Ernst Eichner

Ernst Dietrich Adolph Eichner [Ernesto Eichner] (född 15 februari 1740 i Arolsen , död tidigt 1777 i Potsdam ) var en tysk fagottist och kompositör.

Biografi

Eichner föddes av Johann Andreas Eichner (1694–1768), en hovmusiker vid hovet i Waldeck . Hans far gav honom hans grundläggande musikaliska utbildning. Han blev vida känd som en virtuos fagottist i hela Europa som ett resultat. 1762 trädde han i tjänst hos hertig Christian IV av Zweibrücken som violinist. 1768 blev han konsertmästare för Zweibrückens hovorkester, där han stannade till 1772. Han var mycket respekterad av sin samtid och uppnådde internationellt erkännande som en skicklig kompositör, fagottist och konsertmästare under sin livstid. Eichner dog ung och glömdes snabbt bort. För musikvetare är han känd som representant för Mannheimskolan . Hans 31 symfonier och 20 konserter utgör huvuddelen av hans verk, men han komponerade också kammarmusik inklusive sex flöjtkvartetter op. 4. År 1772 publicerades hans kompositioner nästan samtidigt i Paris , London och Amsterdam . Christian Friedrich Daniel Schubart berömde Eichners verk 1784 för deras nådiga charm och "smältande sötma". Hans Harpkonsert i D-dur op. 9 (satser: Allegro, Andante och Tempo di Minoetto) framförs till denna dag. Hans dotter var kompositören Adelheid Maria Eichner .

Utmärkelser

  • 1772: Andra pris i en symfonitävling

Utvalda verk

Orkester
  • Sex symfonier op. 1 (1770)
  • Trois Symphonies à huit parties op. 5 (1772)
  • Trois Symphonies à huit parties obligées op. 6 (1772)
  • Sex symfonier à huit fester obligées op. 7 (1772)
  • Sex symfonier à huit-fester op. 10 (1775)
  • Sex symfonier i stor orkester op. 11 (1776)
Concertante
  • Konsert nr. 1 för oboe och orkester i B-dur (1764)
  • Konsert nr. 2 för oboe och orkester i D-dur (1770)
  • Konsert nr. 1 för harpa/piano och orkester i C-dur (1771), även tryckt som Konsert för cembalo och orkester op. 6 (1777)
  • Konsert nr. 2 för harpa/piano och orkester i D-dur op. 9 (1771)
  • Konsert nr. 1 för fagott och orkester i C-dur (ca 1771)
  • Konsert nr. 3 för oboe och orkester i C-dur (1772)
  • Konsert nr. 2 för fagott och orkester i C-dur (1772)
  • Konsert nr. 3 för fagott och orkester i C-dur (1778)
  • Konsert nr. 4 för oboe och orkester i B-dur (ca 1779)
  • Konsert nr. 4 för fagott och orkester i Ess-dur (1781)
  • Konsert nr. 5 för fagott och orkester i B-dur (1782)
  • Konsert nr. 6 för fagott och orkester i D-dur (1783)
Kammarmusik
  • Sechs Quartette (6 Quartets) för flöjt, violin, viola och cello op. 4
  • Sechs Duette (6 duetter) för violin och viola op. 10
  • Sechs Quartette (6 Quartets) för violin, viola, cello och kontrabas op. 12

Inspelningar

  • Sonat i c-moll för cembalo (från op. 9), framförd av Rainer Kussmaul, på: RBM 463 193, CD (2001).
  • Sex flöjtkvartetter op. 4, framförd av Jan de Winne (flöjt), Ensemble Il Gardelino, på: Accent ACC 24183, CD (2006).
  • Obokonsert nr. 3 i C-dur, framförd av Kurt Meier (obo), Northern Sinfonia, Howard Griffiths (kond.), på: Pan Classics PAN 510 088, CD (2007).
  • Harpkonserter op. 6 och 9; framförd av Silke Aichhorn (harpa), Kurpfälzisches Kammerorchester, Stefan Fraas (kond.), på: cpo 777 835-2, CD (2013).

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Ernst_Eichner&oldid=1121798164 "