Familjepolitik på Island

Den isländska familjemodellen kan jämföras med den för den anglosaxiska modellen när det gäller dess fördelar och den skandinaviska modellen när det gäller tjänster. Island sågs som ett eftersläpande land jämfört med andra europeiska länder när det gäller familjepolitik. Familjepolitiken på Island hade länge ignorerats av dess beslutsfattare. Inte förrän 1994 när FN firade familjens år. Efter FN: s erkännande av familjens betydelse, försökte Islands parlament att upprätta en resolution om begreppet familjepolitik som fick större politisk uppmärksamhet på Island.

Historia

Tidigare policyer

Under 1990-talet, före FN:s familjeår, spenderade Island ungefär 18 % av BNP på välfärd och hälsovård. Denna andel var ganska låg jämfört med andra europeiska länder. Denna andel som spenderades på både sjukvård och välfärd verkade se ännu tunnare ut eftersom Island har fler barn per familj än andra europeiska länder med mer progressiv hälsovård och socialpolitik. Efter att Island fattat beslutet att genomföra en mer progressiv familjepolitik socialministern familjerådet 1998. Detta råd hjälpte till att implementera policyer som de för pappaledighet 1998 som gjorde det möjligt för män att ta ut en tredjedel av den betalda föräldraledigheten . Under 1990-talet antogs också policyer som gav både män och kvinnor lika juridisk vård för barn. Barnomsorgstimmar och fritidsaktiviteter finansierades mer under denna tid för att skapa mer barnvänliga riktlinjer för arbetarfamiljer. Denna politik var mycket viktig för Islands arbetskraft eftersom i genomsnitt fler gifta män och kvinnor deltog i den offentliga och privata arbetsstyrkan på Island. Sedan 1900-talet har många progressiva policyer etablerats för Island så att den isländska familjens ställning skulle stärkas.

Moderna förändringar

Den isländska familjepolitiska ramen har skiftat kraftigt från en modell som etablerades som en enda "försörjarfamilj" till en dubbel arbetande och lika rättigheter föräldrastruktur. Under åren mellan 1970 och 1980 ensamförälderhushåll proportionerliga rättigheter. Den moderna modellen erbjuder strikt progressiva förmåner till familjer på inkomstprövningen. Bostadsförmåner har varit en modern anpassning till det isländska familjeskyddssystemet. Även om det har lagts till ytterligare timmar till förskolor på Island finns det fortfarande inga lagliga rättigheter till förskola. Det finns ekonomiskt stöd tillgängligt för ensamstående och dubbelförälderhushåll. Ett hushåll med ensamstående förälder får ungefär dubbelt så mycket ekonomiskt stöd än ett hushåll med två föräldrar. Detta belyser den mindre progressiva politiken för förmögenhetsfördelning. Islands familjepolitik omstrukturerades för jämställdhet mellan män och kvinnor för att fördela en balanserad familjevårdspolitik och dess ansvar. Ramen för familjen är viktig för folket på Island eftersom de tror att sociala känslomässiga förbindelser utvecklas från hemmet till samhället omkring dem. Även om förskolor inte är obligatoriska för barn att gå, har Island inrättat en struktur som gör det mest fördelaktigt för både barn och deras arbetande föräldrar. Den isländska familjepolitiken gör barns utveckling till en grundläggande grund för mycket av deras socialpolitik för att de ska kunna utveckla sina intellektuella och känslomässiga egenskaper bättre vid en yngre ålder än de flesta andra länder. Arbetsmiljöer hjälper också till att implementera genus- och familjepolitik av privata företag som implementerar socialpolitik för att stödja regeringens uppdrag för jämställdhet och framsteg.

Framtida mål

Sedan Island tillsatte ett särskilt familjeråd 1998 och det nuvarande sociala trygghetssystemet , har Island genomfört betydande progressiva familjepolicyer från utökad förskola till rådgivning och utbildning i sexuella frågor. Islands socialförsäkring arbetar hand i hand med kommuner och undersöker olika bestämmelser som skulle kunna införas för inte bara bättre kommuner utan landet som helhet. Även om Island har gjort betydande framsteg i sin föräldraledighetspolitik, är den fortfarande kortare än andra nordiska länder . Island gick igenom och upphävde sedan en policy som förlängde föräldraledigheten till tolv månader vilket hade kunnat jämföras med Sveriges 480 dagars betald föräldraledighet 2016. 2012 godkändes Eydal och Friðriksdóttir och konstaterade att föräldrar som inte bodde med sina barn gjorde det. inte får några förmåner från familjeskyddspolitiken. Fertilitetstalen har alltid varit konstant eller har aldrig varit en fråga att komma överens om förrän de senaste åren. Under 2014 rapporterades 4 326 födslar vilket var en minskning från 4 533 2012. Detta jämfört med fertilitetstal 1950 då kvinnor fick fler än fyra barn per hushåll. Åldern för förstagångsmödrar ökade från 27 år 2013 till 30 år 2013. Dessa trender beror på en högt utvecklad arbetsstyrka och lika rättigheter för män och kvinnor. Kvinnor väljer karriärer som brukade vara synonyma med män och drar fördel av karriärmöjligheterna. Levnadskostnaderna har ökat liksom kostnaderna för normala och billiga varor, vilket gör att blivande förstagångsföräldrar blir mer ekonomiskt säkra. Minskningen av fertiliteten beror också delvis på den utbildning och rådgivning som både män och kvinnor får på Island i unga år i sexuell reproduktion. De som väljer att skaffa barn uppmuntras med progressiv politik som syftar till att förbättra både känslomässig och fysisk stabilitet och framsteg. Barn har universella förmåner på Island om de är 7 år eller yngre. Socialförsäkringssystemet på Island bekräftar på nytt hur avgörande dessa tidiga år är för barn, särskilt när det gäller att skapa sociala och intellektuella ramar i barnens medvetande som kommer att bli ledare i samma land såväl som politiska aktivister .