Erling Olsen (facklig medlem)

Erling Olsen (1901–1983) var en norsk fackföreningsman.

Han var fackföreningsmedlem före kriget, sekreterare i norska kommunalansattes förbund . Han var också en tid medlem i Mot Dag .

Från 1940 ockuperades Norge av Nazityskland . Tillsammans med personer som Håkon Meyer och Kåre Rein gick han med i Fagopposisjonen av 1940 1940 och det fascistiska partiet Nasjonal Samling i december 1940. Efter Mjölkstrejken installerades ett mer nazistiskt vänligt ledarskap i Norges LO, med Odd Fossum som ledare, Erling Olsen som vice ledare och Kåre Rein som sekreterare. Olsen var till och med tillförordnad ledare från 10 september 1941 till 31 december 1942.

I höstas fick Håkon Meyer sparken som ledare för megaförbundet Forbundet för offentliga yrker . Olsen installerades som ledare och tjänstgjorde en kort tid. Han fick då sparken, formellt för alkoholmissbruk och ekonomiska oegentligheter, men han hade även kritiserat Just Lippestad och Odd Fossum . I november 1942 hade Olsen initierat sin egen kampanj mot "inkompetens" i Nasjonal Samling, och utgjorde hotet att om Lippestad inte tog bort inkompetenta element skulle Olsen använda sig av en biljett till London, påstås vara i hans ägo. Olsen försökte samarbeta med Kåre Rein, som var av bättre anseende, men Rein fann Olsen och hans anhängare att "inte hålla vatten moraliskt och karaktärsmässigt". Olsen bråkade med Lippestad och Fossum under en studieresa till Tyskland, och Fossum fråntog honom titeln som vice ledare för NS Faggruppeorganisasjon . Fossum fick till och med Statspolitiet att gripa Olsen, men han släpptes då Statspolitiet och Sikkerhetspolitiet inte fann grund för fängelse.

I januari 1943 anställdes Olsen i ett mindre jobb i Arbetsmarknadsdirektoratet (inte att förväxla med det senare Arbetsverket) . Han arbetade här 1943 och från juli 1944 till maj 1945. Han förlorade sin position i slutet av kriget, men hade sedan länge försvunnit i dunkel.

Under den rättsliga utrensningen i Norge efter andra världskriget dömdes han för landsförräderi och dömdes i maj 1946 till sju års tvångsarbete och konfiskering av 20 000 kr.