Emigrationslagen, 1983
Emigration Act, 1982 är en lag som antagits av Indiens regering för att reglera emigration av människor från Indien, med det uttalade målet att minska bedrägeri eller utnyttjande av indiska arbetare som rekryteras för att arbeta utomlands. Lagen införde ett krav på att erhålla emigrationstillstånd (även kallat POE-tillstånd ) från kontoret för Protector of Emigrants (POE), Ministry of Overseas Indian Affairs för personer som emigrerar från Indien för arbete. Från och med 2017 gäller detta krav endast för personer som åker till ett av 18 listade länder.
Bakgrund
Indianer emigrerade, både tillfälligt och permanent, till ett antal länder, inklusive USA , Storbritannien , Tyskland , Kanada , Australien och ekonomierna i Sydostasien. Huvuddelen av emigrationen från 1970-talet och framåt skedde till de arabiska staterna i Persiska viken . Rekryteringsagenter spelade en roll i att koppla arbetare till utländska jobb och debiterade arbetarna eller arbetsgivarna en del av intäkterna. Emigration Act, 1983 antogs för att ta itu med problem relaterade till bedrägeri och exploatering av arbetare av rekryteringsagenter och andra problem som de kan möta när de reser utomlands.
Avsättningar
Skapandet av kontoret för emigranternas beskyddare (kapitel II)
I kapitel II, 3 § i lagen, föreskrevs att centralregeringen får utse en generalbeskyddare för emigranter och så många emigrantbeskyddare (POE) som den finner lämpligt, samt deras respektive verksamhetsområden. Senare avsnitt i kapitel II definierade skyldigheterna för emigranternas beskyddare mer i detalj, förutsatte emigrationskontrollpunkter och föreskrivs för andra emigrationstjänstemän.
Registrering av rekryteringsombud (kapitel III)
Lagen gjorde emigranternas generalbeskyddare och andra emigrantbeskyddare till de myndigheter som kunde registrera rekryteringsagenter. En person kan fungera som rekryteringsagent för emigranter endast om han är registrerad. Lagen gav också information om ansökan, villkor, förnyelse och annullering av registrering.
Tillstånd för rekrytering av arbetsgivare (kapitel IV)
Alla arbetsgivare var skyldiga att rekrytera antingen genom en rekryteringsagent med giltig registrering, eller skaffa tillstånd för rekrytering. Förfarandet för erhållande, giltighetstid och återkallande av tillstånd var detaljerat i lagen.
Emigrationstillstånd (kapitel V)
Alla medborgare i Indien som ville emigrera krävdes att ha emigrationstillstånd från utvandrarnas protektorat (POE). Ansökningsprocessen för emigrationstillstånd och potentiella skäl för avslag var detaljerade.
Från och med 2017 kan passinnehavare antingen ha ECR-status (utvandringskontroll krävs) i vilket fall de behöver få emigrationstillstånd, eller ha ECNR-status (utvandringskontroll krävs inte) i vilket fall de inte behöver få emigrationstillstånd. ECR/ECNR-skillnaden tycks inte ha angetts på originalspråket i Emigration Act, 1983, vilket tycks antyda att alla som emigrerar för arbete måste erhålla emigrationstillstånd. Kraven för att få ECNR-status har successivt mildrats över tiden, från att vara begränsade till personer som akademiker och inkomstskattebetalare och nu gälla en mycket bredare uppsättning personer inklusive de som har avslutat studentexamen (klass 10 i skolan).
Övriga bestämmelser
- Kapitel VI beskrev överklagandeprocessen
- Kapitel VII gav detaljer om brott och påföljder
- Kapitel VIII omfattade diverse föremål