Enrico Calcaterra
Enrico Calcaterra | |||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Född |
1 januari 1905
Milano , Italien
|
||||||||
| dog | 8 juni 1994 (89 år) | ||||||||
| Barn | 1 | ||||||||
| Högsta betyg | IIHF Hall of Fame (1999) | ||||||||
| |||||||||
Enrico Calcaterra (1 januari 1905 – 8 juni 1994) var en italiensk ishockeymålvakt och ledare . Calcaterra representerade Italien internationellt vid fyra IIHF världsmästerskap . 1999 blev Calcaterra den första italienska idrottaren som valdes in i IIHF Hall of Fame . Han anses vara pionjären inom italiensk hockey.
Karriär
1924 gick Calcaterra med i nytillverkade HC Milano tillsammans med Frank Roncarelli och Leon Quaglia. Med detta lag vann han nio nationella mästerskap och spelade så småningom för Italiens herrlandslag i ishockey under 1926 IIHF European Championship och flera ishockey-VM . Han var också en del av laget vid olympiska vinterspelen 1936 , men han spelade inga spel. Som spelare 1933 blev Calcaterra italiensk delegat vid IIHF:s kongresser och satt i den italienska olympiska kommittén. Han gick officiellt i pension från att spela hockey 1938.
Efter andra världskriget tjänstgjorde han som ordförande för det italienska issportförbundet (Federazione Italiana Hockey su Ghiaccio (FIGH)) från 1946 till 1952. 1952 slogs FIHG och Federazione Italiana Pattinaggio samman till Federazione Italiana Sport del Ghiaccio ( FISG), med Remo Vigorelli som dess första president. Calcaterra tog över efter Vigorelli 1960. Calcaterra gick i pension som italiensk delegat 1968 och gick i pension som president för FISG några år senare 1972.
Calcaterra dog den 8 juni 1994. Han valdes postumt in i IIHF Hall of Fame som byggare 1999.
Privatliv
Utanför isen arbetade Calcaterra också som läkare. Han fick en son efter att han gick i pension från ishockey som heter Emanuele som är auktoriserad revisor och revisor.
externa länkar
Biografisk information och karriärstatistik från Eliteprospects.com