en bokfilm, [Ny utg.], Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1979
• Stockholm (1995) Svenskt musikhistoriskt arkiv Bulletin 29 ISSN 0586-0709
• Carl Forsstrand (svenska): Sophie Hagman och hennes samtida. Några anteckningar från det gustavianska Stockholm. (Engelska: Sophie Hagman och hennes samtida. Anteckningar från Stockholm under den gustavianska tiden") Andra upplagan. Wahlström & Widstrand, Stockholm (1911)